Jag har ju glömt att berätta om Ellens alla nyheter. Idag sa hon t ex. måne. Det var första gången och helt out of the blue! Vi var på dagiset och på väggen hänger flera stjärnor samt en måne. En såndär Ikea-lampa som är månformad. Titta månen, säger jag. Måne säger Ellen direkt och pekar mycket riktigt. Hmmm... jag har inte diskuterat månar med min dotter så det är nog Kalle, farfar eller möjligen dagis förtjänst.
-Jag sitta där.... jag sitta där.... är en vanlig fras hemma hos oss och kommer ifrån Ellen när hon vill upp i ett knä eller på en stol.
-Pappa hem, hem pappa sägs också och det är ofta. Speciellt om hon inte fått gunga under dagen och hon vill att pappa ska komma hem så de kan gå till lekparken och gunga.
Andra ord som dykt upp den senaste månaden är "buppa" som betyder bil och "pippa" som betyder fågel OCH Pippi Långstrumpsdockan. Detta byttes mot det mer korrekta "pippi" efter 2-3 dagars övertalning.
Äppe eller äppa (äpple så klart), hunn följt av vhhovvvva (hund), appa eller ampa (lampa IGEN, för det har hon sagt förut men tappat bort) och en del annat som jag glömt just i skrivandets stund. Det är sen timme.
MEN den största nyheten är nog att Ellen nu har kissat 3 gånger på pottan. Skulle säkert ha varit fler om mor och far varit lite mer ihärdiga i tränandet. Det får bli hårdträning under semestern, tror jag. Stolta är vi i alla fall över vårt busfrö. Nästan jämt!
I fredags eftermiddag tog Ellen och jag en tripp till Hässelby strand, mest för att ha något att göra. Hon kan bli duktigt rastlös och jag själv är inte sämre. Vi hittade en jättefin parklek ganska nära t-banan och där lekte vi ett tag i solen. Ellens favoriter just nu är att gunga och att åka rutschkana. Det fanns jättefina gungor där och vi kunde välja både på små eller en jättestor. Ellen har precis börjat säga sin första 2-ordsmening. Gå gunga! Och det sägs ofta. Vi har ju en fin park hemmavid också där det gungas flitigt just nu!
Så fort hon ser en lekplats så exploderar hon, skriker och hojtar. Gågungagågunga.... Haha, det är jättegulligt de första 10 min men när man suttit på tunnelbanan i 50 min och hon får syn på ännu en lekplats genom fönstret, ja då önskar man att man kunde hitta avstängningsknappen!
Parken var precis nyinvigd och hade massor av olika stationer liksom. Tyvärr verkar det som att de hade missat att vattna den nyplanterade bambun för den var snustorr och gul men det var ett kul ställe. Ellen gjorde dock sin första riktiga vurpa och snubblade i nya crocsen när blev lite för exalterad och sprang för fort. Skrapade båda knäna ganska rejält men som tur är gick det bra trots allt och hon var inte ledsen många sekunder. Hon hittade någon konstig slags dongdong att spela på också och så gick vi en labyrinttrappa.
I morse var jag och besökte Ellens nya dagis. Det heter Pelle Svanslös och där går just nu 17 barn, har jag för mig. Vissa av dem ska få flytta över till storbarnsavdelningen Findus, till hösten. Ellen ska få skolas in redan före sommaruppehållet och vi börjar måndagen den 27 juni, så det är jättesnart. Jag hoppas verkligen att hon ska ta alla omställningar som kommer framöver med ro. Det har hänt ganska mycket på kort tid för henne. Bara att flytta hit har ju varit en stor omställning. Jag hoppas att hennes tuffa och självständiga sida inte försämras av alla grejer som händer henne just nu. Lite orolig är jag faktiskt. Det blir ju inte idealiskt det här. Först skolas in på nytt dagis i ett par veckor och sen vara hemma i 4. Därefter tillbaka till nya dagiset igen! Känns som om det kan bli frågan om en ny inskolning då efter så många veckor hemma. Vi får se. Dessutom ska det börja en ny pedagog efter sommaruppehållet som hon inte får träffa före.
I eftermiddags var det så dags för sommarfesten på nuvarande dagis. Jag tog dumt nog bilen dit och hamnade i en sjukt långsam kö! IN till stan på eftermiddagen!? Fattar ingenting utom att det typ ALLTID är kö på den där förbaskade vägen, oavsett tid på dygnet och oavsett hållet man kör. Nu har jag äntligen fått in det i skallen och tänker inte ta bilen mer om det inte är absolut nödfall. Nu var det i och för sig tur att vi hade bilen för vi fick nämligen göra ett besök på Gullmarsplans närakut efter festen. (Som för övrigt bjöd på all tänkbar god mat som föräldrar hade haft med sig. Själv bidrog jag med en jättegod fruktsallad.) Ellen hade lyckats göra "en Lisabeth" och petat upp en pärla i sin näsa. Den satt långt upp och hårt fast så vi fick inte bort den på dagis, detta trots att en mamma som är sjuksköterska försökte. När jag ringde sjukvårdsupplysningen sa de att det bara var att åka in så då gjorde vi så.
