I tisdags var Ellen så pass pigg att vi kunde ge oss iväg till den öppna förskolan som ligger i Hökarängen. Vi har bara varit där en gång förut så det var verkligen dags att besöka den nu, kände jag. Ellen hade jätteroligt med alla leksaker och speciellt olika plastdjur, en jättestor docka som skulle se ut som en kock och även en del klossar lektes det med. Fortfarande tycker jag att stället är "lite speciellt". Vad jag menar med det vet jag inte riktigt. Stället inger inte en riktigt bra känsla helt enkelt. Det är ganska slitet och ganska smutsigt. Lite murri-burrigt med skarp belysning i taket och så är det alltid skumt folk där. Denna gången var det två tjejer med ganska så små bebisar där. Den ena mamma skrek och gormade och svor hej vilt för att hennes vällingpulver som legat ute under vagnen hade försvunnit. Om det var kråkorna (vilket vi trodde) eller barnen som lekte ute på gården är ju svårt att säga men hon var övertygad om att det var något barn och detta gjorde henne helt skogstokig. Jag gillar inte när jag själv tappar kontrollen, skriker och svär men jag tappade hakan över denna kvinna. Hon bara stod och gapade till sin väninna och även till tjejen som jobbar på förskolan som självklart inte visste hur hon skulle hantera det hela. Till sist stormar mamman ut och försvinner- alla pustar ut.

Idag har Hedvig var på besök. Åh det är alltid lika härligt. Det finns så mycket att prata om och min mun formligen sprutar ut ord. Det är något med hennes om gör att jag inte kan hålla käften. Haha, tur hon är så tålmodig. Släng av mundiarré har jag väl i och för sig alltid. Mer eller mindre. Vi pratade om orkidéer, andra växter, mat och vikt, barn så klart och så lekte vi lite med Ellen. Ellen är väldigt fascinerad av Hedvig. Hon stod med huvudet på sne och log, stirrade länge och ingående, skrattade och gav Hedvig presenter. Med andra ord, Hedvig går hem. Väldigt bra ur barnvaktssynpunkt (bl a). Jag lagade morotssoppa till oss. Den gick hem, tror jag. Jag tyckte den blev ganska god faktiskt. Efter att Ellen fått sin middag fick hon fnatt och for fram som en virvelvind och rev ner allt hon kom åt. Tvätt på ställningen, tv-tidningen, vattenglas på bordet, haklappar och servetter, fjärrkontroller.... you name it! Om och om igen. Både jag och Kalle känner oss smått slutkörda och hoppas på en tidig nattning. Eller ja, att hon somnar nu vid 22, alltså.

I morgon kommer Eva förbi på lunch. Det ska bli så trevligt att träffas, det var ett tag sen sist. Kalle är också hemma och det var ju på Ellens födelsedagskalas som vi sågs sist, så vi ser fram emot besöket. Det blir lax och quinoa med lime och spenat till lunch i morgon. Det gillas, det vet jag. Nu ska jag slänga mig på soffan och glutta på något inspelat. Vi har hur mycket som helst att se. Man hinner inte så mycket nu för tiden. Om en timme vill man ju vara i bingen så man orkar gå upp med Ellen i morgon. Gonatt, gott folk. Åh, just ja. Nya byrån är nu fylld till brädden med junk.