I huvudet på Rojsdotter

Vi fortsätter vanan trogen med sjukstuga, varvat med fåtalet dagar av friskhet och sundhet. Nåväl, friskhet i alla fall. Så sunda tycker jag inte vi har varit. På lördagar är ju lördagsgodiset en självklarhet, i alla fall för dottern som annars oftast högljutt protesterar om hon inte får nåt sött både på fredagen (fredagsmys) och lördagen (lördagsgodis). På fredagarna brukar jag hålla det till ex. nåt litet fikabröd, popcorn eller lite chips och någon god juice eller fin eko-saft men på lördagen ska ungen ha sina fem (minst, då hon är fem år ju!) bitar godis. Jag tycker det är helt ok med lördagsgodis, don´t get me wrong men öj öj så besvärligt det blir för sötsugna mamman i huset när bullarna, kakorna, glassen eller godisbitarna som blir över, ligger där i skåp och lådor dagarna efter. SUCK! Jag har ju ingen! karaktär när det kommer till sötsaker utan går ju där och småplockar tills förråden är slut. Nu var det ju alla hjärtans dag i helgen. Det är förövrigt även min och sambons årsdag så det skulle ju firas men att äta fikabröd både fredag, lördag och söndag kändes inte som någon sundhet. Det var gött i alla fall.... men nu blir det extra långa promenader i veckan! (mmm... eller hur!?) Vi kan ju försöka men på söndagen vaknade alla i huset mer eller mindre snoriga igen. Kan det bero på sockret?!

 

Idag ligger sambon på soffan och snarkar med minstingen snörvlande ovanpå. Sött, men vansinnigt tråkigt när jag är hemma och allt! Jag har nämligen ingen kurs på tisdagarna. Då kan man ju passa på att göra annat. Som att söka jobb... eller som jag, rensa dotterns garderob. Just nu är det bålen som vuxit på barnet. Plötsligt är alla tröjor för korta i midja och ärm. Byxorna är för stora i midjan så de hasar passande nog neråt så de är alldeles lagom långa ännu. Den lilla skrikan fortsätter med sina mygg- och musportioner till vardags för att plötsligt överraska oss med att proppa i sig mansportioner vid enstaka, väl utvalda tillfällen. Jag blir inte klok på mitt barn! Hon har så många egenheter, det barnet. Som att rita med tuschpennor på själva burken (i trä, fint snidad) som pennorna står i. Eller som att stanna upp och mycket noggrannt studera sitt strumpludd fast jag står och stampar och hojtar högljutt (jodå jag har försökt 8 gånger i normal tilltalston) att nu MÅSTE vi gå om vi inte ska komma försent till dagis. Eller som att plötsligt börja rada upp tusen saker längs bordet fast jag talat om att det är läggdags, hundra gånger. Jag älskar henne såklart ändå, men ack så mycket lättare och roligare det vore om man slapp tjata!

 

Vi hade turen att få barnvakt i lördags. Eva och Tommy spenderade alla hjärtans dag med att passa på våra guldklimpar medans vi roade oss på stadens gator och torg. Eller nåja, vi tog tuben till T-centralen och gick ut till Djurgården i strålande solsken. Härligt trångt längs kajen och när vi passerat blå porten fick vi sicksacka oss fram till Rosendals. Där var det ännu mer folk som fikade och surplade soppa. Dyrt så in i Norden är det där, speciellt i den bedårande lilla butiken som säljer oljor, vinägrar, nybakat, lite drejat osv. Jättefina saker men jesus vilka priser! Jag ögonshoppar ju bara nu för tiden så för min del spelar det ju kvitta. Jag hittade både handkräm, tomatpesto, chaokladlevainbröd och en jättefin vitlöksrivare i keramik! (...som jag inte köpte...) Och förbannande mitt köpstopp i samma tanke som jag tackade det. Efter promenaden på Djurgården besökte vi vårsalongen på Liljevalchs. Jättefin utställning, massor med folk men det gick att gå runt rätt bra. Lagom stort! Det tycker jag om, när det inte är för mycket att se utan man kan ta in alla verk. Här är ett axplock på det som var lite extra skoj.

 

 

Ja, ungefär så. Jag glömde bort att jag hade en kamera och kom på det på slutet. Där fanns alla möjliga fina tavlor också men de gör sig inte på bild. Efter konst-promenaden köpte vi lite fika med oss, åkte hem till barnen där vi åt middag tillsammans med dem och Eva o Tommy. Vi tackade för barnvakteriet med lite tulpaner vi köpt på hötorget och sen såg vi en film i soffan. Det var vår hjärte-dag.

 

Vi har också besökt kyrkan i veckan. Edvin ska trots allt döpas, kom vi fram till och stressade fram ett datum och inbjudan. Hoppas alla berörda och villiga fått en! Ni som vill komma men inte fått inbjudan kan bara höra av sig så fixar vi det! Det finns gott om plats i kyrka och samlingssal. Jag är glad att vi tog beslutet att döpa honom trots allt. Känns rätt! Klart lilla buslusen ska döpas, så han tillhör kyrkan och få ta del av den OM han vill. Om han vill får han gå ur sen... Det känns bättre så än att göra tvärtom.

 

Vi besökte i samma veva kyrkans babycafé där Edvin stortrivdes! Han klappade (läs bankade) på alla andra barn, var totalt orädd för både dem och den långa lektunneln. Utforskade alla leksaker och var med på babysången, klappade händerna och log som en sol när vi sjöng hans namn.