Ellen är så söt. Hon har lärt sig att klappa händer och framför allt när man sjunger så klappar hon jättefint. Ursött! Hon har även lärt sig att spela på läppen och att ljuda massor genom att sträcka ut och in tungan. Det låter helskönt och både jag och Kalle härmar och skrattar. Sen kryper hon mer än hasar och ålar sig fram numera men hon har en skön sitt- och skjut i frånstil istället för den klassiska krypa på alla fyra. Tror man förstår om man tittar på fotot.
Hon börjar nog bli lite trött på att mest sitta inne med sin sjuka morsa, stackarn. Hon leker jättesnällt med sina leksaker men nu börjar jag få sjukt dåligt samvete för att jag inte är ute med henne så hon får leka med några andra barn. Vad ska man göra när man är sjuk, liksom!? Jag vill ju inte smitta någon heller. Till helgen nu får vi se till att hitta på nåt riktigt roligt. Tills dess får mamma och pappa duga som lekkamrater.
Igår var vi till BVC för 8-månaderschecken. Allt var som det skulle men hon har "tappat" lite på vikten och ligger nu precis på mittkurvan i stället för den övre som hon låg på innan. Längden hade också avstannat något då hon bara hade ökat 1 cm sen förra gången vi var där. Det är dock svårt att mäta längd, beror ju på hur noga man har koll på huvudet mot brädan osv. Nu väger Ellen 8.180 kg och är 70 cm lång. Hon ska ha mera mat i form av lagad mat än vad jag ger henne tyckte Lisbeth men det är ju lättare sagt än gjort. Ellen äter ju när hon är sugen/hungrig och låter blir när hon inte vill ha. Mjölk vill hon alltid ha och välling och gröt med fruktpuré funkar oftast fint men lagade maten är fortfarande lite svårt. Oftast äter hon bra i alla fall en gång om dagen men helst ska hon ju ha två mål lagad mat om dagen. Jag ska försöka ge henne favoriter framöver så får vi se om hon inte äter lite bättre så hon inte halkar under mittenstrecket.
Min dotter börjar få attityd. Hon vet vad hon vill, hon säger ifrån när hon inte vill och hon kan ljuda, både glatt och ledsamt. Det är härliga tider nu och jag suger i mig de stunder som är glada och busiga. Idag har hitintills varit en sådan dag. Glad, tillfreds och busig nästan hela tiden. Okej, några missljud har det kommit, för det är inte alltid hon får som hon vill och ibland måste jag ju lämna henne. Gå på toa t. ex. Hon gillar inte när jag går ifrån henne men så där har hon varit förut. Efter några dagars intensivt mammande så är hon väldigt självständig igen plötsligt. Antar att hon kommer dithän snart igen.
Idag var inte rödspetta med potatis alls gott! Nej, det skulle ätas majskrok och majskrok only! Jaja, hon dör ju inte av att bara äta några majskrokar och lite frukpuré som ett av målen. En annan tycker väl det är lite torftigt men nu när hon äntligen kommit underfull med hur de där klibbiga krokarna funkar så är de väldans popis, plötsligt. Jag har kommit på att om hon får mindre bitar av en krok som hon direkt kan stoppa i munnen och inte behöver suttta och hålla i dem då blir det inte så att de fastnar innuti handen och det blir inte kladd överallt utan hon får verkligen i sig dem. Kul också att kolla in sättet hon tar bitarna på och pincettgreppet som är så sött kommer ibland till användning om någon smula skulle ramla ner på bordet. Här är dagens bilder.
1. In med hela biten i munnen och...
2. ..smält den sakta inne i munnen och svälj. Om man sväljer för fort gör det lite ont....
3. Svalt.... Nu vill jag ha mer.... Ge mig mer! Nu tack, mamma...
I dag har vi även bankat på den afrikanska trumman som vi fick av farfar. Den har ett litet, litet hål i sig men det gör inget, det kommer ljud ändå. Hon är inte så speciellt intresserad av att banka på den ännu men hon guppar till takten och viftar med armarna. Så den är ändå rolig. Att spela på läpparna med fingret/fingrarna är något annat som är himla kul! Det gör hon typ hela tiden. Det låter jätteroligt. Förut gjorde hon liknande ljud genom att sträcka ut och dra in tungan men nu har jag lärt henne fingerknepet.
