hinns trots allt med! I helgen var vi hos Eva och Tommy på jättegod middag. Det var soligt och varmt. Vi satt på deras uteplats och pratade, åt jättegott och vissa fick t o m dricka gott vin. (Det var inte jag, tyvärr.) Ellen drog omkring med en leksaksgolfbag (med klubba och boll) i plast. Den är tydligen väldigt rolig för den åker fram varje gång vi är där. Och så ska det puttas på bollen. Svårt men roligt att se på när andra puttar, tycker Ellen. Hon stortrivs hos dem. Dessutom har de ju så många olika buskar med goda bär. Så ni förstår kanske varför Ellen är eld och lågor.
På söndagen fick vi besök av Jimmy, Jenni och Julia. Extraroligt för Ellen som leker så väldigt bra med Julia. Hon är ju endast några månader yngre. De håller handen, visar varandra hyss och bus och leker jättefint i långa stunder. De var här hela eftermiddagen och en bit in på kvällen. Vi åt grillad fläskkarré som jag hade marinerat och god sallad, plus potatis. Vi åt även sockerkaka med röda vinbär och grädde. Måste säga att jag gjorde en väldigt god sockerkaka! Det var väl första gången på 10-15 år som jag bakade en sådan. Inte illa!
Vi hann t o m att städa lite på söndagen och dessutom satte Kalle upp flera tavlor! Äntligen börjar vi få undan det där sista som gör att ett hem känns mer som ett hem. Fast vi har dock en del kvar att göra men det orkar jag inte ens tänka på nu.
Lite nya ord har tillkommit från Ellen. Det coolaste var väl häromdagen när hon stod vid kylskåpet och i det närmaste skrek på sin far att han skulle "stänga upp", stänga upp! Med andra ord skulle han öppna kylskåpsdörren. Eftersom Ellen säger knäppa och knäppa upp om sina knappar eller dragkedjor så är det ganska logiskt att säga stänga upp om dörren som ska öppnas. Plötsligt säger även ungen LAMPA. Det ordet har ju annars varit borttappat ett antal månader nu. Några andra ord har säkert också lagts till ordförrådet men mitt huvud är fullt av kollektivavtal, anställningsavtal, PuL och annat matnyttigt, så tyvärr kan jag inte erinra mig mer för tillfället. Jag är tacksam över att jag kom ihåg att min gudfar fyllt 60 och att min älskade lilla mamma har födelsedag på torsdag får jag inte glömma att komma ihåg ett par dagar till. Det får räcka med det för den här veckan. Over and out!
Jisses, det är mycket att läsa! Flera hundra sidor om arbetsrätt, kollektivavtal osv. tills på onsdag. Inte jättekul men ganska intressant. Tyvärr har jag dålig disciplin just nu och huvudet fullt av en massa annat också. Hur får man ut allt det andra när man ska koncentrera sig? Hur får man energin att räcka? Stackars Ellen, hon har inte mycket till mamma dessa dagar ska jag säga... tur hennes pappa är världsbäst!
Jag lämnade Ellen på dagis och åkte direkt in till stan. Letade i ett antal butiker efter lite mer höstiga byxor och tittade på både jeans, leggins och vanliga byxor men fann INGA som satt snyggt. Alla var för tajta runt vaden eller låret och ändå stora i midjan! SUCK! Mitt vanligaste problem eftersom jag har ett lår som är kraftigare än det andra (efter en operation -94 har svullnaden aldrig släppt och därför går jag runt med ben av två olika storlekar) och det är sjukt irriterande! Just nu verkar modet enbart bjuda på avsmalnande ben eller jättebreda nedtill och det är jag inte intresserad av.
