I huvudet på Rojsdotter

Åsikter, tankar, vardag & fest hos familjen Rojsdotter-Lundqvist.

Ett roligt ställe

Kategori: Ellen

Idag tog vi en tur till Tyresö och leklandet Kaatach som jag tror är relativt nyöppnat. Fick tips om stället utav en ifrån mamma-gruppen. Ellen blev eld och lågor såklart och det var verkligen inga svårigheter att roa henne där! Det enda vi behövde göra var att hålla koll så hon inte ramlade någonstans och se till att hon inte rusade iväg för långt bort. Perfekt lekplats, tyckte vi. Som vanligt glömde jag kameran hemma men mobilen fick rycka in och ta några suddiga bilder.

Kaatach 1

Det enda negativa var väl det otroligt hala golvet och den jättehöga ljudvolymen. Det var jättestort och fint. Många bra leksaker man önskade att man hade hemma. Vi lekter med stora lastbilar, klättrade på klossar och gick i legosjukhuset. Klädde ut Ellen till någon slags fjäril. Hon var så söt och det fanns massor av outfits att välja mellan.

Jätte-Duplo

De hade ett jätteduplo som var kul att bygga med och en skön snurrfåtölj att sitta i. Att snurra var ännu roligare, även om man blev lite yr i bollen.

Ellen i äggstolen

Pappa och Ellen körde även bil på en stor fin väg som de byggt upp med rödljus, skyltar, pilar och allt.

Ellen åker bil

De hade även en affär-liknande avdelning eller kanske det skulle föreställa café?! Ellen gillade de randiga stolarna jättemycket och shoppingvagnarna i barnstorlek.  Trapporna upp till rutchkanorna var anpassade till hennes små ben så de blev också välbesökta. 100 gånger, upp och sen ner igen. Typ!

Butterfly-Ellen

Ja, det var ett mycket bra ställe för alla åldrar, kändes det som. Vi såg 7-åringar och ½-åringar. Alla tycktes ha jätteroligt. En pappa som satt i soffan och läste en tidning såg minst road ut.

Jaha, då var snart helgen slut (igen) och det är dagis som gäller igen på måndag. Jag tror (och hoppas) att Ellen längtar till dit, till alla leksakerna, de andra barnen och allt annat. Själv ska jag rensa ur min klädkammare i morgon tänkte jag och laga stången som gått sönder IGEN. Jag har insett att jag helt enkelt har för många galjar med tunga kläder på den och så är ju inte fästena av bästa kvalitet heller men vi hittar inga andra som funkar till den stången.

Första dagen ensam (med alla andra)

Kategori: Ellen

Vi gick till dagiset lagom till barnen gick ut på gården för att leka. Ellen gillar att vara ute där på gården. Hon står inte still (som många av de andra, små, gör) utan småspringer omkring och utforskar. Det gick ganska snabbt, så var hon iväg upp för rampen till storbarnsavdelningen. Den är rolig att springa upp och ner för. När jag försökte fånga in henne och säga hejdå så var hon inte riktigt med på noterna men jag sa tydliga hejdån och sen gick jag. Det kändes lite märkligt såklart men ganska fort (på tuben in till stan) så hade jag slappnat av och tänkte på vad jag skulle göra på min första lediga, egna dag. Från 9.20 till 13.20 skulle jag nu kunna göra vad som helst, för första gången sen Ellen föddes. Det var en härlig känsla, det erkänner jag. Jag läste min pocket (Igelkottens elegans) på tuben, gick en promenad runt tvärgatorna till Drottninggatan. När klockan sen slog 10.00 gick jag i lite affärer. Hittade en snygg handväska och plånbok som jag köpte på Åhléns och så mötte jag upp Jenni och Julia för en lunch på Teaterbaren. Det var supergod mat. Lammgryta med bulgur och någon god creme till det. Samt salladsbuffé. Vid 13.00 tog jag sen tuben tillbaka till dagiset.

När jag kom in i lekrummet såg jag Ellen sitta på golvet och plocka riskorn (från dagens lunch) som ramlat av barn och ner på golvet. Mycket mumsigt (urk) tydligen. Hon totalnonchade mig första när jag kallade på henne. När jag kom fram till henne vred hon på sig och skrattade lite. Som om hon ville straffa mig för att jag hade varit borta. MEN det hade gått galant hela dagen. Hon hade inte varit ledsen, ätit och druckit bra, lyckats somna (även om hon vaknade redan efter en timme) själv med bara hippo och alla de andra barnen som sällskap. Jag är så stolt och glad över att allt går så himla bra. Visst kan vi få ett bakslag senare men just nu vill Kalle och jag bara njuta av att allt går bra och att hon verkligen gillar både dagis och allt vad det medför. Vi stannade i affären och handlade lite på vägen hem och så åt vi mellanmål när vi kom hem för vi gick ju innan melliset på dagis. Sen var Ellen jättetrött och kröp självmant upp och satte sig med gosefilten i soffan, för att titta på barn-tv. Jag förundras över detta nya fenomen. Hon brukar inte sitta still en sekund om hon inte är sjuk. Att gå på dagis och bli lite trötter är bra för min och Kalles hemmamiljö! Haha. Jag kunde både dricka mitt kaffe, kolla facebook och prata en stund med min mamma utan att hon krävde uppmärksamhet. Fantastiskt! Det var jag tvungen att dokumentera. 