Ellen var lite blodig och snorig men vid gott mod ända tills hon kom in till läkaren, då blev hon ledsen. Men efter lite Tinga tinga på datorn och lite uppmuntrande ord i från mig och Kalle fick så doktorn ta sin lilla hemmagjorda krok och vips så var den ute. Hon skrek som en stucken gris och grät men så fort den var ute blev hon lugn och doktorn fick lysa lite med lampan och titta efteråt.
Pärlan var ganska så stor faktiskt. Liten ärta ungefär. Som tur var så var den inte helt slät och rund. Det underlättade nog uttagandet. Vi har sparat den och tänkte visa och berätta när Ellen blir större sen. Tänk vad barn hittar på!
I morgon har dagis planeringsdag och därmed stängt. Vi ska åka till Tullinge och hälsa på Eva, tänkte jag. På kvällen kommer Ellens farfar på besök. Så det blir en rolig dag i morgon, speciellt för Ellen. Det glädjer ju såklart mig lite extra också. I helgen har jag lovat mig själv att lägga upp mina byxor som jag köpt för länge sen men inte hunnit med ännu. Huset har varit prio ett såklart men nu börjar vi ju bli helt klara så då går allt mycket långsammare. Inte mycket blir gjort men vi ska försöka få upp tavlor osv. i helgen. På söndag kommer Björn och Kicki. Det ser jag fram emot, jättemycket!
Eller nej, sätta byxan på huvudet! Det är ju så förjordat varmt och ungen min är mer busig, bråkig och tjurig än någonsin förr. Men som tur är så skrattar och ler vi emellanåt också! Tack och lov!
Jag har rensat lite bland alla mina bilder. Jag tar väldigt många som ni vet men det är sällan som jag rensar. Det behövdes verkligen och till råga på allt hittade jag dubletter! Nu ser man lite tydligare och det finns lite fler mappar nu också som gör att man hittar bättre. Undrar hur länge det varar!? Jag hittade i alla fall söta bilder på Ellen som jag tänkte dela med mig av!
Det är verkligen helt underbart väder nu och tack och lov gör det mig lite piggare, lite gladare. Jag är annars varken det ena eller det andra just nu av någon anledning...
Igår hämtade jag Ellen med vagn på dagis (annars har det varit cykel som gällt den senaste tiden) och vi tog tuben in till stan för att titta i lite affären (döda tid) tills Kalle kunde sluta jobbet och möta upp oss. Vi gick sen till Kungsträdgården för att se de omtalade körsbärsträden som just nu står i blom och visst var det vackert!
Där var massor med folk som fotade från alla tänkbara vinklar men vi sniffade lite och njöt en stund sen åkte vi hemåt igen. Alla var hungriga och trötta och tuben var snorfull med folk. Usch, det tycker jag är jobbigt.
Idag cyklade jag med Ellen till en närliggande öppen förskola med jättefin lekplats efter dagis. Vi gungade, satt i solen och åt päron, lekte i sandlådan och tittade på tupparna och hönorna som gick lösa utanför stallet som också ligger där intill. Ellen blev smått imponerad av de stora fåglarna men inte alls rädd.
Jackan hon har på sig (den blå) var nytvättad i morse men ser redan solkig ut. Det är mycket utelek i dammiga, smutsiga sandlådor och backar som gäller numera. Härligt men jäklar vad tvätt det blir! Ellen är brun-grå från topp till tå varje dag man hämtar henne på dagis. Haha! Mycke bad blire men vad gör det. Hon har så roligt!
På Ellens dagis råder i det närmaste översvämning (nu först har det börjat sjunka undan smältvatten) och eftersom den fodrade fina regnjackan och byxan som hon fick av mormor i julklapp fortfarande är på tok för stor så fick jag snällt inhandla jacka, byxa och gummistövlar till gullet igår. Så här fin var hon när hon gick till dagis i morse!
Kläderna är ofodrade men ganska stora de också så hon har gott om utrymme under för jacka och byxa. Hon gillade alltihop men bäst var nog ändå solbrillorna som jag också köpte i går. De är inte med på bild tyvärr men hon lekte med dem hela dagen igår. Jättecoola svarta med olikfärgade små prickar på. Bara 49.90 på Kappahl.
Vi har varit i lekparken idag och försökt leka men det var fortfarande massor med snö där, så det var inte lätt men Ellen fick åtminstone gunga en stund. Sen gick vi till Farsta C och fikade lite. Därefter gick vi till leksaksbutiken och där klappade Ellen och morfar en dinosaurie som stod vid entrén. Den var läskig tyckte Ellen för den lät ju och rörde på sig. Men eftersom morfar vågade klappa så vågade Ellen också till sist. Jag köpte färgpennor och två musik-cd´s till Ellen. Sen var vi en runda på Clas Olsson innan vi gick hem. Väl hemma sov Ellen lunch och vi andra tog det bara lugnt, åt lunch och drack lite kaffe. När Ellen sen vaknade igen var det morfar som gällde, för hela slanten. Hon skulle lukta på snuset, läsa nya boken som hon fått av mormor och morfar. Sista sidan låter, det är jätteskoj!
Och så skulle det provas morfars läsglasögon! Hon blev nog lite snurrig av dem. Haha, hon såg jättekul ut!
