En hyfsat lugn helg, jag har i stort sätt tillfrisknat efter min förkylning och det känns väldigt skönt att inte vara täppt i näsa och öron längre! Igår var det väldigt vackert väder och vi var bara tvungna att ge oss ut och få lite luft! Men det var över 10 minusgrader ute och svårt att andas! Vi kom i alla fall iväg till återvinningen för att kasta lite metall och kartonger. Sen var vi på ICA och hämtade ut ett paket och sist gick vi förbi Vi-butiken och handlade lite gott till kvällen. Ellen som faktiskt redan hade sovit förmiddag, somnade ändå ganska omgående i vagnen. Det brukar hon alltid göra.



Ellen är inte alls förtjust i mössa men till sist fick vi på henne jordgubbsmössan och ena örat stack lite käckt ut. Det örat vill gärna stå ut lite... hoppas hon inte blir en "vingmutter" när hon blir äldre. Väl hemma igen fick mössan gärna vara på. Konstigt att det ska vara så svårt att ha den på när man ska ge sig ut då!?



På kvällen tände vi massor av ljus för det var så ruggit i vardagsrummet (bara 17,8 grader) och vi ville ha det lite mysigt när vi tittade på tv samtidigt som vi åt middag. Jag lagade paj med broccoli, bacon och svamp och Kalle gjorde en god sallad. Det blev jättemumsigt och till det drack vi rödvin. Till efterrätt åt vi romrussin- och wienernougatglass. Jättesmarrigt trots kylan!



I natt trodde jag att jag skulle få en hjärtinfark, så jävla upprörd var jag! Grannen hade fest och spelade hög musik hela kvällen. Fine, helt okej för oss så länge vi var uppe och Ellen var vaken. Men när de sedan vid 23.30-tiden drog UPP volymen och skratten/skriken/pratet blev högre och gällare började jag ana att detta skulle bli en lång och sömnlös natt! När vi hade lagt oss och vi låg och läste började de spela technomusik på högsta volym och några bimbos vrålade av skratt. Jag trodde jag skulle slå av! Tänk att man kan vara så respektlös, låg jag ilsket i sängen och tänkte. Att beklaga sig inför Kalle är meningslöst för han bara suckar och säger -mmmmmjo, det är lite högt.... ARRGHH!! Jag går faan över och säger till snart, muttrar jag. Jag prövar med öronproppar och släcker lampan men eftersom jag varit förkyld och fortfarande är öm i öronen så funkar det inte. Jag går ut på balkongen och blir dyblöt om fötterna av all snö men ser ingen att kunna få kontakt med via fönstret. Vid lite över01.00 så ger jag upp och Kalle verkar inte heller så glad längre. Vi klär på oss och ger oss iväg över till grannen med hjärtat i halsgropen av både lite rädsla för vad som väntar oss och av ilska och upprördhet. När vi ringer på dörren hör vi hur det hyschas nåt fasligt och så slår dörren upp. Där står en kille som ser väldigt stureplan ut.

-Hej, är det du som bor här?, säger jag med så myndig stämma jag kan. 
-Ja, stör vi? Är det för hög musik? Oj, vi ska sänka.
-Ja, alltså klockan är mycket och vi har en 4-månaders som vaknar tidigt. Vi vill gärna sova men ni spelar ALLDELES för hög musik!! 
-Oj, förlåt, jättebra att ni säger till! Vi sänker med en gång! Vi ska försöka tysta ner här.... Jag hade satt upp en lapp i trapphuset med telefonnummer och så på om det skulle vara så att vi blev för högljudda.

Jag blev alldeles ställd! Jag hade legat i sängen och haft 100 olika scenarion framför mig om hur det skulle sluta om jag faktiskt gick över och klagade på dem och så var han faktiskt förstående och trevlig! Ha! Jag hade mest trott att det skulle stå två bimbos bakom och fnittra och härma mig när jag klagade. Jaha, där ser man. Skönt att vi gick över och skönt att det gick så bra! När vi kom hem igen så var det definitivt tystare men vi hörde fortfarande musik och prat. Det är väldigt lyhört här. Jag kunde i alla fall somna till sist och Kalle brukar aldrig ha problem, så han somnade nog direkt.

I morse vaknade jag av att Kalle satt vid mig och frågade;  
-Hur gör jag med en fågel som flugit in i rutan och som bara ligger på balkongen?
-Är den död?
-Nej men nästan. Det ser ut som hjärnsubstans på rutan så jag tror inte den kommer leva länge till.
-Då får du väl ta en spade och slå ihjäl den då, mumlar jag sömndrucket och hör hur han suckar och ogillar läget men han försvinner ut ur rummet och jag fortsätter min efterlängtade sovmorgon. När jag väl kom upp så visade det sig att han varit ute i bilen och letat efter en stor klubba som vi har men den var inte där och så när han hämtat spaden på förrådet och kommit upp igen så hade fågeln flugit! Hoppas den bara blivit yr och att kladdet på rutan är bärmos. Det var ju himla tur för stackars Kalle som inte gör en fluga förnär och som säkert hade världens ågren över att behöva ha ihjäl en fågelstackare!

Idag har jag alltså sovit länge och sen har jag lekt med Ellen. Jag har kokt ärtsoppa (ärtorna la jag i blöt igårkväll) med fläsk och jag har torkat av alla skåpsluckor, städat i mitt koppskåp och i kryddskåpet. Nu har jag två andra skåp kvar att röja i samt torka bänken med micron, sen är jag klar. Sånt där gör jag väldigt sällan -torkar skåpsluckor och ovanpå skåpen! Mina föräldrar höll på med det när jag ringde dem i fredags. Ja, pappa han vaxade kylen och frysen! Herregud, inte undra på att saker håller sig fina länge, hos dem. Vem ids här tror ni? Nobody! Men min far, han gör minsann inget halvdant inte!