Ellen tittar på tv

Kalle kom hem 01.30 i natt ifrån Arlanda. Londonresan hade varit bra och han somnade som en stock. Jag däremot kunde ju inte somna om utan låg vaken till fyra-tiden. Blir nog tidigt i säng i kväll, för både mig och Ellen. Tror hennes nya sovtid kommer att bli runt 19, nu när hon börjat på dagis och går upp så tidigt också. Till middag lagade jag (kyckling-)korvgryta med skruvpasta. Massor med gott i grytan- morot, lök, färsk spenat, vitlök, paprika, ajvar osv. Alla gillade den. Namnam, sa Ellen.

Middag

Nu blir det snart en kopp kaffe, lite tv och en bit mörk choklad ska jag baske mig unna mig i afton. Sen blir det nog boken och bingen. Ellen ska få lite välling om ett tag sen blir det nog bums i säng. Hon har just tittat lite på bumpa (eller vad det är) dockteater. Det var väl sådär. Pappa har ju kommit hem och han är såklart mycket roligare.

bompadags

Så nu är det sångpåsen med djuren en stund, som gäller. Själv ska jag sätta på kaffet då. Ta hand om disken får jag nog göra med och göra matlåda...

Inskolningen går som smort

Kategori: Allmänt

Men jag måste säga att jag inte är speciellt förvånad för Ellen har alltid varit lättsam, trivts överallt och tagit det mesta med ro. Visst det är annorlunda med så många barn och vuxna omkring sig hela dagar fast mest spännande. Visst är det knepigt att sitta på hög stol utan bygel och dricka ur vanligt glas men hon börjar bli stor nu och klarar det riktigt bra redan och visst, det är jobbigt att försöka slappna av och somna på beställning klockan 11.30 i ett rum som är ljusare än hemma, som har en klocka som tickar hög och där de spelar musik. Och där det ligger 13 andra ungar som inte vill sova eller vara tysta. Men till sist så sover allihop och vi inskolningsföräldrar och anställda kan ta en liten paus och en kopp kaffe. Ellen somnade sist och vaknade först. En timme sov hon idag, ungefär, så i kväll blir det tidigt i säng. Vi har just badat och ätit middag så nu svassar hon omkring i urgosiga morgonrocken hon fick av mig i julklapp och har det gott. Det blir välling och bums i säng vid 19-tiden, tänkte jag. Vi får väl se om det blir protester. Hon somnar i vanliga fall runt 21-22. Å andra sidan har hon gått upp tidigare nu också, samt att hon gör mycket mer och får mycket mer intryck, så jag tror nog hon är supertrött om hon bara slappnar av.

Kalle gick upp 04.00 i morse och tog flyget till London. Ska jobba i två dagar sen kommer han hem igen. Lite ensamt är det ju såklart men ärligt talat så jobbar han så mycket just nu att jag inte märker så stor skillnad. Han är sällan "här" just nu, ändå. Usch det var kanske elakt sagt, men jag blir både sur och orolig när han lägger ner hela sin själ i sitt jobb och sitter i tid och otid framför datorn och jobbar. Helgerna också. Det tycker jag är tokigt men jag förstår honom. Man vill ju få saker gjorda och få dem gjorda ordentligt och få dem gjorda nu, inte i morgon eller nästa vecka. Gillar man sitt jobb så blir det extra viktigt och även extra lätt att jobba mycket.

I morgon kommer Eva hit på eftermiddagen efter inskolningen. Ska bli roligt att få höra om hur de haft det när de var utomlands och så är det trevligt med lite sällskap!

Småsnörvel

Kategori: Allmänt

Jag har åkt på en förkylning light. Jag tror det åtminstone, för det känns inte så farlig än så länge men den är tillräckligt jobbig för att jag beslutade mig för att avboka mitt friskispass idag. Det var nog ett bra beslut för jag har bara blivit sämre under dagens lopp och kroppen känns öm, stel och seg. Tror inte jag har någon feber i alla fall, vilket känns väldigt skönt för i morgon är det ju första dagen för Ellen på dagis och då behöver jag vara hyfsat pigg även om det bara är ett informationsmöte i morgon. Sen ska jag ju orka ta hand om Ellen resten av dagen också. På tisdag ska Kalle gå med Ellen på dagis hela dagen och sen åker han till London i två dagar. Så på onsdag måste jag vara frisk och kry så jag kan vara med Ellen på dagiset hela dagen.

