Idag var Ellen och jag på BVC för det var dags för vägning och mätning igen och så skulle hon få sin första vaccination. Hon vägde 6.015 kg och var 62,5 cm lång, allt såg bra ut. Ellen satt i mitt knä då sköterskan skulle ge henne sprutorna. Det var två stycken och den andra gjorde tydligen mest ont, sa hon. Först gick några sekunder och Ellen reagerade inte men så plötsligt ryckte hon till och började gråta. Vid andra sprutan var hon jätteledsen och hon skrek högt och riktigt hjärtskärande. En alldeles speciell sorts gråt. Stackarn! Och jag blev också helt skärrad, fast jag visste att detta skulle hända så var jag nog inte riktigt beredd. Jag hade tänkt besöka biblioteket efteråt men vi gick direkt hem för hon var så ledsen. Hon slumrade i vagnen på vägen hem men när vi kommit hem började hon gråta igen och hon har varit ganska kinkig sen dess. Just nu har hon dock somnat och jag hoppas hon får sova en stund nu. Ännu så länge har hon ingen feber och jag  hoppas hon slipper det. Det räcker gott med att ha ont, tycker jag. Men jag måste ändå säga att jag är tacksam för att bo i Sverige och även om min dotter har ont i ett par dagar så är hon lyckligt lottad som får dessa sprutor! Nu slipper hon en massa hemska sjukdomar och jag är glad över att vi har ett sånt bra sjukvårdssystem. Dessutom helt "gratis" (inga avgifter på plats i alla fall men vi betalar ju skatt)! Det är ju fantastiskt egentligen.