Rödhake och svarta vinbär
Kategori: Odlingslotten
Äsch, det gick ju inte att sitta inne hemma en vacker vårdag som det var tisdags. Jag drog till lotten för att rensa bort det sista av riset från i fjol och klippa ner lite perenner. Jag rensade ur de skadade och grova grenarna på svartvinbärsbuskarna och gallrade rätt rejält i dem. Det är ganska gamla exemplar som lagt sig ner och spridit sig. Det gillar inte jag. Jag vill ha lite uppstammat för det första och sen vill jag inte att den ska bli hur stor som helst. I helgen får jag ta med en sågkniv som jag har, den är till för just gallring av lite grövre grenar. Sekatören pallade inte de grövsta och inte mina nypor heller för den delen. Satan vad klen jag är i mina händer. Det har jag alltid varit och öm i fingrarnas leder blir jag ganska med en gång när jag jobbar med sekatör. Trist! Men skit samma, jag kan ju inte sluta för det utan det får göra ont. Bra handskar har jag åtminstone så att jag slipper trasiga naglar och supertorra händer. Jag försöker låta bli att arbeta utan men ibland går det ju inte.
Tankarna flyger när man jobbar, det är ett härligt sätt att rensa huvudet på. Ellen sov hela tiden jag var där vilket ju underlättar både tanken och jobbet, förstås. Lite mat bara sen slocknade hon i vagnen till fågelkvitter och lite vägbrus. Tyvärr vägbrus, för området ligger ganska nära inpå en stor väg. På sommaren dämpas nog ljudet av träd och buskar men nu hörs det ganska väl.
Jag småpratade lite med en dam som gick förbi. Hon hade varit uppe vid sin lott men skulle åka hem. Jag ville utnyttja de sista timmarna sol. Vi pratade om hur gott det är för själen att få vara i naturen och att få påta i jorden. Jag förklarade att jag mår psykiskt dåligt om jag inte får hålla på med växter och odling eller åtminstone får gå i skogen eller sitta och fågelskåda. Bara gå i marker gör gott men jag älskar verkligen trädgårdslivet. Hon förstod precis och hävdade bestämt att hennes hälsa hade förbättrats massor sedan hon skaffade lott. Det hoppas jag att min också ska göra. Det vet jag att den kommer göra.
Jag såg en rödhake som satt på en gren av klätterros och sjöng en bit ifrån min lott när jag skulle gå till bilen. Han väntade nog bara på att jag skulle lämna lotten så att han kunde snappa åt sig masken som kommit upp när jag drog upp vinbärsbusken som spridit sig för långt. Det bjuder jag honom mer än gärna på. Både mask och rödhake är varmt välkomna till mina 100 kvadrat.