Ellen läser

Feber hade däremot Ellen i förrgår och riktigt hög dessutom. Den var uppe på 40 grader och vände. Hon var jättelugn och helt slut, stackarn. Hon låg i soffan och var nerbäddad i bästaste filten. Hon tittade på TV i över en timme, halvslumrande. Hon har aldrig tittat på tv förut, inte på det viset. Nästa dag på morgonkulan var den i stort sett borta. 37.4 bara. Visst är det märkligt?!

Så igår åkte vi till Nacka och tittade på lite olika radhusområden och både jag och Kalle konstaterade att det inte var något för oss. Otroligt oinspirerande och trånga områden. Usch och fy, så trista ställen. Vi åkte vidare till Nacka Forum där vi shoppade lite. Jag köpte lite strumpor till Ellen för plötsligt växer henne fötter som ogräs och hon hade bara 3 par som sitter bra. Sen köpte jag tre lite tjusigare, finstickade tröjor på rea. Kalle handlade på systemet. Annars spankulerade vi mest omkring, åt lite sen, god lunch och tittade på folk. På kvällen drack vi lite rödvin och slappade. Kalle jobbade lite också, tyvärr. Ellens feber hade gått upp till 37.8 så hon somnade redan vid 20-tiden och sov gott hela natten. I dag har jag mest legat på soffan och snörvlat men jag har även klippt Kalle och nu tvättar han och Ellen försöker roa sig på egen tass, så gott hon kan.

Nr 24

Kategori: Tänkt om!

Vad får mig att gråta? Ja, det är frågan. Jag är ganska lättrörd och fäller då kanske en eller två tårar men att gråta ordentligt? Förr om åren hade jag väldigt lätt för att gråta men ju äldre jag blir desto mindre gråter jag, tycker jag. Det är väl om jag blir riktigt jäkla arg och frustrerad men det blir jag ju å andra sidan väldigt sällan. Kanske om någon sårar mig ordentligt men det händer ju tack och lov också väldigt sällan. Om någon närstående dör såklart och om det är något riktigt rörande eller sorgligt på en film som jag lever mig in i, kan jag börja gråta men det händer också väldigt sällan. Bra musik kan vara rörande och man börjar kanske tänka på något sorgligt då och fäller några tårar.

Nej, jag gråter väldigt sällan, faktiskt. Ibland kan jag börja gråta för att jag är så överjordiskt trött och har haft en riktigt dålig dag också där det mesta gått fel och allt varit jobbigt eller nästan omöjligt att genomföra. Även det var ett bra tag sen nu. När jag tänker efter så har mitt liv flutit på väldigt lätt den senaste tiden. Det är jag väldigt tacksam för, känner jag.

Nr 14 – Dåliga vanor och laster

Kategori: Tänkt om!

Oj, det har man ju några stycken av. Speciellt vad det gäller hälsan så har jag haft många laster genom åren. Äntligen kan jag ärligt säga att jag slutat röka åtminstone, för jag har inte tagit ett bloss på jättelänge nu. Den 1 juni har jag varit rökfri i 3 år. Duktiga jag!

Dåliga vanor. Jag rör på mig alldeles för lite. Är grymt lat och bekväm av mig. Tar gärna bilen fast det går att promenera, ligger gärna på soffan istället för att hoppa på motionscykeln, när jag tittar på tv:n. Visst nu har jag börjat träna igen och det brukar ju vara ett tag men så händer något som gör att jag slutar. Jag tröttnar, blir sjuk en längre tid, får för mycket annat omkring mig och finner inte tiden osv. Ursäkterna för att slippa motionera är av gigantiska propotioner!

Jag slarvar och kastar plast och en del kartong i soporna fast jag borde sortera det i stället och det är verkligen en ful vana som jag ju borde ändra på.

Jag äter för mycket kött från gris och ko. Jag borde äta mer fisk och vilt för det är bättre för miljön och för kroppen. Dessutom är ju vego-mat riktigt gott också. Jag skyller mest på att det blir dyrare. (Vilt är dyrt.)

Jag låter vattnet rinna och rinna när jag duschar, diskar under rinnande vatten och torkar bänkar och bord medan vattnet sprutar ur kranen. Illa illa och verkligen en ursel vana som så lätt går att ändra på. Vi ska vara väldigt rädda om vårt vatten.

En last är mitt dåliga tålamod, för det påverkar i stort sett bara mig själv negativt. Jag hatar att vänta, vill att det ska gå undan och har jättesvårt för människor som är långsamma och sega både i tanke och i handling. Har även svårt att arbeta tillsammans med någon som gör saker i ett mycket långsammare tempo.

Orättvisor (i mina ögon då, såklart) är också något jag hanterar mycket dåligt och det i sin tur slår ju mest tillbaka på mig själv. Jag kan bli rosenrasande och måste bara säga ifrån, säga till eller förklara grundligt min egen åsikt. Något jag ofta får sota för senare.

