Burrrr.... nu jäklar har vintern kommit! Skönt ändå med snö, allt blir mycket tystare, vitare, ljusare.... det är lättare att leva nu än för några veckor sen. Ljuset är ju en sak (med snön blir det ännu ljusare) som hjälper mig otroligt mycket och jag blev så glad när jag hämtade Ellen på dagis häromdagen och det fortfarande gick att skymta solen! Fantastiskt! Nu har det vänt och det blir bara mer och mer sommar för varje dag som går, trots att backen är vit och termometern visar minus 13 grader eller mer så är det faktiskt så.

Idag när jag vaknade och tittade ut så såg jag all den vackra rimfrosten. Visst är det något speciellt med rimfrost!? Googlar man på rimfrost kan man få se de mest fantastiska bilder. Jag kände hur det kliade i foto-fingrarna så efter lite städning gav jag mig ut för att fota lite i trädgården. Det var ju ett tag sen den nämdes och mindes, kan jag lova. Efter att jag gjorde mig av med lotten har jag inte skrivit så mycket trädgård men nu har jag ju både två lotter OCH en trädgård, så det kommer att komma mer om detta, jag lovar.



Titta på min ena rhododrendron. Visst är det häftigt att den sätter knopp redan på sommaren och sen står den hela hösten och vintern för att blomma i april-maj!



De gröna bladen är stelfrusna och ihoprullade av kyla och torka (framför allt torkan tror jag är skadlig) och i vår sen när det töar så kommer vårsolen var största fienden för trädgården. Mäkta stark är den mot våra älsklingar. Jag planterade massor av lökar i höstas och är supernyfiken på vad som kommer att dyka upp i trädgården.



Någon annan som varit nyfiken har traskat omkring på vår altan och letat efter Ellens frukostmacks-kanter. Säkerligen har han hittat dem också för borta var de. Kanske var det grannens katt som tog dem trots allt?

Björkarna som jag retar mig så på sommartid (för att de skymmer solen som jag vill få in i min trädgård så att det kan blomma lite mera i de annars så skuggiga, gröna och ganska våta rabatterna) står så vackert i sin rimfrostskrud mot den blå himlen.



Grannen glömde en kruka med vissna påskliljor ute och nu har nya knoppar letat sig upp. Plötslig vinter och stark kyla frös dem i sitt knoppande stadie. Undra om de kommer dö eller fortsätta sin färd upp mot solen?



Fast det är vackert med snö och otroligt skönt i solen, när den väl vågar sig fram, så erkänner jag. Jag längtar efter riktig värme och långa ljusa dagar och jag längtar efter att få sätta grepen i jorden, luckra och så! Men snart så.... snart....