Riktigt smart, eller hur!? Som en liten miniprofessor. Ellen har helt klart en favoritlek och det är att bli jagad av morfar. Hon tjuter av skratt och samtidigt som hon är lite rädd så är hon helt uppspelt och sprudlande, bubblande glad. Man blir så full i skratt av att se de två busa. Morfar kryper på alla fyra efter en rusande Ellen som skriker och skrattar om vartannat. Extra kul blir det såklart när morfar gömmer sig först och liksom hoppar fram bakom en fåtölj eller stora högtalaren och morrar på Ellen. Det är ju lite trångt att leka i vårt vardagsrum så rätt vad det var så sa det tjong och Ellen for in i vardagsrumsbordet och leken fick ett tvärt slut. Ajaj, det gjorde ont i kinden (som nu är röd och lätt lilablå) men efter ett par minuters tröst hos mig var hon på det igen. Morfar börjar bli trött i knäna men Ellen är hur pigg som helst och skulle kunna hålla på hela kvällen, känns det som.
Det har verkligen varit Ellens dag idag och vi har alla tre lekt och busat med henne i stort sett hela dagen. Det är såklart jätteuppskattat av Ellen som har blarrat och skrattat hela dagen. Med andra ord har hon varit på toppenhumör, vilket ju är lite av en ovanlighet här hemma numera.
Ikväll blir det bara lugnt. Vi kommer nog titta på Let´s dance (för det följer mamma) och kanske göra oss en god drink. Kalle är på rom-provning med några grabbar från hans jobb och kommer hem sent i kväll.
Roligt just nu är att rota i lådan med halsdukar och mössor och klä av och på sig dessa, helst 100 gånger. Det är också roligt att gå med mössan nerdragen över ansiktet så att man inte ser. Spännande, lite läskigt och roligt på samma gång! Det är ju även roande för mor och far som skrattar gott!
Roligt är också att sitta med pappa framför datorn tidigt på morgonen och klicka på playhouse Disney´s sida.
Ellen har börjat säga JAA! också. Speciellt när man frågar saker som; ska vi borsta tänderna?, vill du mat?, vill du ha vindruvor/banan?, ska vi bada? Det är ett glatt, utdraget jaa som kommer och det låter så härligt.
Favoritmundering är min lila halsduk och mössa, den åkte fram idag igen. Hon är nämligen hemma ifrån dagis idag. Det var ett sådant ruskigt väder att jag inte iddes gå utanför dörren idag.
Idag tog vi en tur till Tyresö och leklandet Kaatach som jag tror är relativt nyöppnat. Fick tips om stället utav en ifrån mamma-gruppen. Ellen blev eld och lågor såklart och det var verkligen inga svårigheter att roa henne där! Det enda vi behövde göra var att hålla koll så hon inte ramlade någonstans och se till att hon inte rusade iväg för långt bort. Perfekt lekplats, tyckte vi. Som vanligt glömde jag kameran hemma men mobilen fick rycka in och ta några suddiga bilder.
Det enda negativa var väl det otroligt hala golvet och den jättehöga ljudvolymen. Det var jättestort och fint. Många bra leksaker man önskade att man hade hemma. Vi lekter med stora lastbilar, klättrade på klossar och gick i legosjukhuset. Klädde ut Ellen till någon slags fjäril. Hon var så söt och det fanns massor av outfits att välja mellan.
De hade ett jätteduplo som var kul att bygga med och en skön snurrfåtölj att sitta i. Att snurra var ännu roligare, även om man blev lite yr i bollen.
Pappa och Ellen körde även bil på en stor fin väg som de byggt upp med rödljus, skyltar, pilar och allt.
De hade även en affär-liknande avdelning eller kanske det skulle föreställa café?! Ellen gillade de randiga stolarna jättemycket och shoppingvagnarna i barnstorlek. Trapporna upp till rutchkanorna var anpassade till hennes små ben så de blev också välbesökta. 100 gånger, upp och sen ner igen. Typ!
Ja, det var ett mycket bra ställe för alla åldrar, kändes det som. Vi såg 7-åringar och ½-åringar. Alla tycktes ha jätteroligt. En pappa som satt i soffan och läste en tidning såg minst road ut.
Jaha, då var snart helgen slut (igen) och det är dagis som gäller igen på måndag. Jag tror (och hoppas) att Ellen längtar till dit, till alla leksakerna, de andra barnen och allt annat. Själv ska jag rensa ur min klädkammare i morgon tänkte jag och laga stången som gått sönder IGEN. Jag har insett att jag helt enkelt har för många galjar med tunga kläder på den och så är ju inte fästena av bästa kvalitet heller men vi hittar inga andra som funkar till den stången.
Vi gick till dagiset lagom till barnen gick ut på gården för att leka. Ellen gillar att vara ute där på gården. Hon står inte still (som många av de andra, små, gör) utan småspringer omkring och utforskar. Det gick ganska snabbt, så var hon iväg upp för rampen till storbarnsavdelningen. Den är rolig att springa upp och ner för. När jag försökte fånga in henne och säga hejdå så var hon inte riktigt med på noterna men jag sa tydliga hejdån och sen gick jag. Det kändes lite märkligt såklart men ganska fort (på tuben in till stan) så hade jag slappnat av och tänkte på vad jag skulle göra på min första lediga, egna dag. Från 9.20 till 13.20 skulle jag nu kunna göra vad som helst, för första gången sen Ellen föddes. Det var en härlig känsla, det erkänner jag. Jag läste min pocket (Igelkottens elegans) på tuben, gick en promenad runt tvärgatorna till Drottninggatan. När klockan sen slog 10.00 gick jag i lite affärer. Hittade en snygg handväska och plånbok som jag köpte på Åhléns och så mötte jag upp Jenni och Julia för en lunch på Teaterbaren. Det var supergod mat. Lammgryta med bulgur och någon god creme till det. Samt salladsbuffé. Vid 13.00 tog jag sen tuben tillbaka till dagiset.