En sista dålig vana jag har, även om det är sällan numera är att min dåliga självkänsla lyser igenom ibland. Då pratar jag skit om andra. Det är så hemskt och så dålig stil. Mina åsikter om andra är sällan så pass intressanta eller av vikt så jag egentligen borde ventilera dem och ändå kan jag inte låta bli. Det är väl någon slags tillhörighetspryl som slår in eller så vill jag väl ha mina åsikter bekräftade som "helt okej åsikter". Jag tror alltså att jag ska bli mer intressant och omtyckt om jag säger nåt elakt om någon annan, så att den i sin tur blir mindre omtyckt!? Eller varför pratar man skit om andra egentligen? Visst, jag tycker ju som jag säger men det är ändå inte så att jag skulle kunna säga samma sak rakt ut till den personen som skitpratet handlar om.

Återfunnen ring samt nr 11 & 12

Kategori: Tänkt om!

Jag har äntligen hittat min förlovningsring! Tack gode gud att jag inte hade dammsugit upp den. Det hade ju varit för retligt. Det är ju verkligen en trist sak att ersätta, även om det går så skulle det ju inte kännas bra, alls.

Veckan har börjat slött. Jag och Ellen gjorde väl inte så mycket igår. Lekte, tittade på tv och slappade mest hela dagen om jag ska vara ärlig. Jo jag ringde och beställde en resa till oss och mina föräldrar. Vi åker till Turkiet igen, denna gången till Alanya. Det blir härligt att få komma iväg i september. Vi får åka så tidigt (och därmed passar Turkiet bra) för att Ellen inte ska hinna fylla 2 år. När hon gjort det kostar det så mycket mer att resa och vi ville passa på en gång till för bara 300 kronor, vilket är löjligt billigt. Vi ska bo på ett 4-stjärnigt hotell med all inclusive som heter Club Paradiso. Jag ringde även till dagiset där Ellen ska börja nästa vecka och kollade upp tider osv. Vi ska komma dit på måndagsmorgon kl 9.30 för lite information och så börjar inskolningen på tisdagen sen. I tre dagar ska vi gå med henne hela dagarna (9-15) och sedan får man testa att lämna på fredagen. Jag tycker det ska bli jättespännande och ser verkligen fram emot hela saken.

Idag har Jossan tittat förbi på en kaffe och vi pratade om ditten och datten. Ellen sover för tillfället och i eftermiddag blir det nog lugnt. Ska handla lite och sen ikväll blir det yoga, för andra gången. Jag har mycket träningsvärk i framsida lår (framförallt) så det ska bli intressant att se hur det ska gå. Förhoppningsvis så kommer det kännas skönt då man ju stretchar mycket i yoga.

Nu till dagens skrivning ifrån listan. Nummer 11 är snabbt avklarad. Jag har inga syskon, nämligen. Så då blir det nummer 12.

10 saker du inte vet om mig! (Kanske)

Jag är född och uppvuxen i Kalmar. (Har sen flyttat runt lite varstans.)

Jag har både dansat balett, gått på ridskola och spelat handboll i massor av år.

Jag har bland annat bott i en liten by som heter Väckelsång och i Uppsala.

När jag var 12-16 år var jag punkare och såg förskräckligt utspökad ut. Mamma rakade mitt hår i schackrutor. Jag hade världens trasigaste jeans och ungdomsgården samlade in pengar i en burk åt mig så att de kunde köpa mig nya.

Jag har varit förlovad en gång förut, i 8 år.

Den enda grönsak jag inte äter är selleri och samma sak är det med Kalle. Sen gillar vi inte färsk koriander heller.

Jag har bantat eller försökt gå ner i vikt i hela mitt liv. En gång gick jag ner ca 35 kg på ett år.

När jag var liten så ljög jag för att bli omtyckt och slippa bli mobbad (läs accepterad). Det tycker jag är lika sorgligt som pinsamt idag.

Jag kan massor om nutrition och det mesta om växtlighet.

Jag är helt galen i glass. Speciellt Ben&Jerry samt Häagen-Dazs.



Borttappad & ettårskalas

Kategori: Allmänt

Min förlovningsring är borta! Jag vet att jag testade den för några veckor sedan och att den då passade nätt och jämt på fingret igen. Idag ville jag testa att sätta den på mig igen men då hittar jag den inte. Jag har letat på alla tänkbara ställen. Skit också att jag nyss bytt dammsugarpåse. Ger mig den på att jag dammsugat upp den, för den låg nämligen på dataskärmens lilla fot förut och nu är den väck. Åh en så trist sak att förlora!

Denna veckan har gått ganska fort, tycker jag. Jag har ju börjat träna så smått igen och tycker nog att det är ganska roligt, trots att jag får en jäkla värk i mina ussla armar och nacke (vet inte om det finns något ord som ussla egentligen, men ni förstår nog.) Just idag har jag utöver det lite ont i höftböjarna och på framsidan av låren efter dagens pass men det är ju som sig bör. Det ska ju kännas. 3 pass blev det denna veckan och jag har redan bokat in 3 nästa vecka också med start på tisdagkväll då jag ska köra yoga igen. Det ser jag fram emot.