Lilla Gubben-hästen som hon fick av Hedvig i doppresent leks det också mycket med för tillfället. Roligast är det när den gnäggar och hoppar på Ellens rygg men det går även bra att leka med den alldeles själv. Då gnäggar den dock inte!
Att följa mamma när hon dammsuger, banka på dammsugaren och dra i sladden är jätteroligt och att rota i pappersåtervinningskorgen (som man inte får) är superroligt och det gör hon så ofta hon bara kan! Idag kom jag på henne men kunde ju inte låta bli att ta kort i stället för att säga babba, så vi får väl se hur det slutar.
Ellens morgon var lite si och så. Hon har börjat störtgråta och skrika i högan sky om hon inte får som hon vill eller om det inte går som hon har tänkt sig. I morse övade hon på att ställa sig upp vid vardagsrumsbordet igen och jag är lite rädd att hon ska ramla så man hönsmammar sig lite. Hon blev jätteirriterad för att jag håller i henne lite lätt och till sist tar bort henne när hon hållt på ett bra tag och jag tycker det räcker. Sen efter att hon väl blivit ledsen så går det liksom inte att trösta henne lika lätt som förr. Knepigt det där men jag kan ju heller inte ge med mig varje gång hon inte får som hon vill! Det är ju inte heller bra. Hon blev gladare när hon sen fick bada. Numera gillar hon faktiskt att bada. Kanske för att hon kan sitta själv och får plaska precis så mycket som hon vill. Jätteroligt när mamma blir dyblöt!
Jossan och Deon kom upp till oss och vi tog sen bilen bort till kyrkan för det regnade. Ellen brukar ju sova ungefär vid den tiden så hon slocknade i den korta bilturen men blev tyvärr väckt ganska omgående av en gråtande bebis i vagnen som stod intill hennes där hon låg och sov. Hon fick nog bara 15 minuters sömn men det räckte tydligen för hon var pigg och glad under hela sångstunden.
Först åt vi lite lunch tillsammans med Jossan, Eva-Li och hennes Denize samt Malena och hennes Leo. Deon snarkade vidare så Jossan hade Ellen i famnen medan jag åt upp min soppa, vilket var snällt. Alla barnstolar var upptagna och Ellen var fortfarande lite yrvaken.
På sångstunden satt Ellen och klappade händerna och gungade i takt till sången. Hon verkar uppskatta sången mycket mer nu när hon blivit lite äldre. Synd att detta var sista gången! Vi kommer att fortsätta gå dit då och då under hösten sen skulle jag tro. Det är roligt att krypa omkring och hejja på de andra kidsen också.
Efter ett tag i lekrummet så blev Ellen jätteledsen och så där otröstlig igen. Jättetrött var hon och ville inte ha gröt så jag bestämde mig för att åka hem ganska så omgående. Stackars Jossan som hade åkt med mig i bilen hade ju ingen vagn så hon fick snällt åka hem tidigare hon också. Hoppas det inte gjorde allt för mycket. Trist att behöva avbryta någon annans fika/lekstund så där.
Måste bara berätta om igår morse också för Ellen var så härlig. Hon ser ju att datorn är något som vi båda håller på med och hon vill ju så gärna också pilla på den så igår fick även hon data lite. Hon blev alldeles saligt glad! Bankade och knapprade på datorn så den satte igång och felsöka i något jobbprogram. Hahaha.
Pappa är såklart väldigt stolt över sin dotterns datorintresse eftersom det är det som pappa håller på med hela dagarna på jobbet!
Jag hade fått en kommentar på mitt inlägg; "Irriterat & grinigt mest hela tiden, tycker jag" där tjejen skrev såhär;
Läser i din blogg att din dotter kräks väldigt ofta, har ni gjort en ordentlig utredning? Det är ju inte bra för den lilla kroppen att kräkas så ofta. Jag uppfattar genom att läsa här att du prioriterar din trädgård framför att umgås och hitta på roliga saker med ditt barn och framför allt hitta källan till hennes kräkningar. Man blir illa till mods, känns som om hon är en börda för dig. Information: Alias/namn Mimmie
Jag tänkte att jag skulle försöka svara, trots att det är en för mig helt okänd person som valt att läsa i min blogg, där jag i huvudsak för tillfället skriver om min lott som jag precis har fått ta över och som är en stor hobby i mitt liv och något som tar mycket av vår familjs tid. Vi trivs alla tre alldeles förträffligt där ute. Frisk luft, grönt och skönt och massor att upptäcka och utforska för en liten 7-månaders.