När jag kom in i lekrummet såg jag Ellen sitta på golvet och plocka riskorn (från dagens lunch) som ramlat av barn och ner på golvet. Mycket mumsigt (urk) tydligen. Hon totalnonchade mig första när jag kallade på henne. När jag kom fram till henne vred hon på sig och skrattade lite. Som om hon ville straffa mig för att jag hade varit borta. MEN det hade gått galant hela dagen. Hon hade inte varit ledsen, ätit och druckit bra, lyckats somna (även om hon vaknade redan efter en timme) själv med bara hippo och alla de andra barnen som sällskap. Jag är så stolt och glad över att allt går så himla bra. Visst kan vi få ett bakslag senare men just nu vill Kalle och jag bara njuta av att allt går bra och att hon verkligen gillar både dagis och allt vad det medför. Vi stannade i affären och handlade lite på vägen hem och så åt vi mellanmål när vi kom hem för vi gick ju innan melliset på dagis. Sen var Ellen jättetrött och kröp självmant upp och satte sig med gosefilten i soffan, för att titta på barn-tv. Jag förundras över detta nya fenomen. Hon brukar inte sitta still en sekund om hon inte är sjuk. Att gå på dagis och bli lite trötter är bra för min och Kalles hemmamiljö! Haha. Jag kunde både dricka mitt kaffe, kolla facebook och prata en stund med min mamma utan att hon krävde uppmärksamhet. Fantastiskt! Det var jag tvungen att dokumentera.
Kalle kom hem 01.30 i natt ifrån Arlanda. Londonresan hade varit bra och han somnade som en stock. Jag däremot kunde ju inte somna om utan låg vaken till fyra-tiden. Blir nog tidigt i säng i kväll, för både mig och Ellen. Tror hennes nya sovtid kommer att bli runt 19, nu när hon börjat på dagis och går upp så tidigt också. Till middag lagade jag (kyckling-)korvgryta med skruvpasta. Massor med gott i grytan- morot, lök, färsk spenat, vitlök, paprika, ajvar osv. Alla gillade den. Namnam, sa Ellen.
Nu blir det snart en kopp kaffe, lite tv och en bit mörk choklad ska jag baske mig unna mig i afton. Sen blir det nog boken och bingen. Ellen ska få lite välling om ett tag sen blir det nog bums i säng. Hon har just tittat lite på bumpa (eller vad det är) dockteater. Det var väl sådär. Pappa har ju kommit hem och han är såklart mycket roligare.
Så nu är det sångpåsen med djuren en stund, som gäller. Själv ska jag sätta på kaffet då. Ta hand om disken får jag nog göra med och göra matlåda...
Igår kom farfar (Ellens, inte min, han är död) och hunden Tyson på besök och vi lekte och busade. Tyson är lite sotis på Ellen och Ellen är lite avundsjuk på hunden. Det yttrar sig på ganska roliga sätt. Tyson försöker få farfars uppmärksamhet och tassar omkring nära, nära. Ellen sätter sig i farfars knä så fort hon kommer åt med diverse böcker hon egentligen inte vill läsa men hon tror det, i 5 sek. Sen är Ellen väldigt intresserad av Tysons korg. Han har en korg med en kudde och en handduk i som han ofta ligger i men när Ellen är med så får han sällan ha den ifred. Ellen kastar resolut ut handduken och placerar sig i korgen. Hon får precis plats i den. Tyson tittar bara på eller går där ifrån. Matskålen där emot är han mycket mer noggrann med. Den får hon inte röra. Då blir det morr!
Hundar på tv:n är för Ellen bara; bvvvhhh.... (ljudet för alla djur i och för sig) men för Tyson är det en hel armé med fiender och han skäller och hackar med tänderna. Låter jätteroligt. Han gör gärna så när han blir lite till sig, smäller med käkarna alltså. Även om de inte är världens bästa vänner ännu så tycker jag nog att det fungerar bra med Ellen och hund. I alla fall denna hunden. Hon vågar t o m klappa lite försiktigt på honom nu när hon tror att han inte märker det. Det gör han såklart men han är en gammal och klok herre och låter henne hållas.
Idag skulle Ellen och jag ha besökt dockteatern Tittut och kollat in dockorna, hälsat på personalen och fikat på deras café m.m. men så blev det inte. Ellen blev nämligen sjuk igår när jag var på Skärholmens galleria och skulle shoppa julklappar med Eva. Vi var där i kanske 1½-2 timmar och mer än halva tiden gick åt till att byta blöja kändes det som. Stackars Ellen! Det var verkligen "Katt åt glödlampa, lös i magen" och även om hon var på gott humör och sprang omkring och tittade på ditten och datten och drog i saker, så märkte jag att hon blev lite trött och slö efter ett tag. Vatten, vatten och en banan, det var vad jag fick i henne på hela eftermiddagen. Sen blev det lite mat när vi kom hem men det rann bara rakt igenom henne. Jag vill passa på att tacka Eva för utan henne hade jag inte kunnat shoppa en pryl igår. Vilda Ellen är ingen lek att ha med sig när man ska shoppa, längre. Hon vill ju såklart inte sitta i vagnen så medan jag kollade ut klappar och betalade så var Eva snäll nog att hålla ett öga på Ellen. Hon fick nog jaga en hel del för numera springer Ellen och inte bara går.