Idag har vi (efter dagens pass och Kalles styrketräning) varit på ettårskalas för Julia. Det var väldigt trevligt och vi träffade dessutom en gammal arbetskamrat och bekant vi inte umgåtts med eller träffat på ganska så exakt ett år nu. Hans trevliga flickvän var också med. Det var roligt att ses igen och vi pratade om att dra ihop någon liten fest (och kanske en större också) så småningom, som på den gamla goda tiden. Kul, kul!

Julia var jättesöt som vanligt och dagen till ära vaken trots utebliven tupplur. Både hon och Ellen hade varit vakna hela dagen och när vi dök upp vid 14.30 så var båda duktigt trötta men glada och på gott humör ändå. Vi blev bjudna på god sallad med bröd och bönor m.m. till det och sedan jättesmaskig tårta som Jenni hade gjort själv.

Jenni, Jimmy och Julia tittar på paket

Ellen fick sallad och smörgås och en liten tesked tårta. Hon var så nöjd och glad så och var inte speciellt intresserad av tårtan, vilket vi är tacksamma för. Det där med socker försöker vi fortfarande att undvika.

Ellen o Kalle på kalas

Till och med de vackra barbapappafigurerna och det, hade Jenni gjort! Supersött ju.

Julias tårta

Efter kalaset var vi en snabbis upp till en kompis och sa hej sen var vi och köpte oss lite sushi innan vi åkte hemåt igen. När vi kom hem åt vi sushin och sen pratade jag i telefon med "svärmor" en bra stund. Hon vill så hemskt gärna att jag ska studera och hittar alltid på en massa utbildningar som hon tycker att jag ska gå. Idag pratade vi om apotekstekniker och den har jag faktiskt varit inne på själv. Den är bara på ett år, vilket jag tycker är kanon. Tyvärr har ansökningstiden gått ut men om jag inte funnit något roligt jobb tills i höst kan jag ju söka till den utbildningen, eller om jag hittar något annat roligt då. Vi får se vad som händer. Nu har jag i kväll skickat iväg lite fler jobbansökningar i alla fall. Någon borde ju nappa, tycker jag. Håll tummarna!

Nr 10 & 26

Kategori: Tänkt om!

Nummer 10 på listan är väldigt snabbt avklarad. Jag har nämligen ingen bloggfavorit. Jag läser väldigt få bloggar och de jag läser tycker jag om av olika anledningar och läser också av olika anledningar. Med andra ord -Ingen är favorit men alla är viktiga.

Nummer 26 - mina rädslor. När jag tänker efter så är det ganska få saker som jag är riktigt rädd för, på riktigt. Vissa saker oroas jag över eller känner obehag inför, men rädd?! Nej inte egentligen. Händer det så händer det, liksom. Som att jag kommer tappa allt mitt kvarvarande hår, att jag kommer göra bort mig (mer än vanligt) eller att jag ska bli utskälld för något jag har gjort. Eller att jag aldrig kommer få ett jobb utan kommer att gå arbetslös tills jag blir pensionär. 

Vad jag är riktigt rädd för är att bli allvarligt sjuk så att jag inte kan leva ett normalt liv och lite för att dö för ung så att jag inte hinner uppleva mitt liv till fullo eller får följa Ellens uppväxt och liv. Samtidigt är jag rädd för att bli gammal. Vi behandlar våra gamla och sjuka så hemskt illa i dagens samhälle och eftersom jag inte är någon miljonär som kan sätta mig själv på ett lyxhem så är jag rädd för att även jag kommer att hamna på något ruttet hem där man tynar bort och långsamt dör i ensamhet för att man inte får bo tillsammans med den som man spenderat hela sitt liv tillsammans med. Jag är rädd för att något ska hända Ellen eller Kalle eller mina föräldrar. Dem oroar jag mig jämt för, till den grad att det blir lite löjligt ibland för jag tror direkt att något har hänt om Kalle är 30 minuter försenad hem ifrån jobbet eller om min mamma inte hör av sig på en vecka. Eller om hon plötsligt ringer sent på kvällen! Då tror jag att hon ringer för att berätta att pappa eller hon ligger på sjukhus, typ.

Jag är rädd för att bli överfallen då jag promenerar ensam när det är sent och/eller mörkt ute. Det är väl lite medias fel som hela tiden proppar oss fulla med hemska berättelser om våldtäkter och överfall men det händer ju hela tiden och det kan verkligen hända vem som helst! Jag är även rädd för att detta ska hända någon annan som jag känner.

Jag är rädd för krig, terror och alla de hemskheter som våra flyktingar har fått uppleva. Måtte man slippa det!

Jag är rädd för spöken och jag avskyr att bli skrämd, därför tittar jag inte på skräckfilm, undviker mörker och att lyssna på läskiga historier. Jag har jättesvårt för insekter, speciellt spindlar och även om jag inte längre har någon fobi för dem så undviker jag dem. Jag är rädd för mobbing och utanförskap.