För det första Mimmie, du har ingen aning om vad jag gör och inte gör om dagarna mer än just det som jag råkar nämna i min blogg, vilket givetvis är mycket selektivt! Självklart kommer min dotters hälsa och välmående före min odlingslott och allt annat med för den delen.
För det andra om du hade läst lite mer ordentligt så hade du kanske också fått reda på att utredningar ang. barns kräkningar inte görs enligt BVC så länge barnet mår bra för övrigt och fortsätter att gå upp i vikt, vilket då Ellen gör. De far inte illa av att kräkas utan det är något helt naturligt i den åldern, enligt dem. Men jag har försökt, jag har frågat massor, testat en hel massa saker men ibland så är det bara så att vissa barn kräks mer och oftare. Ellen gör det i perioder men mycket mindre nu än när hon var riktigt liten. Jag var själv ett s.k kräkbarn. Enligt BVC är det magmunnen som inte är fullt utvecklad; ett MYCKET vanligt problem enligt dem och inget att göra något åt före 1½ års ålder. (Då kräkningarna brukar ha försvunnit helt på de allra flesta ändå.)
Jag har ju glömt berätta om Ellens framsteg på sistone! Oj oj, här händer det grejer. Hon äter mat bättre och bättre för varje dag. Hon får gröt på förmiddagen och på kvällen med lite fruktpuré till och så får hon ett varmt mål om dagen, i bland två lite beroende på. Sen får hon sin vanliga mjölk också, förstås. Ibland kör vi välling men det verkar hon inte vara så förtjust i och vatten i pipmugg är mer roligt att leka med. Att dricka/svälja vatten känns jättekonstigt och undviks helst men hon använder gärna pipmuggen. När hon sen har fått en del vatten i munnen så låter hon det sippra ut igen. Hur tusan får man dem att lära sig dricka vatten då? Någon som har något bra tips?
Igår när vi var på Palmyra och åt kebab så fick Ellen gröt och när hon ätit klart kom en ifrån personalen och gav henne en klubba! Hmmm.... jag vill inte gärna att hon ska äta godis ännu så hon fick nöja sig med att sutta på den, utanpå pappret. Det gick ju lika bra det, för vad är en klubba för någon som är 7 månader? Jo en kul grej och inte något man äter.
Det största framsteget som Ellen gjort är väl krypandet. Nåväl, nu kryper ju inte Ellen utan hon kravlar sig fram, häver sig liksom på armarna framåt. Men hon står på knä och gungar, hon vilar även så. Ibland står hon med rumpan i luften på tårna och händerna men hon tar sig inte framåt då, ännu. Kanske hon aldrig kommer att krypa utan fortsätter med sin hävteknik. Den är snabb och effektiv i alla fall, det ska gudarna veta. Swisch så är hon i köket, fast man just satte henne på lekmattan i vardagsrummet. Det verkar inte som att hon är jätteroad av att förflytta sig längre sträckor utan att ha ett uppdrag, så att säga. Typ följa efter en boll eller om hon siktar in sig på exempelvis mina fötter eller något intressant längs golvet en bit bort. Då sätter hon fart tills hon kommer fram men sen ligger hon gärna kvar där. Hon "spankulerar" liksom inte omkring och utforskar hela lägenheten ännu så länge men det kommer säkert det också. Första riktigt hävningen/hasningen framåt var i alla fall 1 maj hemma hos Daniel och Sophia men det var bara en kort bit. Numera tar hon sig som sagt långa sträckor och det fort. Jätteroligt! Ännu roligare kommer det bli när hon kommer hänga med direkt överallt utan att man behöver locka på henne att komma, som vi gör nu. Nu vet inte jag hur man lägger upp rörliga bilder men här är hon i full action faktiskt, även om det nu inte syns då.
