Lite kallare, mycket mörkare... nu är baske mig hösten över och vintern börjar sitt intåg. Det får gärna komma lite snö faktiskt. Varför ska det vara sådär blaskigt och kallt? Det är ju bara geggigt och trist. Allt blir också lite ljusare ju om det är snö på backen.
I helgen har vi haft fullt upp. Fredagskvällen gick i adventpyntar-tecken. Eller ja, vi plockade ut en massa grejer på förrådet och drog in en del annat istället. Och jag fick upp stjärna och stake. I år firar vi jul i Kalmar vilket innebär att jag inte behöver julpynta. Det känns skönt att slippa det, faktiskt. Hoppas mormor tagit fram lite tomtar till vi kommer bara, så att Edvin får se. Ellen skulle nog också sakna pyntet.
På lördagen var vi i städartagen riktigt. Dammsög och plockade. Bäddade åt våra långväga gäster, i gästrummet. Vi fick användning för vår lilla spjälresesäng också, då Kalles arbetskollega och vän Liam och hans familj kom på besök på kvällen ända ifrån Malta. De ska vara här en vecka men bo på hotell nära jobbet. Helgen spenderade de dock hos och med oss, vilket vi alla tyckte var jätteroligt. Penny är 19 månader gammal men lekte jättefint med Ellen. Ellen är perfekt med mindre barn måste jag säga. Så söt och snäll. Jag hade träffat Liam förut men inte hans fru Jess och deras dotter. Det gick jättebra (och tiden gick som vanligt alldeles för fort när man har trevligt) och vi tog det mest lugnt bara, pratade, åt god mat och barnen som var lite trötta och griniga på kvällen tog ganska mycket av vår tid och uppmärksamhet men vi vuxna hann med lite vuxentid också.
På söndagen gick vi på en promenad och visade dem omgivningarna, framför allt skogen, eftersom det inte finns någon skog alls på Malta. Visst är det härligt när man kan imponera på folk bara genom att visa dem närmaste skogsbryn med en liten skogssnutt, en stig, lite kottar och blåbärsris, lingonris och plötsligt! Mitt i skogsdungen står där ett präktig råddjur! Det kan ju inte bli bättre! Liam var snabbt upp med mobilkameran. Hoppas bilden blev fin!
Ellen visade självklart trollets sten också, i skogen. Och så lekte hon och Penny lite i närmaste lekpark också. Penny iklädd Ellens gamla overall. Den kom väl till pass. På Malta behöver man inte vinterkläder direkt, så overallen är nu utlånad tillsammans med vantar och mössor till slutet av veckan.
Jess klär fint i min mössa och halsduk. Nu hoppas jag de får en fortsatt härlig tid här i Stockholm. Någon av dagarna ska vi ses för en lunch på stan.
Annars har det mest rullat på, här hemma. Vi har de senaste dagarna byggt om ute i tamburen. Vi köpte en jättebillig (100 riksdalen) pax-garderob via blocket och skruvade ner hatthyllan. Tjoffade in den 100 cm breda garderoben och fyllde den med alla våra halsdukar, jackor, vantar och mössor osv. Hatthyllan satte vi sen upp igen på motsatt vägg. Framför garderoben hängde vi upp ett draperi (istället för att ha dörrar på garderoben) och nu har vi plötsligt mycket mer förvaringsutrymme, vilket vi saknat länge. Visst, det blir något trängre men vi ska ju inte direkt stå/sitta där någon längre stund, så vad gör det? Vi köpte också ett skoställ med sittplats överst. Perfekt för barnen och oss andra som inte vill stå böjd över skosnören. Jag har också röjt i våra garderober på övre plan och flyttar runt, runt på alla våra saker. Jag är inte riktigt färdig ännu men det blir nog bra i slutänden.
Halloween, förresten. Den paserade rätt obemärkt. Jag hade i år förberett mig bättre och hade godis till barnen som kom och ringde på. Alla utom två (som kom på fel dag, dessutom) fick lite gott i sin tiggarburk. Urtöntig tradition om ni frågar mig men men, barnen tycker det ju är så roligt och det är huvudsaken. Ellen fick inte följa med på "bus eller godis" men hon fick göra pumpalykta!
Den stod sedan på vår trappavsats i flera veckor och lyste så fint, i alla fall några kvällar innan vi glömde tända den. Det var kul och lagom svårt pyssel även om Ellen tröttnade ganska fort på att tömma den på frön.
För ett tag sen var vi och hälsade på Hedvig och hennes familj. Vi blev som vanligt bortskämda med massor av gott fika och god middag. Ellen och Ingrid lekte och busade massor, vi drack smarrig vin och Hedvig och jag pratade och pratade, som vanligt medan Martin och Kalle blurrade på sitt håll. (Kolla in Ellens smil!!)
Vi har också varit en runda till Uppsala och hälsat på familjen Lindgren. Kidsen lekte toppenbra (de är ju tre varav en är i samma ålder som Ellen och de andra två i närheten) och vi åt hemmagjord pizza. Edvin mös i allas famn och det var en jättemysig kväll. Allt för sällan ses vi och det ska jag försöka ändra på. Kommer snart bjuda in dem till oss.
På tal om Edvin så har det ju hänt massor, såklart. Han har lärt sig sitta ordentligt, äter numera hyfsat bra av både välling, gröt, matpuréer av olika slag samt fruktpuréer. Han har dessutom fått två små söta risgrynständer OCH upplevt sin första förkylning.
Väldigt otydlig bild men mitt i allt dreggel så kan man skönja två precis nysprungna tissingar.
Här leker Edvin med Ellens ballong. Det blev en bra övning för rygg och bål kan jag lova!
Å så har han gått över till sittvagnen! Det är ju toppen att kunna titta sig omkring när man är ute och åker vagn. Det är dock svårt än så länge, att sitta ordentligt. Det blir lätt så att han sakta glider neråt i sitsen. Det gör inte så mycket, är ju bara att sätta upp honom igen.
Jag har börjat sticka lite mer och det är väldigt roligt. Än så länge har jag gjort en sjal och nu håller jag på med en ormhalsduk. Bilder på den kommer snart. Jag har också så smått börjat testa min tvål som bara har två ingredienser. Lagerbärsolja och olivolja. Luktar väl inte så värst gott men absolut inte illa och funkar toppen både på hår och kropp. Lite uttorkande kanske, men tror det mest beror på ovana. Det ska bli spännande och se hur mitt nyårslöfte-projekt utvecklas. Jag håller på att knåpa ihop en text om vad det ska innebära och innehålla. Jag kommer att redovisa på bloggen inom kort om detta stora äventyr!
Även Ellen har gjort nya upptäckter och kan numera knyta rosetter. Så stolt tjej vi har! Hon har verkligen växt den senaste tiden. Det blir nog så, när man blivit storasyster, börjat på största avdelningen på förskolan och man börjar få lite fler kompisar, några äldre, några yngre än hon själv.