I huvudet på Rojsdotter

Åsikter, tankar, vardag & fest hos familjen Rojsdotter-Lundqvist.

Höstuppdateringsdags!

Kategori: Allmänt

Hallå hej! 
Så var jag tillbaka i bloggandets värld. Det var länge sen sist, jag vet. Och det märks också, har knappt inga läsare kvar längre och det förstår jag, jag har ju inte varit här sen i somras. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Det är helt klart många olika saker, såsom tidsbrist, ork och prioritering. Jag har helt enkelt inte haft lust heller. Det finns så mycket annat som känts viktigare och det gör det fortfarande men nu var det ändå dags. Så mycket har hänt denna höst och tankarna går lite i spinn men så jag fick äntligen lite tid över och plötsligt så infann sig även lusten att skriva igen. Detta på en och samma gång dessutom, vilket innebär att det faktiskt är möjligt att skapa en blogg.
 
Mina föräldrar har just varit på besök, jag har firat min älskade Kalles 40-årsdag hela helgen i stort sett och det är typisk höst, både utanför dörren och i mitt sinne, just nu. En salig röra av glädje, värme, sorg, smärta och längtan. Jag tycker hösten drar med sig så mycket! Alla känslorna på en och samma gång. Därav tankar i spinn.... men, var sak har sin tid och var sak har sitt forum. Bloggen handlar inte så mycket om politik, smärta och sorg men det kanske den borde!? Jag skulle garanterat få fler läsare! Men ni har säkert redan hört och läst till leda om hur fruktansvärt allt är där ute i världen just nu så jag behöver troligtvis inte säga nåt, ni förstår nog ändå att även jag är förskräckt, äcklad, arg, ledsen och grymt besviken på.... ja, på mänskligheten. Vad mer kan jag säga? Jävla pissterrorister. Jag tänker inte ödsla min tid, skrift eller tanke på er nåt mer. Fuck you!
 
 
Helgen som var, var väldigt bra! På torsdagsmorgonen sjöngs det för Kalle som snusade i sängen, av mig och Ellen. Edvin stod mest och tittade på det tända ljuset vi hade med oss och straxt därefter kände han på lågan. Nu vet han hur varmt ett ljus är. Allt gick bra, är väl läge att tillägga. Efter skönsång och paketöppning gick vi ner och åt frukost och packade ihop barnens prylar och lämnade dem på dagis/skola. Sen en skön, slapp förmiddag. Ehum, ja lite lugn i alla fall. Vi nätshoppade mat från coop, städade lite och packade en lite weekendväska. Jag hade nämligen en stor överraskning till Kalle, han visste ingenting men anade säkert. Vi åkte och hämtade mina föräldrar på flygplatsen och sen barnen. Därefter fick de ta över här hemma medan jag tog med mig Kalle till stan. Vi checkade in på ett hotell, satt på rummet och drack gott bubbel, åt frukt och choklad och myste lite, sen bytte vi om och piffade oss inför en helkväll med massor av god mat och superbra underhållning. Allt på Wallmans. En riktig toppenkväll! Så sjukt duktiga artister och maten var väldigt bra komponerad. Vi sov sött hela natten och åt en mycket god frukostbuffé innan vi begav oss av igen. Vi gick lite på stan, mötte upp mina föräldrar och hängde med dem. På lördagen sen hade jag ordnat en fest för Kalle och det kom goda vänner hit på bubbel, mat och vin. Vi sjöng och spelade gitarr, drack drinkar och hade allmänt trevligt från 17.00 fram till... ja, jag tror klockan var runt 01.30 när de sista lämnade huset och Edvin den lille busen höll låda till ca 21.30. Han fick i sig alldeles för mycket chips, vi andra fick nog snarare i oss för mycket goda drinkar. Tomas är en hejjare på bartending.
 