Idag tog jag ändå ut Ellen på en liten, liten tur så hon fick lite frisk luft. En solig och frisk dag. Härligt! Vi invigde den nya pulkan som vi inhandlade förra helgen och den var ju superbra till henne men hon är lång vår jänta. Precis att benen kan vara raka! Hon tyckte om att åka pulka även om hon tjöt lite när jag sladdade med den. Det var inte lika poppis. Men kul för mamma! Vi plockade lite nedfallna tallgrenar som jag ska ha och pynta med senare (ska bara inhandla och införskaffa lite annat smått och gott först) i kransar och blomsterarrangemang. När vi kom in igen fick Ellen lite lunch men hon ville inte ha. Två små tuggor fick jag i henne och ett glas vatten sen var det stopp och hon ville bara sova. Som hon sov sen. 3 timmar! Då fick jag ändå väcka henne efter det. Det är så man märker på Ellen att hon inte är riktigt frisk. Hon sover massor. Det är väl i och för sig bra för då läker ju kroppen.
Helgen är fullproppad med aktiviteter, vilket känns både roligt och spännande. Jag återkommer senare med berättelser om detta. Nu ska jag ta helg, krypa upp i soffan och njuta av alla tända ljus och en varm fleecefilt. Kalle och Ellen sitter redan och väntar.
Det gick jättebra hos frisören och fin blev hon också! Det tycker i alla fall vi. Jag kan i och för sig tycka att luggen blev i kortaste laget men den växer så fort. Nacken blev jättefin. Här kommer de utlovade bilderna på sötnosen.
Fjärrkontrollen är en favorit och har så varit länge nu. Högst irriterande I might add, för hon både höjer och sänker ljudet samt byter kanal, fast aldrig när man själv vill!
Hon "pratar" mycket mer sedan någon vecka tillbaka. Långa haranger av joller i olika tonfall. Låter lite som kinesiska faktiskt. Mycket roligt att lyssna på. Annat som Ellen tycker är roligt just nu är att plocka i och ur saker ur lådor och burkar. Halsdukar, vantar och mössor ifrån byrån ligger spridda över hela lägenheten och man hittar leksaker i soptunnan, byrån, kökslådan och i vällingkartongen som står på en pall i köket. En del saker har tyvärr kastat också på detta vis, då hon lagt dem i blöjsopen eller lyckats med konststycket att hiva ner en leksak i soptunnan som man ju öppnar och stänger till flera gånger under matlagning t ex.
Jäklar vad tiden går fort! Många gånger har jag suckat och tyckt att tiden kryper fram och att den står still men när man nu blickar tillbaka på året som har gått så har det gått fantastiskt fort sen Ellen kom till världen.
Kalle sa i går att han fick flaschbacks från då vi tog hem det lilla, lilla knytet och skulle åka bilen hem första gången med Ellen i baksätet i sitt lilla babyskydd. Man oroade sig för att hon skulle frysa, kvävas, att man skulle krocka och gud vet vad. Det var mörkt och kallt och det kändes som att man hade varit på BB i flera veckor fast det bara var 4 dagar. (Låg inne lite länge för att vi gjorde det akuta kejsarsnittet, ju.) I år är det inte lika kyligt ute och höstens alla färger har inte riktigt kommit lika långt som då men visst minns man ändå. Hur vi koppmatade henne med pyttepytteportioner i början, hur man pumpade bröstmjölk dag och natt och försökte få henne att amma. Hur de första kläderna var och första badet.
När hon grät på nätterna.... Första natten hon sov i eget rum och man fick sova ut ordentligt, för Ellen sov ju så mycket bättre ensam också. Efter 6 veckor började hon sova hela nätterna igenom. Vi har haft sådan gudomlig tur och fått världens snällaste barn. Det får vi jämt höra och vi kan bara hålla med om att den där lilla grodan som vi hade i min mage, hon blev en riktigt sötnosgroda när hon kom ut och hur snäll som helst! Nästan jämt.
Nu går vår stora tös, nästa springer. Hon säger; titta, 1,2,3, ojojoj och bara ett oj, bhuuu och bwwww (vad nu det betyder), mamma, pappa, babba och lite andra söta småljud. Hon går uppför i trappor utan hjälp, hon dricker själv och äter själv (ser ut som jag vet inte vad efteråt men men) och hon kan ju en massa andra saker också.
Som hon har lärt sig under detta året. Det är ju otroligt vad mycket de får lära sig och information de får processa detta första år! Hon är verkligen superduktig vår tjej och jag älskar henne mest av allt i hela världen och jag är mäkta stolt över henne och över hennes pappa som verkligen är världens bästa pappa till Ellen!
Fullt frisk, full av liv och full av bus och äventyr. Inte stilla en sekund och mycket nyfiken på världen omkring sig. Jag tror vi kommer få en "handfull" i denna lilla tjej och även om tålamod och humör tryter ibland så kommer jag att älska varje sekund som jag får tillsammans med henne.
