Mina föräldrar! Mina älskade, kära, goa föräldrar... vad kan jag skriva om dem utan att lämna ut dem allt för mycket?!
Min far är 50-talist, uppvuxen på Öland, låg vid flottan som ung, har alltid jobbat på tok för mycket och för hårt. Han har fem syskon varav fyra fortfarande finns med oss. Min pappa är verkligen en känslomänniska. Det har jag fått ärva skulle jag tro. Han har lätt till skratt och bus men lika lätt kan han tända till och bli rosenrasande. (Mer förr än nu, ska väl tilläggas.) Det där med humör lugnar ner sig med åren skulle jag tro. Humorn däremot är lika stark nu som då. Han älskar att berätta historier, pratar med alla och känner de flesta och så är han världens hjälpsammaste människa. Han är lite sådär tjurskallig och har bestämda åsikter, precis som jag också. Väldigt omtänksam, känslig med ett stort hjärta och faktiskt ganska djup även om han kanske inte öppnar sig så mycket.  

Min mamma är också född på 50-talet i Stockholm men senare flyttade familjen neråt Kalmar och hon fick ännu lite senare tre syskon men de har en annan pappa. Mamma har arbetat på bank i väldigt många år och jag tror hon trivs ganska bra fortfarande även om hon nog tycker det är för mycket "sälj" och mindre roliga arbetsuppgifter i övrigt. Det är väldigt hårt, stressigt och tungt att jobba på bank. Något man inte tänker på alla gånger är alla mynt de bär, alla pengar de räknar och så alla timmar vid skrivbord och kassa. Det tär på kroppen. Men hon är pigg, alltid glad och snäll som få. Lite konflikträddare än jag och pappa. Tur är nog det. Två hetlevrade räcker nog!? Min mamma är faktiskt (och har alltid varit) en riktigt god vän som jag kan prata med om vad som helst. Hon är väldigt stark med otroligt tålamod, en klippa helt enkelt. Mamma är väldigt lättsam och pratglad för det mesta. Hon gillar shopping (precis som jag) speciellt kläder. Hon är väldigt ungdomlig också, tycker jag. Tufft och snyggt klädd, hänger med och håller sig à jour med det mesta.

Ja, det var lite om mina päron. Visst kan jag tycka att de är lite tossiga som diggar att bo i husvagn, att de är lite gammalmodiga i vissa åsikter och har en annan syn på vissa saker men överlag så är jag otroligt glad och stolt över dem. De har alltid, alltid funnits där för mig och för varandra och de är i många fall en förebild för mig. Jag är imponerad över att de håller ihop och verkligen gillar varandras sällskap. Trots sina olikheter så känner jag få som passar så bra ihop som de!