Nåväl, jag har ett par, tre byxor att bolla mellan, det får duga så länge och till skolan kom jag i vilket fall. Där var ca 60 personer skulle jag tippa på och ungefär hälften tillhörde väl den klass som jag ska gå i. Endast tjejer gissar jag. Tråkigt att inte killar vill jobba inom lönesektorn. Varför inte?! Det var lite tryckt stämning, väldigt tyst och allvarsamt förutom mellan dem som redan kände varandra (de var några få som gjorde det, uppenbarligen) de blurrade desto mer. Vi fick först lyssna på FEI´s chef när hon drog lite allmänt om YH-utbildningar och vad det var osv. sen fick vi lyssna på Emma som är vår utbildningsledare och även på KAM´s utbildningsledare. (Den andra kursen.) Vi fick lite papper och kursplan för första kurserna samt ett schema. Vi kommer bara att ha 2-2½ dag per vecka som är lärarledd, resten är självstudier och grupparbetestid. Känns som att det kan bli hur tufft som helst och hamnar man i en grupp med slöfockar kan det bli hur jobbigt och störigt som helst men det känns som att alla har en hög ambitionsnivå i alla fall, vilket är roligt och läskigt på samma gång. Jag är väldigt peppad men samtidigt jättenervös. Jag är verkligen inget plugg-ämne och kommer nog ha det ganska tufft. Dessutom har jag ju Ellen som kommer hem med 1000 olika dagissmittor! Skulle jag bli sjuk nu och missa lite så kommer det bli jättesvårt att ta igen det. Tempot är (som Emma också skrämmande sa) sjukt högt på denna kursen. Det kommer bli kämpigt och tufft. Då gäller det att närvara och insupa så mycket som det går. Eftersom jag kommer missa 2 veckor i september så kommer jag redan från start att ha det tuffare än de andra. MEN, jag vill ju inte missa min utlandssemester! Nej, jag ska fixa det ändå. Det blir kanske ännu färre blogginlägg? Tror ingen gråter för det....
Att pappa ska gå till jobbet och Ellen ska till dagis på morgonen, är det som ordas om mest här hemma. Mamma jobbar också, på sätt och vis. I alla fall om man får tro Ellen. Hon är så bedårande söt vår trollunge, just nu. Orden sprutar ur henne, nya varje dag och är det inte nya så är det gamla, som sägs om och om igen. Tjatigt såklart men härligt samtidigt. Idag byggde jag ett torn av hennes stapelkoppar på frukostbordet. -Titta Ellen, ett torn. Kan du säga torn? frågar jag. -Mmmm, svarar Ellen och blickar allvarligt på mig. -Få höra då? -Tonn! Ha! För första gången så säger Ellen det ord man själv just upprepat för henne och sedan ber henne säga. Kul! Förut har det bara blivit ett mmm-ande svar och inget mer. Jag var tvungen att ringa Kalle och berätta. Så fort man ringer här hemma så säger Ellen mommo! Allt som har telefonform (olika fjärrkontroller, mobiltelefoner, riktiga telefonen, små platta saker som liknar en mobil) går att ringa mommo på. Sen säger hon Hej, mommo. Bye,bye. Om och om igen och har saken mot örat. Det ser jättekul ut. Om jag däremot ringer upp mormor på telefonen och räcker Ellen luren så står hon blick stilla, lyssnar noga och stirrar på telefonen men är knäpptyst. En gång har hon stirrat på mig och viskat mommo jättetyst men det är allt. Hon är väldigt förvånad över att hon kan höra rösten ur den där saken. Det är samma sak om man ringer Kalle.
På eftermiddagarna äter jag och Ellen mellanmål på framsidan, leker med grannen Alfred, som hon kommer jättebra överens med eller går och plockar bär borta på lekplatsen. Som bekant älskar hon ju bär och nu börjar björnbären att mogna! Igår fick hon melon och när hon ätit färdigt såg vi en snigel som satt på blommorna i vasen. Jag lyfte över den till melonen så Ellen fick studera den på nära håll. Sniglar finns det gott om här och hon är både lite rädd och väldigt nyfiken på dem.