Perfekt dag för shopping. Gråmulen, nästan svart himmel, regn och rusk. Kyligt är det också. Vansinnigt tråkigt men passande då vi skulle åka till Sollentuna och titta på tre olika ställen som säljer barnvagnar. De två första ställena visade sig vara privata bostäder där de hade lager av barnvagnar. Kändes väldigt skumt och jag vågade inte riktigt ge mig in på en sådan affär. När det inte ens finns en butik utan bara är i någons hem liksom! Den sista var Big Baby och där hade de ungefär samma utbud som Babyland. Jag har sneglat på en Carena Easy förut och den är ganska billig för att vara en så rejäl sulkymodell, så det blev en sådan till slut. Den kommer funka fint på sommaren och att ta med den till Turkiet kommer bli kanon, tror jag. Vi ska sälja vår gamla vagn till en vän som får barn nu snart. Till vintern sen får vi väl kika på en begagnad vagn. Just nu hade inte Blocket något direkt, allt var för dyrt eller så var det helt fel sorts vagn eller för slitet. Så typiskt när man fått för sig att köpa nåt, så finns det inte. När man bara slötittar för skoj skull, ja då finns det alltid fina grejer!? Konstigt. Vi hittade en Emmaljunga (men jag vill så gärna ha framhjul som kan snurra) som verkar jättefin men han skrev inget telefonnummer och svarar inte på mitt mail, så vad göra?!
Min mamma är så himla gullig! Hon sa att hon gärna betalar för vagnen! Jag får lite dåligt samvete men samtidigt så vet jag att hon inte skulle säga nåt sådant om hon inte verkligen ville. Och vill hon köpa en vagn till Ellen så tackar och bockar jag! Ellen satt jättefint i den och verkade hur nöjd som helst med att sitta vänd utåt så hon såg mer av allt. Jätteroligt ju! Vill hon sova går det lätt att fälla ryggstödet och vill man ha en flaska vatten med sig när man är ute och går, eller en flaska välling så finns det flaskhållare vid handtaget. Mycket praktiskt! Varukorgen under är större och mer praktisk än på den vi har nu, ryggstödet är lättare att fälla också men bältet var nog ungefär lika krångligt som på den gamla. Handtaget kommer nog ta ett tag att vänja sig vid annars tror jag att denna kommer bli en favorit snabbt. Så tack snälla goa mamma! Så här ser den ut.
I måndags var ju fam. Olsson på besök och de har ju vid tre tillfällen fått avboka för att de har varit sjuka. Magsjuka och förkylda osv. Nu kom de i måndags och de var (i alla fall enligt mig) fortfarande rejält snuviga men Helena tyckte de var pigga och det var de ju också. Tyvärr så blev Ellen smittad och är nu jätteförkyld. Täppt och snorig till tusen om vart annat och lite hosta har hon också men inte så farligt. Igår kväll var hon lite varm men idag är hon normaltempad vad jag kan känna och hon är på mycket bättre humör hitintills. Hela dagen igår var hon jätteledsen och grinig och när vi kom hem ifrån affären slocknade hon men vaknade efter någon timme, helt otröstlig. Hon bara grät och grät, vad jag än gjorde. Efter någon timme somnade hon igen och sov en stund till sen var allt lite bättre. Jag trodde nog mest det var magen som spökade men det kan ha varit förkylningen också för den bröt ut ungefär då. Magen har blivit lite bättre. Igår behövdes det bara bytas 3 bajsblöjor allt som allt. Jag hoppas att hon kan bli lite mer "lagom" nu och att hon kan få fortsätta äta fruktpuré, för det älskar hon. Hon fick lite mango till gröten nu innan hon somnade lunch och hon log och åt med god aptit. Vi får väl se om det sätter fart igen eller om magen kommer fortsätta vara lugn.