 
Vad mer vill jag dela med mig av.... hmm.... Jo, jobbet. Det går ganska bra tycker jag. Som tidigare; jag trivs förträfligt och har fantastiskt bra kollegor och chef. Jag tycker det är roligt, intressant och lärorikt och känner mig inte ett dugg stressad. Snarare har jag för lite att göra, vilket man väl få se som positivt idag, där var och varannan bränner ut sig och går i väggar osv. Nej, jag kan faktiskt inte klaga ett dugg! Är så oerhört priviligerad och tacksam för mitt jobb och mina kollegor.
 
Med barnen är det också ganska bra. Det har varit lite sjukstuga i höst, vilket man väl nästan få räkna med eftersom vi haft inskolning med Edvin och Ellen också startat på skolan (som är så otroligt mycket större än dagiset). Såklart att de utsätts för massor av nya baciller och virus. De har trots allt inte varit så jättesjuka. Lite löss, förkylningar och hosta är väl det som varit. Peppar peppar... Ellen tror jag är den som har det tuffast. Tänk er själva, gå från ett dagis som hon varit på i 3 år och där alla känner alla, till en stor, stor skola med över 600 elever. En del lika gamla som hon själv, andra 10-15 år gamla. Det är kämpigt att hitta sig själv och sin egen roll i alltihop då. Hon har sina frågor och funderingar, testar och utmanar men överlag tycker jag det går bra. Edvin trivs jättebra på sitt dagis, är tydligen glad och snäll. Hemma är det värre. Han skriker och gråter mestadels av tiden och är i ärlighetens namn väldigt krävande och det är tålamodsprövande till tusen efter långa arbetsdagar och liite för lite sömn. Men oavsett hur jobbigt och stökigt det ibland kan vara så är de ändå mina solstrålar och lycka!!
 
 
De är oftast fina mot varandra och Ellen allra helst är rar och tålmodig med sin bror. De hittar på hyss och utforskar tillsammans. I brunnen fanns det tydligen något värt att inspektera. 
 
 
Ellen och jag är ute och går hemma i Kalmar. Typiska höstvindar och höstfärger! Tur med vädret trots allt.
 
 
Inte en ända svamp hittade vi men Edvin fick pulsa genom löven och det var ren glädje.
 
 
Syskonkärlek och mys i soffan.
 
 
Gott med glass! Egen, som man får hålla själv. Lyckan var total!!
 
 
Att bada tillsammans brukar också vara en glädjestund, oftast. Är det dessutom bubblor och skum så... 
 
 
Och så lite lek med granntjejen och stora regnpölar. Oj oj så skoj att springa igenom samt sätta sig mitt i!
 
Vi har som vanligt, umgåtts med goda vänner både här hos oss och hos dem och tidigt i höstas hade vi också en lite grannfest med alla gränner (grannar-vänner). Det var trevligt! Vi har städat huset om och om igen, flyttat runt en hel del av bohaget och införskaffat nytt matbord och 6 fina stolar. Ek. Blev fint i vardagsrummet och nu kan vi ha "riktiga" middagar, återigen blir det nog gränner som får inviga först. Jag ser också fram emot julmiddagarna där senare i år. 
 
 
Dansstopp. Mycket populär lek.
 
 
"Presidenten säger" -Ännu en rolig lek.
 
Ellen har haft sitt eget 6-årskalas och gått på några stycken andra kalas också. Hon har hängt mycket med Amanda och Vira och lite mindre med Alfred. De går inte i samma grupp längre, så de träffas inte lika mycket och leker inte lika ofta längre men nog ses de, det gör de.
 
 
Nu ser jag fram emot tipspromenader ute i Tullinge tillsammans med Eva och Tommy, frostiga höstpromenader, luciafirande, spännande möten och internatdagar på fina anläggningen Djurönäset med jobbet, julbord på Mårten Trotzig tillsammans med bästa kollegorna, mysiga julmarknader med vänner, glöggkvällar med gränner och julledighet med värsta, bästa, älskade familjen. Att få uppleva kyla, vinter och snö, kanske åka lite skridskor och skidor, hänga med släkt och vänner, få ny energi och att hitta lusten!