Idag var jag och Ellen iväg till "Nybygget", en öppen förskola i Gubbängen. Personalen var trevlig och Ellen hade jätteroligt med alla leksaker.
Tre av hennes kompisar ifrån kyrkosångstunden var också där med sina mammor/pappa så det fanns några som hon kände igen. Hon och Deon rotade runt i lådan med leksaker. Allt skulle pillas på och undersökas.
Sångstunden där var riktigt rolig, mer pedagogisk än i kyrkan och hon som höll i den hade en stor påse med olika djur och saker som hon plockade upp och visade barnen samtidigt som vi sjöng om dem. En båt eller gurka eller en ekorre osv.
Efteråt åt Ellen lite och sen gjorde vi hand- och fotavtryck som personalen sedan gör gipsavgjutning på. Vi kan hämta den på torsdag och den kostar 30 kr. Det är ju roligt att hänga på väggen. Josefina och Malena var där men drog vidare till G-star för att äta lunch. Jag var inte hungrig så jag hoppade det och stannade kvar ett tag till på förskolan. Vid 12 åkte vi hemåt och Ellen slocknade i bilen. Hon har sovit sen dess så nu är det hög tid för henne att vakna. Helt otroligt att hon kan sova så länge mitt på dagen! Hon sover nästan alltid (om hon inte blir störd) 3 timmar mitt på dagen. Sen somnar hon för natten vid 22-23 någongång.
Åh, det är sån tur att Ellen är bedårande och otroligt lätt att ha och göra med emellanåt. Man liksom svämmar över då... gud så man älskar sina barn! Jag har varit i Farsta C i dag på eftermiddagen och Ellen var på strålande humör och tyckte nog nästan det var kul att shoppa lite, fast hon satt i sin vagn fastspänn. Jag handlade mest till henne men en t-shirtaktigt tröja till mig också. Ellen fick en jeansklänning med tillhörande puderrosa tights, en blågråbrun tunika med tillhörande gråbruna byxor samt ett 2-pack pyjamas med diverse figurer på.
Före shoppingen var vi på BVC och passade på att mäta och väga när vi ändå var där. Fast det bara gått en månad så hade det hänt grejer. Ellen väger numera 9170 gram och är 74,5 cm lång. Den egentligen orsaken var läkarebesök. Det var en manlig, mycket trevlig läkare som var urgullig mot Ellen, lugn och trygg. Ellen gillade honom jättemycket och körde en hel repertoar som innefattade; ställa sig upp, gå själv fort i nya skorna, peka på minst tre olika saker och säga "titta" till alla tre, flina upp sig mot honom och skratta (falskt), gå fram till mamma och krama om så där urgulligt om mina ben, gå fram till en bok och ta den, ge den till doktorn och sedan sätta sig nedanför och titta på honom som om hon sa; läs då! Han bara skrattade och sa att nu slapp han i alla fall fråga om hon kunde stå själv och gå utan stöd. Han tyckte Ellen var jättefin, tidigt utvecklad grovmotorik, pigg och energisk och bla, bla, bla... Det lät nästan som om han talade om en bil. Men som sagt, han var jättetrevlig. Han kikade även på det lilla röda märket hon har fått på benet och sa att det troligen inte var något annat än ett myggbett men det KUNDE vara en molusk. Usch, lät läskigt, tycker jag. Tydligen var det väldigt vanligt på små barn. Det skulle visa sig framöver i så fall, för då brukar de få fler efter ett tag. Ja, det är väl bara att vänta och se. Vi pratade även lite om vad man ska ha med på resa till Turkiet men han tyckte jag hade tänkt på allt, utom en sak och det var ju himla tur han sa det. Nämligen vätskeersättning. Om hon skulle bli magsjuk (som man ju gärna blir resor) är det ju kanon att ha tillgängligt. Så det får vi inte glömma att köpa med oss.
En av Ellens favoritsysslor, speciellt när vi är lite uttråkade och småtrötta är att hoppa, studsa och busa i sängen. Då blir hon alltid på strålande humör igen!
Gömma sig under täcket och leka tittut och snurra runt, runt ända fram till kanten så att mamma sätter hjärtat i halsgropen. Då flinar hon upp sig och kastar sig fram mot mig igen. Tror inte ens hon märker hur nära hon är att falla av sängen. Eller så har hon full koll för hon har aldrig satt sig utanför kanten och trillat ur.
Hon tröttnar typ aldrig. Jag tror hon skulle kunna bo i sängen för alltid. Det känns så ibland men jag tröttnar ju förr eller senare och därför går vi ju upp så småningom. Tur är väl det för man vill ju hitta på annat kul också. Även om det såklart är jätteroligt att se henne ha så skoj.
Att ligga och mysa på kuddarna är också härligt. Tyvärr är hon inte lugn en sekund så man hinner knappt ta kort på henne innan hon far iväg och gör en ny snurr eller lägger täcket över sig.
Kalle lyckades till slut ta kort på Ellen när hon står men nu är det ju över en vecka sen hon började så hon står mycket längre stunder och så ställer hon sig upp från golvet utan att ta tag i någonting. Hon bara sätter sig på huk och sen reser hon sig upp! Här lite bredbent, redo för fight, ser det ut som.