I natt har hon vaknat flera gånger och eftersom jag är bortskämd med ett barn som sover 23.00 - 08.00 (eller där i kring) har jag stora ringar under ögonen idag. Jag har ju så himla svårt att somna om när jag väl blivit väckt! Somnade kanske vid 00.15 och Ellen väckte mig första gången 01.40. Jag bytte blöja, snög snor och pressade i henne lite näsdroppar. Det verkligen hatar hon, både sugen och dropparna. Konstigt att de inte förstår att det är bra, trots att allt blir så mycket bättre direkt efteråt!? Hon fick lite mjölk sen somnande hon om. Tyvärr kunde jag inte göra det samma. Låg vaken och vred och vände mig. När jag började slumra in fick hon en hostattack och jag vart klarvaken igen. Hon somnade om, jag behövde aldrig gå upp men nu gick det ju inte att sova. Det gick väl någon timme och jag slumrade in igen för att bli lika abrupt väckt ännu en gång vid 04.30-tiden. SUCK! Upp, byta blöja, badda med svalkande lapp, torka snor och ge näsdroppar och så en kudde i sängen så hon kom upp en bit. Ellen somnade så gott, så fort hon lade huvudet på kudde men jag kunde inte somna. Tror jag somnade runt 06-tiden och sen gick Kalle upp lite över sju och då vaknade jag till men lyckades somna om. Vaknade sen vid 08.15 och gick upp. Ändå känner jag mig inte jättetrött. Ännu! Det kommer väl i kväll och så blir det nog en vak-natt till!? Jag hoppas inte men förkylningen kommer nog inte lägga sig så fort.
På måndag har vi ju bokat en över dagen-kryssning som jag verkligen inte vill bränna mina pengar inne på. Både jag och Kalle skulle med och jag har sett fram emot buffén och taxfree-shoppingen samt att få umgås med de andra mammorna och barnen. Vi får väl se hur pigg Ellen är. Om hon inte har feber eller är jätteseg så åker vi.
Ellen sov mellan 11.00 och 14.30 ungefär och nu ligger hon på sitt täcke och leker. Tittar lite i boken och är mycket intresserad av kameran när jag kommer för att fota henne. Hon är inte så farligt sjuk ännu så länge. Jag hoppas detta är en mildare typ av förkylning som snabbt går över. Tummen är god när man känner sig lite krasslig och hängig. Min lilla sötnos, i sin fortfarande lite stora velourdress.
Igår innan prästen kom på besök satt Ellen med oss på bordet och väntade. Hon älskar allt som prasslar och papper är jätteroligt. Pennor är också intressant, för det är ju sånt som jag ofta håller i. Hon var så go där hon satt mitt på bordet. Kalle var tvungen att knäppa en bild när hon satt alldeles själv utan stöd. Det har hon precis börjat med. Roligt att se hennes små framsteg.
Idag kom vi faktiskt iväg på sångstunden, även om vi var himla sena. Som vanligt så somnade Ellen lagom till det var dags att gå (om jag ska hinna äta lunch där) och då lät jag henne sova och åt en tallrik fil med musli och ett par mackor här hemma istället sen baxade jag ner henne i vagnen och vi gick till receptionen i kyrkan för att kolla på dopklänningarna de har till utlåning. Jag hittade en som jag tycker duger. Det är svårt det där med dopklänning. Ingen var väl riktigt i min smak men å andra sidan spelar det ju egentligen ingen roll. Det är ju bara under själva dopet som de har den där fåniga utstyrseln ändå. Det ser ut som en slags brudklänning typ. Sen gick vi ner till rummet där sångstunden hålls. Vi var för sent ute trodde jag men just idag var gruppen delad på två så vi hann trots allt med att sjunga lite. Ellen var så söt i sina tofsar. Flera stycken kommenterade dem och sa att hon var gullig. Jag knäppte några kort innan på dagen, mest åt Kalle men se så söt hon är! *stolt mamma*
Ellen verkar rätt oberörd av själva sångstunden faktiskt. Tror hon kanske är lite för liten. Hon gillar mer att studera alla de andra barnen sen efteråt och hon tycker mycket om att träffa sina kompisar. Idag fattade hon dock hur hon skulle få marackas-ägget att låta och det tyckte hon var roligt att skaka på. Vi drack kaffe och åt en god muffin, pratade om ditten och datten precis som vanligt. Vi var inte så många idag då någon är bortrest, någon sjuk osv.
Jag satt vid Celie och Juni och Juni är så himla söt. Världens vackraste, stora ögon. Ellen var lite trött idag och låg mest och slappade. Var inte speciellt leksugen alls faktiskt och var konstigt nog rätt nöjd med att ligga på rygg!? När vi gick hem somnade hon i vagnen en stund sen vaknade hon såklart av att jag bar upp henne. Hon fick lite mat, en ny blöja och sen la jag henne på vår säng men hon ville inte somna! Först när jag la mig bredvid henne och strök henne över pannan, kom hon till ro. Det där har blivit lite av en vana som jag inte är så säker på, är någon bra vana egentligen. Fast det är himla mysigt att ligga där vid henne och se henne somna in, hålla min hand eller dra lite förstrött i mitt hår. Risken är dock att hon sen inte kan somna alls utan att jag är vid hennes sida. Det blir ju ohållbart i längden. Men det får gå för stunden. För det är ju så mysigt.
