I huvudet på Rojsdotter

Jaha, så var man fyllda 40. Jisses vad tiden går! Jag kunde väl aldrig tro att jag skulle bli så här gammal... haha, och ändå känner jag mig inte så farligt gammal men när jag var 15 trodde jag inte jag skulle bli äldre än kanske möjligen 30, så att ha passerat 40 känns i det närmaste magiskt. Kalle den lurifaxen lyckades att överraska mig totalt. Jag hoppar glatt in i bilen (barnen är lämnade till grannen med tillhörande nyckel till vårt hem utifall de behöver hämta något) för att åka till stan, gå på restaurang på tu man hand och mysa. På vägen in ringer någon från restaurangen (en kollega från Kalles jobb har ställt upp på spektaklet) och meddelar att bordet inte kommer hinna bli klart i tid... dessutom behövs värdebeviset till glassprovningen efteråt visst vara med, då det är enda sättet för dem att se att man betalat för sig... Och Kalle har glömt passerkortet till garaget...mutter och tjureri ifrån Kalle och själv blev jag också lite besviken över det faktum att överraskningen (alltså glassprovningen) nu var avslöjad. Vi vänder och åker tillbaka hem för att hämta beviset samt säga till barnvakten att vi kommer bli lite senare än beräknat. Kalle får mig att gå in efter sakerna på byrån i hallen och när jag kliver in i hallen står trappan fylld av vänner som sjunger "Ja må hon leva"!