I huvudet på Rojsdotter

Veckan som gick vart det väldigt snorigt och febrigt och för en gång skull var det inte Ellen som var sjuk utan jag! Jag var hemma ifrån jobbet från onsdagen och bara tog det lugnt och stilla. Sett mycket film, sökt ett par jobb, vilat, läst, sovit. Det var trist att vara sjuk såklart men skönt att få vila upp sig. Till helgen sen var jag hyfsat pigg och vi kom äntligen iväg på vårt barnfria äventyr. Från lördag till söndag var jag och Kalle i Norrköping och träffade lite kompisar Vi har gått på stan, ätit, druckit, dansat, fikat och haft väldigt mysigt. Vi har också bott på trevliga Best Western Princess hotel som låg 50 m ifrån stället där vi skulle träffa alla kompisarna på kvällen. Mycket passande!

 

Jag måste göra lite reklam för Saliga Munken i Norrköping. Så himla god mat, billigt som tusan och väldigt trevlig och kunnig personal utan att för den skull kännas ett ända dugg snobbigt. Det är verkligen ett toppenställe! Vi hade supertrevligt hela kvällen. Z och Mutte kom tidigt och åt middag med oss. Jag åt wallenbergare och Kalle älgfärsbiff (Det är ett husmans-ställe.) Lite senare dök Mats upp och han hade med sig barndomskompisar samt flickvännen. De var alla trevliga även om vi inte pratade så jättemycket.

 

Jag var så glad att se alla och var på toppenhumör hela kvällen. Kalle däremot mådde inte så jättebra och drog sig tillbaka ganska tidigt på kvällen men innan dess hann vi med många skratt.

 

Nu har jag i stort sett förlorat tron på mig själv helt.....för tredje gången så har jag förlorat mitt jobb. Vad fan är det med mig och jobb!?? Jag har nu lön till sista april, är arbetsbefriad från och med 13 april (lite ledig är ju aldrig fel men jag hade hellre haft jobb såklart) och jag har blivit lovad ett fint rekommendationsbrev av chefen och han har sagt att han gärna ställer upp som referens osv. Allt det där känns såklart jättebra och jag vet att jag har gjort ett bra jobb men VARFÖR måste det alltid vara jag som får gå när det är besparingar som måste göras, eller när andra plötsligt och helt oväntat (som i mitt fall) dyker upp efter flera års tjänstledighet och kräver sitt jobb tillbaka!??

 

Jävla skit! Jag som faktiskt började bli varm i kläderna och kände att jag behärskade mitt jobb riktigt bra, att jag var duktig på det jag gjorde och kunde hjälpa folk! Jag är så grymt trött på att gå arbetssökande, på att ha dåligt med pengar i plånkan och behöva tänka flera gånger om innan jag investerar i något lite dyrare än en tröja från H&M. Som aldrig vet om jag har ledigt på sommaren som alla andra eller om jag måste gå på ännu en idiotkurs tillsammans med folk jag inte har något som helst gemensamt med! Det är så jävla enkelt för dem som har jobb (som kanske aldrig ens varit arbetslösa någongång) att kläcka ur sig att man ska ta nya tag, att det snart dyker upp något annat (FAN tror ni det ramlar ner jobb i knät på mig eller?) att det finns en mening med allt och blaa, blaa, blaa..... När jag gick arbetslös nu senast, från 1 juli till 2 januari hade jag sökt ca 500 jobb och av dem så har kanske 15 visat intresse och jag har varit på ca 10 intervjuer. Då tycker arbetförmedlingen och de som arbetade på min kurs att jag hade haft tur!! Tur!? Ja, tydligen. För många söker kanske 1000 jobb och får inte komma på en enda intervju! Varför folk inte förstår att det är svårt och tungt på arbetsmarknaden är för mig en gåta. Men visst det är ju sant, jag måste ta nya tag, söka fler jobb och gå på fler intervjuer.... just nu känns det bara lite tungt och jobbigt men jag kommer igen. Det gör man ju alltid. Det måste man ju göra! Tror jag behöver investera i lite bättre självkänsla. Någon som vet vart man köper det? :)

 

Dagens pic!