Igår var Alfred på fjärilshuset så vi fick roa oss på egen hand. Ellen drog ut en massa leksaker som hon radade upp i sin egna lilla trädgårdsstol.
Sen ville hon titta på korten jag tog och smög sig fram, just när jag skulle knäppa ett till!
Det går bra att lämna Ellen på dagis. I måndags var jag där i ca 1½ timme innan jag till sist lämnade henne. Hon råkade slå i ryggen mot ett av trappstegen på utetrappan, precis före så hon var lite ledsen redan då och grät nån tår och ville inte stanna kvar när jag skulle gå men det gick snabbt över och sen hade det gått finfint. I går när jag hämtade henne blev hon strålande glad och mötte mig med en bamsekram och i dag var det som vanligt ganska lättsamt att lämna. Det känns skönt att hon är så självständig och säker. Speciellt nu när det kommer bli ännu längre dagar i och med att jag börjar skolan. Samtidigt kan jag ibland få känslan av att hon egentligen mest är väldigt tålmodig och liksom finner sig i alla situationer, fast hon egentligen inte vill. Hon är ju väldigt tålig och tuff, gråter sällan eller är speciellt blyg eller rädd av sig. Om hon slår sig och börjar gråta så går det väldigt fort över. Jag hoppas hon ändå vågar säga ifrån, vågar visa vad hon vill och känner. Det vore hemskt annars!
Ja, som sagt. På måndag börjar även jag "jobba" igen. Tänk att få sätta sig i skolbänken efter så många år. Det känns väldigt märkligt och nervöst också. Jag är rädd för att de här åren hemma har gjort mig försoffad, seg som kola i huvudet och stress-ömtålig, så vi får se hur det kommer att bli. Jag kommer definitivt att vara trött i alla fall. Av att plugga blir man trött på ett helt annat sätt än av att ta hand om sitt barn. Det ska bli skönt att få bli trött på annat vis! Jag ser verkligen fram emot alltsammans.
Igår fick jag krupp på att bara gå hemma så vi tog en tur till Norrtälje. När vi kom fram kom jag på att vi visst det har varit där förut. Då hängde vi nere vid ån och väntade på bussen eller hur det var, efter det att vi hade firat midsommar på Vätö hos Osk.
Det är både fint och lite pittoreskt i Norrtälje. Vi tittade runt en hel del och sen åt vi en god lunch. (Kalle tog sjötunga, jag & Ellen åt fläsknoisette.) Godast var vattenmelonen man fick till, tyckte Ellen. Sen promenerade vi runt, kikade lite i butikerna, gick längs med vattnet och kikade på konst, sedan tog vi en längre promenad ner till en badplats.
Där var lagom mycket folk. Solen stekte gott men det blåste friskt så man blev inte svettig. Ellen sov en stund sen fikade vi kaffe och päron. Därefter tog vi oss ett dopp i havet. Pappa Kalle bangade som vanligt, den badkrukan. Han fotade och passade våra värdesaker.
Det var riktigt gott att ligga på stranden. Det har vi inte gjort en ända gång i sommar. Det ni! Så nu får vi försöka komma iväg och göra det lite mera, eftersom alla gillade det. Synd bara att ska blåsa så kallt! Vad är det med det? Förr tyckte jag man svettades litervis men numera så småfryser man fast man är i solen. Skumt! På vägen hem ifrån Norrtälje försökte vi hitta Björktorp. Det är ett ställe som jag var ofta till som liten. Tyvärr hittade vi inte stället (det ligger mitt ute i skogen) så vi stannade vid en liten vik och satte oss i solnedgången och åt en medhavd smörgås. En god äggmacka var blev det innan vi styrde bilen hemåt igen. En riktigt fin och mysig dag blev det. Alla var trötta och nöjda när vi kom hem. Ellen somnade som en stock nästan med en gång och vi slötittade på lite tv innan vi gick och la oss.