Yoga

Kategori: Allmänt

Igår gick jag på mitt första yoga-pass, ever, och vilken upplevelse! Jag har provat qi gong och lite liknande varianter men aldrig detta. Det passar min numera stela och ömma kropp perfekt och även om jag fortfarande är ganska vig så var det inte lätt att utföra vissa av rörelserna. Det ska bli spännande att få utvecklas, så kände jag. Och det utan att få prestationsångest eller "måste vara bäst-känslor"! Jag kommer definitivt gå på fler pass. Jag hoppas verkligen jag kan göra detta till en god vana nu.

Som svar till Sanna: Det är ingen hemlighet alls men heller inget som jag vill skriva om eller prata om med vem som helst. Samtidigt känner jag ett behov av att förklara mig. Knepigt det där. Man vill väl ligga alla till lags, så att säga. Nåväl, jag har två hormonsjukdomar. Eller syndrom snarare. Hypotyreos – som är brist på sköldkörtelhormon i kroppen och som ger en mängd symtom och så även polycystiskt ovariesyndrom som även det ger massor av olika symtom. (PCOS även kallat.) Nu vill jag även tillägga (för dem som genast googlar eller så på dessa två) att Ellen är tillverkad på helt naturlig väg, så att säga. Därav den långa väntetiden.

Nr 28

Kategori: Tänkt om!

Saker jag saknar. Jag måste säga att jag är väldigt lyckligt lottad med mycket men en sak jag haft (en gång för länge sen) och som jag nu saknar är mitt tjocka långa hår. I och med min sjukdom så har jag tappat 2/3 av mitt hår och har s.k. manligt håravfall uppå det. Inte kul alls men det är heller inget ens en fåfäng dör av.

Jag saknar go. Lite tålamod och jävlar annama. Lite "jag tänker inte ge upp-go". Det resulterar i en massa trista saker. T ex. att jag slutar träna efter ett tag, börjar äta osunt eller glufsar i mig något sött och sliskit fast jag bestämt mig för att låta bli eller så kan det vara att jag sällan - typ aldrig, slutför en målning, inte gör saker för att det verkar lite för komplicerade eller jobbiga eller inte står upp för mig själv för att jag saknar mod.

Jag saknar energi och påhittighet. Jag tar mig inte ut på promenad eller lek med Ellen i någon park t ex. och jag skyller på att det snöar, är för kallt, regnar, blåser (åh, you name it) fast jag faktiskt tycker det är jättehärligt när jag väl KOMMER ut. Mycket enerverande men ändå får jag inte arslet ur vagnen, som det så vackert heter.

Och till sist så kan jag sakna sällskap. Sen vi flyttade till Stockholm har jag upptäckt att barn gör att en del gamla vänner dragit sig undan och dessutom har de alltid så förjordat mycket att göra att man i stort sett måste boka tid för att kunna träffas. Man känner sig lite bortprioriterad ibland. Visst utbudet och kretsen vänner är mycket större här men ensamheten känns på något vis större också. Det blev inte riktigt som jag trodde, när vi flyttade hit. Jag hade ju inte något jobb här heller, innan Ellen kom till världen. Det gör ju sitt till. Jag hann inte skapa en vänkrets liksom. Visst har jag haft tillfällen då jag kunnat träffa folk (som ex. kyrkans barntimme med sång och öppna förskolan) men det är ju personer jag själv inte valt att träffa och tider och/eller aktivitet som jag inte tycker är speciellt roliga. Ellen har tyckt det är roligt på sista tiden. I början var inte ens hon intresserad. Det är kul någon gång då och då men nästan alltid blir man magsjuk eller förkyld efter man varit där, vilket jag hatar.

Jag saknar solen och sommaren. Nu får gärna det här mörka, blaskiga och hala försvinna. Ett par månader vinter är alldeles lagom, tycker jag och i vinter har den ju verkligen visat sig från sin bästa sida. Mycket snö, kallt och bra väglag (förutom nu då) inget slask (förutom nu då) och sällan dåligt väder. (Förutom när det snöat dagarna i ända men å andra sidan fick vi det vitt och fluffigt sen.) Men som sagt; ett par månader är alldeles lagom. Nu vill jag slippa bylsiga kläder, mörker, kyla och vill kunna gå i skogen igen, fågelskåda, påta på lotten osv.

Nr 5

Kategori: Tänkt om!

Vad är kärlek? Ja, vad är egentligen kärlek? Jag är inte så säker på att jag egentligen vill lägga så mycket i ett så litet ord men jag ska försöka rada upp några saker i alla fall. Det finns fler, eller så är det något annat kanske?!

