Igår kom farfar (Ellens, inte min, han är död) och hunden Tyson på besök och vi lekte och busade. Tyson är lite sotis på Ellen och Ellen är lite avundsjuk på hunden. Det yttrar sig på ganska roliga sätt. Tyson försöker få farfars uppmärksamhet och tassar omkring nära, nära. Ellen sätter sig i farfars knä så fort hon kommer åt med diverse böcker hon egentligen inte vill läsa men hon tror det, i 5 sek. Sen är Ellen väldigt intresserad av Tysons korg. Han har en korg med en kudde och en handduk i som han ofta ligger i men när Ellen är med så får han sällan ha den ifred. Ellen kastar resolut ut handduken och placerar sig i korgen. Hon får precis plats i den. Tyson tittar bara på eller går där ifrån. Matskålen där emot är han mycket mer noggrann med. Den får hon inte röra. Då blir det morr!



Hundar på tv:n är för Ellen bara; bvvvhhh.... (ljudet för alla djur i och för sig) men för Tyson är det en hel armé med fiender och han skäller och hackar med tänderna. Låter jätteroligt. Han gör gärna så när han blir lite till sig, smäller med käkarna alltså. Även om de inte är världens bästa vänner ännu så tycker jag nog att det fungerar bra med Ellen och hund. I alla fall denna hunden. Hon vågar t o m klappa lite försiktigt på honom nu när hon tror att han inte märker det. Det gör han såklart men han är en gammal och klok herre och låter henne hållas.