Kalle filmade henne med gåvagnen igår också. Hon brummar iväg i en farlig fart och har även lärt sig att backa lite med den och att ändra riktning fungerar också hyfsat.
Annars tittar hon en del på tv numera. Det är kanske inte så bra men i de allra flesta familjers hem så är ju tv:n en mittpunkt som ofta står på, vare sig man tittar eller inte, så hon ser en hel del av den även om hon först nu börjat visa intresse för vad som visas. Musik av alla slag är spännande, då står hon och gungar från sida till sida eller studsar upp och ner (dansar alltså) och glada pipiga röster samt starka färger som när de visar tecknat går också hem. Annars är reklam det som är mest intressant, kanske för att hon känner igen dem efter allt tjat. Kameran är också något som är intressant. Hon vill så nära som möjligt och gärna ta kort själv om hon fick. Haha.
Ellen praktiserar gödselspridning på skötbordet ganska så ofta och i morse vid första bajsblöjan var det dags igen. Hon snurrar och kladdar med händerna, sätter sig upp och far runt som en tok och detta innan jag fått morgonkaffe och frukost! Ni kan säkert tänka er hur glad jag blev. Att hon tre sekunder senare, när jag satt ner henne på golvet, far in på toaletten och välter soptunnan (med vipplock) som tappar locket så allt innehåll far ut på golvet var bara en bonus. Suck.
Efter morgonkaffet håller hon på att riva ner vardagsrumsgardinerna, för hon har bestämt sig för att ha dem på huvudet och sliter med sig dem när hon kryper iväg. När jag för femtielfte gången lyft bort henne ifrån gitarren i hörnet orkar jag inte längre och hon får gitarr och guitarhero-gitarrer över sig och börjar störttjuta, så klart.... ibland vill JAG vara bebisen och slippa vara mamma/vakt för det är väldigt tröttande, tidigt på morgonen. Okej, egentligen jämt men det är ju så himla roligt, också.
Som när hon äter sin lunchgröt och somnar där i stolen. Det är ju varmt, tryggt och mysigt att äta gröt, så varför inte. Hon fortsätter att äta ändå! Eller när hon kommer med Mollyboken för 5:e gången och vill att man ska läsa och titta under flikarna vem som bor i hönshuset och hundkojan osv. Eller när hon far fram över golvet på sitt eget skjutifrån-krypande sätt med ena handen i en slät mobiltelefonkartong som fungerar som skatebord nästan. Hon får upp en farlig fart och det ser så himla roligt ut. Det tycker säkert hon också. Hon pekar på en massa saker och framför allt när det är en ny person som kommer in i rummet så pekar hon med pekfingret länge länge. Vi tror hon hälsar, typ.
Hon brummar och spelar på läppen när hon ser vissa leksaker, slänger slängkyssar och high five-ar när hon är på humör och så fort hon ser nappflaskan eller mat så skriker hon rakt ut tills hon får de, när hon är hungrig. Hennes favoritsysslor innefattar att gå runt, runt, runt vardagsrumsbordet och banka på glasskivan eller på den i stål, under till, så hårt det går. Ligger det något på bordet så ryker det direkt. Är det en svartvinbärsmarmelad-smörgås så klämmer hon hela näven i mackan innan hon klappar på allt som vill bli klappat och lite till. Undra om kläder går att få rena ifrån det? Hon vet hur man ser oskyldigast ut och hon vet exakt hur man ska se ut när man säger: Vadå? Vad har jag gjort nu? Oftast efter hon slitit av blad ifrån krukväxterna eller rivit sönder en bok/tidning. Hon gillar att plaska i badbaljan numera och hon älskar att busa i mammas och pappas säng, kasta sig mot kuddarna och rulla runt bland täckena. Gömma sig i dem och leka tittut.
När vi var i Orsa så stod hon plötsligt mitt på golvet och bara stod. Det tog ett par sekunder innan jag fattade att hon faktiskt inte höll sig i något! Det gick några sekunder till, sen insåg hon det själv och satte sig med en duns. Nu står hon då och då men aldrig när man har kameran i beredskap så jag lär nog inte kunna knäppa en bild på detta framsteg. Hon går även mer med gåvagnen nu, vilket är roligt. Kalle har lossat lite på hjulen så att det går lite fortare att ta sig fram. Det verkar hon tycka om nu. Förut var hon mest rädd. Det räcker med att jag håller med en hand för att hon ska ta sig fram gående så jag antar att det inte dröjer så värst lång tid till innan hon går själv men vem vet. Det är ju ingen brådska. Hon är redan ett heltidsjobb så att säga. Några av mina mamma-vänner säger att det blir ännu mer pass och spring när de sen kan gå så jag vet ju vad jag har att vänta mig. Jag ser ändå fram emot allt det där.