Det är tur att man kan skratta emellan åt också, åt vårt älskade, underbara kräkmonster. Idag har jag haft en riktig dust med Ellen. Hon bara kräks och kräks. Jag har bytt kläder på henne tre gånger och Kalle en gång! Jag torkar golv, soffa, kläder, täcken... you name it. SUCKAR! När i hela fridens namn skall hennes magmun växa till sig?! Jag tror personligen inte ens att det är hennes magmun. Kalle var allergisk mot mjölk när han var liten och jag tror att det är samma sak med Ellen. Jag ska kolla med BVC om vi kan kolla upp detta, nästa gång vi är där.
Ellen har börjat intressera sig väldigt för tv-kontroller, mobiltelefoner och kameror nu och hon vill jättegärna hålla och slicka på alla dessa men jag tänker inte göra som många andra mammor och skaffa ungen en egen mobiltelefon, där går min gräns men jag hittade en gammal fjärris som hon har fått som sin egen. Den är redan totalt indregglad! :) Hon stordiggar den.
Igår var hon på ett strålande kvällshumör (inte så ofta det händer men mer o mer ofta nu för tiden) och Kalle hade levande hantel på 7, någonting kg när han styrketränade! Det är perfekt för biceps!
Hon börjar bli så långhårig nu att man kan göra tofsar. Hon är väl för bedårande söt ändå, eller hur!? Inte ett ljud sa hon när jag kammade och satte gummibanden på plats.
Här är några bilder på Ellen när hon åkte tåg. Hon tyckte det var jätteroligt!
Men första gången hon hörde rösten som berättar om när tåget anländer till stationen och vilka byten som kan göras blev hon mycket konfunderad och lite rädd.
Här har hon en så söt tröja som jag måste visa. Den hade Kalle på sig när han var liten. Cool va!?
Ellen blev glad över att vara hemma igen där hon kände igen sig. Här i sin lilla fängelse-pyjamas sitter hon och väntar på att pappa ska göra klart hennes mat.
Idag har lilla familjen shoppat loss i Haninge C. Ellen fick 3 fina scarfs från Name it, med fleece på baksidan för bättre väta-motstånd och dessutom fick man en flaska badolja på köpet...
...och från Kappahl en lite tunnare overall, hon blir svettig i den blå och snart är det ju lite varmare ute också.
Sen köpte vi ett jättesött kit i gult på Cubus för bara 99 kr, som hon kan ha till våren/försommaren...
... och 3 dreggelhaklappar samt en stor tröj-haklapp-grej i galon och vattenavvisande material på armarna till när hon ska äta, (på H&M) för den här damen har inte lärt sig att sitta still med armarna och händerna far runt överallt samt att hon spottar ut en hel del av den puré hon äter och det hamnar ju på magen. Den vi har nu är inte i galon och därför smyger sig fukten igenom och ger fläckar på kläderna ändå, vilket är himla dåligt eftersom det är ju det den är till för! Hoppas denna nya funkar bättre.
Mamma fick två små flaskor med coolt nagellack. Ett grönt och ett blått. Pappa fick vårfina beige byxor. Sen åt vi sushi och thaiwok innan vi körde till Maxi för att handla blomjord och lite annat smått. Nu ska jag plantera om mina vintertrötta blommor så de väcks till liv igen. Dags att frodas, knoppas och växa!
