Åh, det är sån tur att Ellen är bedårande och otroligt lätt att ha och göra med emellanåt. Man liksom svämmar över då... gud så man älskar sina barn! Jag har varit i Farsta C i dag på eftermiddagen och Ellen var på strålande humör och tyckte nog nästan det var kul att shoppa lite, fast hon satt i sin vagn fastspänn. Jag handlade mest till henne men en t-shirtaktigt tröja till mig också. Ellen fick en jeansklänning med tillhörande puderrosa tights, en blågråbrun tunika med tillhörande gråbruna byxor samt ett 2-pack pyjamas med diverse figurer på.



Före shoppingen var vi på BVC och passade på att mäta och väga när vi ändå var där. Fast det bara gått en månad så hade det hänt grejer. Ellen väger numera 9170 gram och är 74,5 cm lång. Den egentligen orsaken var läkarebesök. Det var en manlig, mycket trevlig läkare som var urgullig mot Ellen, lugn och trygg. Ellen gillade honom jättemycket och körde en hel repertoar som innefattade; ställa sig upp, gå själv fort i nya skorna, peka på minst tre olika saker och säga "titta" till alla tre, flina upp sig mot honom och skratta (falskt), gå fram till mamma och krama om så där urgulligt om mina ben, gå fram till en bok och ta den, ge den till doktorn och sedan sätta sig nedanför och titta på honom som om hon sa; läs då! Han bara skrattade och sa att nu slapp han i alla fall fråga om hon kunde stå själv och gå utan stöd. Han tyckte Ellen var jättefin, tidigt utvecklad grovmotorik, pigg och energisk och bla, bla, bla... Det lät nästan som om han talade om en bil. Men som sagt, han var jättetrevlig. Han kikade även på det lilla röda märket hon har fått på benet och sa att det troligen inte var något annat än ett myggbett men det KUNDE vara en molusk. Usch, lät läskigt, tycker jag. Tydligen var det väldigt vanligt på små barn. Det skulle visa sig framöver i så fall, för då brukar de få fler efter ett tag. Ja, det är väl bara att vänta och se. Vi pratade även lite om vad man ska ha med på resa till Turkiet men han tyckte jag hade tänkt på allt, utom en sak och det var ju himla tur han sa det. Nämligen vätskeersättning. Om hon skulle bli magsjuk (som man ju gärna blir resor) är det ju kanon att ha tillgängligt. Så det får vi inte glömma att köpa med oss.



Nu är det bus och bolltajm! See ya!