Jag tycker så synd om min tappra lilla tjej. De senaste dryga två veckorna nu, lite till och från, har hon haft problem med magen och varit väldigt lös också men inte alla dagar. Hon får som attacker av magvärk (ungefär som när hon var liten och hade kolik) då hon verkligen illvrålar och gråter jättemycket i kanske 10 min och sen blir det lugnt för att komma tillbaka igen, om vi har otur. Det är helt hemskt och man vet inte vad man ska ta sig till förutom att trösta och hoppas på att det går över fort. Detta händer dock inte varje dag och när det väl händer är det oftast på kvällen. Eller när hon gjort i blöjan kan hon också bli vansinnigt ledsen eftersom hon blivit så röd och öm efter allt bajsande, torkande och rengörande. Salvan hjälper föga, fast det är den bästa, enligt BVC. Vi har minskat på fiberintaget och minskat på fullkornsprodukterna. Vi har även köpt den gamla vanliga vällingen. Semper havre. Just nu har vi kört Nestles fullkornsvälling och den ser grövre ut och det började nog ungefär i samma veva som vi började köra med den. Å andra sidan har hon den senaste tiden ätit ganska mycket jordgubb (frukt och bär över huvud taget) som det ju är massor av fibrer i och hon har fått smaka på både ditt och datt så det är svårt att skylla på något specifikt. Kalle tror att det är en släng av magsjuka och det kan det ju också vara. Sommar, varmt, bakterierna frodas i allt och hon smakar, suttar och äter på det mesta.
Jag ger det ett par dagar till sen får jag väl ringa BVC och sjukvårdsupplysningen osv. och fråga vad jag ska hitta på härnäst om det inte går över. Hon är så öm i baken att hon undviker att sitta, stackarn. Idag har hon fått vara utan blöja men så fort hon kissar eller bajsar så blir hon ju våt och smutsig och man måste ju göra rent. Vi sköljer med ljummet vatten och badar hellre än kör våtservetter. Tror det blir lindrigare!?
Annars, när inte magen bråkar med henne är hon glad och hon har aptit och äter som en häst. Hon busar, är inte still många vakna sekunder utan allt ska utforskas nu och hon far fram som en virvelvind. Roligt att bara studera henne. Hennes nya favoritsyssla är att stå. Stå vid vardagsrumsbordet, eller vid mitt nattygsbord, eller i köket vid luckorna osv. Hon ska vara med hela tiden. Idag när vi kom ut till lotten och hon blev satt i vagnen så blev det ett fasligt liv. Hon skulle vara med i ogräsrenset och kröp till och med i odlingslådan med rödbetor och lök. Haha! Men ganska fort blev hon trött och somnade så småningom. Hon sover lite mer än vanligt sen mamma och pappa åkt hem. Dels var hon nog trött efter att de varit här. Det händer massor hela tiden och hon har inte tid och ro att sova då, så hon behövde nog sova i kapp lite. Sen är det nog även värmen och till sist magontet som gör att hon sussar lite extra. Jag oroar mig inte över detta. Tror att det där sköter sig rätt bra självt. Hon har säkert mer tråkigt nu också, när det bara är hon och jag om dagarna. Men i torsdags var vi in till stan och träffade lilla Julia och hennes mamma Jenni. Hon börjar bli stor nu, den lilla tjejen och så bedårande söt! 6 månader har hon hunnit fylla. Tänk vad tiden går! Fort, fort, alldeles för fort.
Nu har i alla fall Kalle semester i två veckor och vi har planerat lite allt möjligt kul som vi ska ta oss för. Jag hoppas verkligen att Ellen blir frisk i magen nu så att inte semestern blir förstörd av att hon är ledsen och sjuk!
Ellen har nu börjat ställa sig upp själv om hon bara har något att luta sig mot så tar hon tag och drar sg upp. Det är jättespännande och måste utövas i stort sätt hela tiden. Själv är jag nervös att hon ska göra detta i ett obevakat ögonblick (självklart kommer det hända) och ramla men samtidigt är det jätteroligt med ett sådant framsteg. Nu behöver man inte hjälpa henne upp eller hålla i henne! Hon har däremot inte riktigt klurat ut något smidigt sätt att sedan tar sig där i från. Att bara landa pladask på rumpan i liksom inte hennes stil, verkar det som. Frustrerad står hon och gnyr/gråter tills man kommer och hjälper henne ner i sittande/krypande ställning igen.
I doppresent fick Ellen en gåvagn av sin morfar och mormor. Den har vi nu introducerat för lilla snuttan som med skräckblandad förtjusning stod vid den igår. När hon sedan insåg att den faktiskt rörde på sig blev hon jätterädd och började gråta. Samtidigt var det ju så väldigt roligt och spännande så hon kunde ju inte låta bli den ändå utan (till vår lättnad och glädje) hon skulle på´t igen. Hon till och med gick ett par steg med den men det var väldigt otäckt, fast pappa var precis bakom. Tittar man noga på bilderna så ser man att hon har förflyttat sig en 2-3 steg ungefär. Tyvärr fick jag inget fint kort på när hon höll upp foten (det gjorde hon högt, högt vilket såg jättekul ut).
Visst ser hon mäkta stolt ut, trots tårarna? Hon till och med släpper handtaget med ena handen ibland. Men läskigt var det!
Jag ska prova om hon vill gå idag igen när hon har vaknat ifrån sin lunchlur. Eller först måste vi nog ut i fina vädret en stund och leka i någon park eller nåt. Egentligen vill jag till lotten men kroppen säger ifrån med värk. Det är i och för sig positivt för Ellen, då blir det mer lek och stoj för hennes del, hon slipper sitta i vagnen eller på en filt där ute. Det är inte riktigt lika roligt där ute längre eftersom hon nu vill krypa över större område och dessutom är mer rörlig rent allmänt. Jo, när man får smaka på jordgubbarna så går det bra att vara där!