Kärlek, för mig, är;
När man förstår och känner ett sammanhang med saker och ting.
En vacker, stillsam morgon i total tystnad med vacker utsikt att vila ögonen på.
Att skapa liv och se det växa.
Att uppfostra, bry sig om och nyfiket följa sina barn.
En gammal urskog som dignar av bär, svamp och hemliga små bäckar.
Ömsesidig respekt och förståelse.
En varm, trygg, skön känsla som sprider sig i kroppen.
En hjälpande hand precis när man behöver den.
Havet som glittrar och varma klipphällar i solskenet.
Osjälviskhet, uppmuntrande ord och visad uppskattning.
Vännerna som tycker om en trots ens fel och brister.
Att älska någon även då den är en omöjlig idiot.
Att våga förlåta och gå vidare.

Nr 3

Kategori: Tänkt om!

Mina föräldrar! Mina älskade, kära, goa föräldrar... vad kan jag skriva om dem utan att lämna ut dem allt för mycket?!
Min far är 50-talist, uppvuxen på Öland, låg vid flottan som ung, har alltid jobbat på tok för mycket och för hårt. Han har fem syskon varav fyra fortfarande finns med oss. Min pappa är verkligen en känslomänniska. Det har jag fått ärva skulle jag tro. Han har lätt till skratt och bus men lika lätt kan han tända till och bli rosenrasande. (Mer förr än nu, ska väl tilläggas.) Det där med humör lugnar ner sig med åren skulle jag tro. Humorn däremot är lika stark nu som då. Han älskar att berätta historier, pratar med alla och känner de flesta och så är han världens hjälpsammaste människa. Han är lite sådär tjurskallig och har bestämda åsikter, precis som jag också. Väldigt omtänksam, känslig med ett stort hjärta och faktiskt ganska djup även om han kanske inte öppnar sig så mycket.  

Min mamma är också född på 50-talet i Stockholm men senare flyttade familjen neråt Kalmar och hon fick ännu lite senare tre syskon men de har en annan pappa. Mamma har arbetat på bank i väldigt många år och jag tror hon trivs ganska bra fortfarande även om hon nog tycker det är för mycket "sälj" och mindre roliga arbetsuppgifter i övrigt. Det är väldigt hårt, stressigt och tungt att jobba på bank. Något man inte tänker på alla gånger är alla mynt de bär, alla pengar de räknar och så alla timmar vid skrivbord och kassa. Det tär på kroppen. Men hon är pigg, alltid glad och snäll som få. Lite konflikträddare än jag och pappa. Tur är nog det. Två hetlevrade räcker nog!? Min mamma är faktiskt (och har alltid varit) en riktigt god vän som jag kan prata med om vad som helst. Hon är väldigt stark med otroligt tålamod, en klippa helt enkelt. Mamma är väldigt lättsam och pratglad för det mesta. Hon gillar shopping (precis som jag) speciellt kläder. Hon är väldigt ungdomlig också, tycker jag. Tufft och snyggt klädd, hänger med och håller sig à jour med det mesta.

Ja, det var lite om mina päron. Visst kan jag tycka att de är lite tossiga som diggar att bo i husvagn, att de är lite gammalmodiga i vissa åsikter och har en annan syn på vissa saker men överlag så är jag otroligt glad och stolt över dem. De har alltid, alltid funnits där för mig och för varandra och de är i många fall en förebild för mig. Jag är imponerad över att de håller ihop och verkligen gillar varandras sällskap. Trots sina olikheter så känner jag få som passar så bra ihop som de!

Vardagslunk

Kategori: Allmänt

Igår var jag och Josefina till arbetsförmedlingen och skrev in oss och jag gjorde handlingsplan också. Den 21:e ska jag på något som kallas basmöte. Är säkert samma gamla vanliga men det känns ändå skönt att vara arbetssökande igen. Nu får vi hoppas att jag inte får jobb förrän Ellen kommit in på dagis bara, för då kan det bli lite struligt men vi löser väl det också om jag nu skulle ha sådan tur/otur. (Beroende på hur man ser det.) Jag längtar verkligen efter att få börja jobba igen. Så kommer det antagligen inte låta i sommar när jag vill vara ledig.

Idag har Jenni och Julia varit på besök och vi har ätit lunch och fikat tillsammans. Jenni hade jätteont i sin rygg stackarn. Det är verkligen inte roligt att ha ont och ryggen är väl bland de värsta ställena att ha värk på. Usch. Julia var lika söt som vanligt och vi hade det så mysigt så. Ellen blev till slut för trött för att orka vara vaken så jag la henne medan vi fikade vidare. Julia fick busa med skötväskan och jag hittade snart en "mössa" till henne. Fin va!? Kanske inte så effektiv där men effektfull?

 BusJulia

Ellens pulka och lite annat kvarglömt blev hitskickat av mamma och pappas goda grannar som var på väg till Sollentuna och så snällt stannade till här, på vägen. Tack tack! Nu är Ellens pulkavinter räddad, då vi inte har planerat åka ner till Kalmar på ett bra tag så kunde det ha blivit en vinter utan pulkaåkning. Det vore ju synd med tanke på all snö som vi fått och får. Idag har det snöat i stort sett hela dagen!

