I huvudet på Rojsdotter

...eller försöker i alla fall. Jag äter lunch, roar Edvin, skriver här och kokar chutney,all at the same time!

 

Just nu har jag massor av idéer men inte riktigt lika mycket energi. Det finns massor jag vill göra men samtidigt så orkar jag inte riktigt med alla grejer. Jag både vill och inte vill. Jobbig känsla! Hur jag hanterar det!? Haha, jag gör det jag tycker är roligast först och skjuter resten på framtiden. Inte alltid det smartaste draget, jag vet, men vad gör man när hösttröttheten kommer över en?! Visst är hösten vacker med sin morgondimma och soliga eftermiddagar men jag känner mig lite sliten faktiskt, konstigt med tanke på att vi haft sen semester och att jag går hemma om dagarna. Sömnbristen är inte jättestor heller! 

 

Morgondimma över dagisfältet...

Så det jag har åstakommit är följande: att rensa ut på förrådet och sätta ut grejer på "skänkes bort-annons". Flera saker försvann snabbare än kvickt. Jag måste säga att jag verkligen älskar känslan av att vara klar med en sak och sedan få skänka den tilll någon som precis insett att de behöver/vill ha den. Perfekt ju! Jag har gått med i ett nätverk på Facebook där man skänker, lånar ut eller byter saker med varandra av allt du kan tänka dig och lite till. Allt från folk som lånar ut sin bil, symaskin eller häcksax till personer som vill ha en meditationskudde och kan tänka sig att byta den mot äppelmos de just kokat. Den är toppen.

 

I helgen hann vi också med att möblera om. Ellens rum blev gästrum och gästrummet blev Ellens nya tillhåll. Eller nygamla kanske jag ska säga för när hon var bebis bodde hon där också. Det blev jättebra, förutom att det nu står en 120-säng mitt på golvet i gästrummet och den funkar _inte_ som soffbord, tyvärr. Och så har vi rensat lotterna, skördat det sista av morot och rödbeta osv. Nu är det bara jordärtsskockor och palsternacka kvar i landet. Nästa år ska jag bara ha den ena lotten där och söka mig til ett annat område för en ny lott. Mot nya äventyr, kan man säga. Skönt att ha den ur världen. Hann till och med trycka ner lite vitlök i jorden oxå.

 

Jordärtsskockorna blommar...

 

Jag har plockat undan sommarskor och tunna jackor och hängt ner höst- och vintergarderoben istället. Lite höstskor har kommit upp på skohyllan också. Tvättmaskinen surrar ikapp med tumlaren och jag viker och viker. Och så har jag rensat under trappan och ställt ut nytt på förrådet. Åh, jag känner mig riktigt duktig. Nu har jag tråkiga saker kvar som att rengöra ugn, kyl och frys. Blä så tråkigt sånt är. Därför lär det inte bli gjort just nu heller. Just nu försöker jag ta hand om kassen med äpple jag fick av Ellens farfar. Jättegoda är dem. Håller på att koka chutney (första gången jag gör det) och så blir det nog lite mos också, så småningom. Det hade han också med sig så vi har redan i frysen men det går ju alltid åt, så jag kan göra mer. Ellen fyller år i morgon och jag förbereder lite inför kalas på söndag. På lördag har området gårdsstädning med grillning osv. Det blir säkert trevligt och jag skyr aldrig lite trädgårdsarbete, det vet ni ju. För min del blir det att ta ansvar för alla häckarna.

 

Eva & Ellen på festen...

Vi har också varit på fest! Det är inte varje dag man går på fest nu för tiden. Jättetrevligt, på Akalla gård. Massor vi inte kände, några vi kände. Det var Eva och två till som firade att de fyllt 70 år, så det blev en 210-årsfest. Mycket god mat och massor av goda kakor och kaffe. Det bjöds också på lite exotisk dans -salsa och dominikanskt... jätteduktigt par som dansade loss. Även om vi inte partajade hela natten så var vi mer än nöjda.

 

Edvin gör små framsteg varje dag skulle jag vilja påstå. Han "pratar" en hel del, skrattar nästan helt nu (det kommer små, stötande gurglande ljud som i alla fall jag kallar skratt) och är nästan jämt glad. Han blir dock ledsen när vi försöker ha honom i stolen eller när vi försöker oss på att äta med sked. Det gillar han inte alls särskilt mycket. Vissa dagar går det bra att smaka lite men oftast blir han bara frustrerad och ledsen, speciellt om han sitter i sin stol och ska äta samtidigt. Vi har pausat med båda nu ett par dagar då det gick bättre i början och nu går sämre. Känns inte så kul.

 

Att sitt/ligga i bejbisittern och äta funkade dock bättre...

Nu har jag gjort utkast av denna blogg två gånger. Det är bara att inse att man inte hinner med allt på en gång utan man får ta det lite pö om pö. Edvin måste ha mat, jag vill gärna också få i mig något mellisaktigt innan det är dags att hämta hem Ellen. Hon är förvånandsvärt lugn och ointresserad av att det faktiskt är hennes 5-årsdag i morgon. Men det kanske inte har skjunkit in ännu? Vi får väl se. Kalaset pratar hon om dock. Det ska bli roligt. Jag återkommer med kalasrapport. 

...och vi är tillbaka i vardagslunken, igen. Det känns faktiskt skönt. Att kalla semestern för avslappnad och härlig är en ren lögn i år. Dels blev alla magsjuk (själv fick jag nog värsta slängen och fick äta två olika antibiotika... som inte hjälpte!) och dels så är det ganska jobbigt stundvis att ha två barn med olika, starka viljor och behov. MEN, det har ändå gått bra och vi har haft det finfint mestadels. Om man bortser från vissa smärre incidenter och vissa saker på hotellet (såsom smutsigt porslin, shabbiga toaletter och dålig städning samt lite tradig mat) så har vi haft det toppen. Vi älskade poolområdena, att vi kunde utnyttja grannhotellens badplatser, havet och stranden var toppen och rummen stora och nyrenoverade med jättebra gaderober osv. Vårt hotell skulle vara femstjärnigt och visst, de hade allt. Verkligen allt! Men det var inte femstjärnig mat, service eller hygien.

 

Ellen har verkligen stortrivts! Hon har gått på simskola varje förmiddag och på eftermiddagarna har hon lekt i poolen med oss eller gått på piratklubben. Där pratar de svenska, norska och danska så hon har för en gång skull kunnat göra sig förstådd och det har varit toppen för henne. Hon träffade dessutom en flicka i samma ålder som hon kom jättefint överens med och de lekte så fort de fick chansen. De var oskiljbara och det tärde nästan lite på oss andra i familjerna att de blev så arga och ledsna så fort de inte fick vara tillsammans.