Imorgon kommer Eva och Tommy på besök och sen åker de på fredag utomlands ett par veckor. Lyckostar! Kalle är ledig imorgon men måste tyvärr jobba på fredag. Framöver åker han även till London med jobbet också. Kul för honom, trist för mig och Ellen. Vi kommer såklart att klara oss, men ändå.

Nytt år - nya utmaningar, nya möjligheter

Kategori: Allmänt

Det är i alla fall vad jag hoppas på, -utmaningar och möjligheter! Jag slutar snart att vara mammaledig och går över till att bli arbetssökande igen. Det är verkligen en utmaning och ger mig kanske nya möjligheter? Att Ellen börjar på dagis blir också en utmaning. Jag tror hon kommer att trivas bra där och framför allt tror jag det kommer att hjälpa henne att växa och utvecklas ännu mer än hon gör redan. Sen har jag lovat mig själv att börja träna så småningom och det är ju utmanande. Troligen blir det på Friskis & Svettis. Kalle tränar där och tycker att deras gym är bra. Jag tror jag kommer köra jumpa i stället för gym denna gång, jag som alltid annars tar till styrketräning så fort det ska till att tränas igen. Men vi har en del redskap hemma och eftersom jag inte ens kör med dem i dagsläget tror jag inte att gymmet kommer att bli speciellt välbesökt heller. Vi får se vad jag landar i.

För er som undrar vad som hände över nyåret kan jag berätta att det förlöpte, lite snopet, på hemmaplan (det vill säga i mitt föräldrarhem) tillsammans med mina föräldrar och ett par av deras goda grannar. Väldigt trevligt men jag hade förstås sett fram emot att få åka till mina gudföräldrar och fira med dem, traditionsenligt. Nu blev det inte så för på radio utfärdade SMHI en klass 1-varning att det skulle bli ishalka, underkylt regn och väldigt blåsigt under kvällen och natten så vi vågade inte ge oss iväg utan det blev till att köra ner till den lilla ICA-butiken och köpa lite god mat till kvällen och sen göra det bästa av situationen. Min stackars gudmor som förberett för oss blev nog besviken men eftersom jag var den enda som kunde tänka mig att vara nykter och köra och inte alls gärna kör på vinterväglag (och absolut inte i snöstorm, allternativt isregn) så fick det bli på detta vis. Att det sen visade sig att det inte blev så illa väder är ju en annan femma som vi omöjligt kunde förutspå.

Ellen var, kvällen till ära, bedårande söt i sin nya och fina nyårsklänning som hon fått av mig i julklapp. De fina strumpbyxorna hade Eva köpt. Kalle och jag snofsade väl inte upp oss riktigt lika fint men kände oss bekvämt uppklädda. Lilla familjen samlades för ett, mycket ovanligt förekommande, familjefoto.

Nyår 2010

Nåväl, vi spisade god fläskfilé med bacon och svamp samt ugnsrostade potatisar, morötter och palsternackor. Till detta hade vi rosépepparsås och en grönsallad. Mums! Grannarna hade med sig en supergod blåbärsfromage-tårta som vi smaskade på. Vi drack gott vin och även champange och åt vit choklad, salta nötter och hade det allmänt myspysigt. Vid tolvslaget satt vi samlade i soffan och tittade ut över lilla byns alla raketer och utan att frysa ett endaste dugg, fick vi se allt glitter och glam. Superskönt att slippa stå ute! Vi pratade och pratade till klockan närmade sig 01.00, då tackade jag och Kalle för oss och gick och la oss. Mina föräldrar var nog uppe till 03, tror jag. Ellen behagade vakna 07.40 på nyårsdagen, pigg som en lärka, till skillnad från sin mor.

Fram på tidig eftermiddag styrde vi så kosan hemåt Stockholm igen. Det var en sjuhelsikes massa pinaler som packades i vår bil men vi kom iväg till slut och efter ett fikastopp i Norrköping där Michael även deltog (mycket trevligt, tack Micke om du läser) och lite tankning, köande och slirande längs E4:an kom vi så fram. Det var rätt segt att packa ur allt igen på kvällen men skönt ändå att vi åkte då och inte idag. Idag var det säkert massor mer trafik!?

Idag har Kalle varit väldigt produktiv, måste jag säga. Han bakade bröd (som blev väldigt gott) i sin nya bakmaskin, stack och tränade på Friskis och när vi ätit lunch åkte vi så till Länna där vi inhandlade backar till Ellens rum (med lock och hjul) samt veckohandlade lite. Vi kom hem för några timmar sen och medan jag suttit här vid datorn har han städat hela Ellens lekförråd, lagt i backarna, sorterat upp alla hennes böcker på hyllan och lagt allt på plats. Det blev jättefint. I två sekunder, för nu hör jag hur Ellen röjer där inne. Dock kan hon inte riva ut ALLT på en gång nu, för lådorna vi köpte har snäpplock och dem kan hon inte öppna. Ännu!