Idag fick Ellen och jag gå upp tidigt för kl: 8.15 skulle vi till läkaren på BVC för att titta i Ellens öron. Det hade runnit ut så mycket kladd igår morse att jag blev lite orolig. Jag ringde till Lisbeth (min kontakt på bvc) och hon tyckte det var lika bra att komma förbi då läkaren var där. Det var ingen fara med öronen som tur var, bara lite vax men trumhinnorna såg fina ut, sa hon. Efter BVC-besöket åkte vi ut till Handen och gick på Coop för att köpa en termos bland annat. Jag hittade lite allt möjligt som är bra att ha till Ellen. En 2 i 1 matskål med lock och sked, 1 burk med lock som jag kan ha ersättningspulver i och ha i skötväskan (en liten nätt som inte tar en massa plats), 2 burkar ekologisk barnmat och en del annat. Det fick bli ett akutköp av napp också för rätt var det var så var det inte roligt att shoppa längre (hungrig Ellen) och nappen hade jag ju givetvis glömt hemma i morse pga allt stressande på morgonkvisten. Jag matade Ellen i bilen och sen tog jag ut vagnen och gav mig iväg på en liten promenad bort till Babyland. Där shoppade jag en liten speldosa/bitring-leksak, 8-pack burkar på 70 ml att frysa in eller bara ha barnmat i och 4 bodys för 100:- (Billigt!) Det jag egentligen skulle köpa hade de inte där, nämligen en ny diskborste (specialmodell) för den gamla börjar bli utsliten. Tillbaka till bilen igen och Ellen sov gott i vagnen och så körde jag direkt till kyrkan, åt lunch -en god fiskgratäng för fyrtio pix, otroligt bra pris! Sen var det dags för babysång men då bestämde sig lilla fröken för att bajsa.... ner HELA SIG! Herregud.... bodyn var dyblöt och det hade runnit längs hela benet och båda strumporna vart kladdiga... oj oj oj... och jag som inte hade några byxor att byta med! Som tur var en body åtminstone. Celie kom till undsättning, tack och lov. Hon lånade ut ett par byxor men utan strumpor fick hon bli resten av tiden i kyrkan. När vi kom hem igen så vart det tvätt av kläder och uppackning av alla prylar. Ellen sov ett par timmar så jag hann både dammsuga och plocka undan m.m. När hon vaknade sen så fick hon potatis & palsternackspuré och det diggar hon starkt. MEN hon är inte så bra på att låta bli att stoppa in händerna i munnen samtidigt som hon äter. Så här vacker är hon efter en måltid!
Ellen kommer att bli en alldeles förträfflig majskolv-ätare när hon får tänder. Hon övar flitigt på mitt finger och det gäller att ha dreggelkoppen framme för det blir sjöblött, vill jag lova! :)
Hon har också redan börjat läsa METRO, så att pappa blir nöjd och glad. I den står det inte så mycket vettigt tycker Ellen men den prasslar roligt och man kan använda den till hatt eller tält, om man vill det.
Ellen jollrar, snackar, blarrar och blurrar då och då under dagarna och nya ord (läs ljud) kommer ur henne titt som tätt. Det är väldigt roande och glädjande att höra henne "prata" och allra helst på skötbordet vill hon berätta saker! Långa historier och man kan inte låta bli att undra vad det är hon försöker kommunicera. Kul låter det i alla fall och de dagar hon inte säger så mycket blir man nästan ledsen.
Härom dagen vände hon sig runt på mage flera gånger men det har inte upprepats sen dess tyvärr. Konstigt att det är så där. Jag trodde liksom att hon skulle fortsätta med det för alltid nu men det verkar helt ha kommit av sig. Nåväl, det gör ju ingenting. Hon gör väl om det när hon känner sig redo. När jag hjälper henne på traven går det hur lätt som helst men på egen hand är hon inte intresserad av att ens försöka. Hon börjar även tröttna lite smått på sitt gym nu. Funderar på om det är hela grejen eller leksakerna i det som hon tycker är tråkiga? Rätt var det är kör hon en runda och skramlar och lever rövare en bra stund men sen blir det tyst och hon ligger bara och tittar på något annat. För det mesta börjar hon dock att gnälla lite förstrött ganska så med en gång man lägger henne där under. Hon låter missnöjd helt enkelt. Det tolkar jag som att hon är trött på det.
Något som är väldigt roligt dock är att guppa och hoppa i mammas knä eller sitta på mammas mage och busa. Det tråkiga är att hon nästan alltid kräks när man busar med henne på det viset. Så fort man blir lite snabb i rörelserna, kanske killar henne eller skumpar henne upp och ner lite så kommer det upp. Synd när hon gillar att leka på det viset!
Pyjamasen på men det är inte riktigt dags för läggning. Först måste man busa lite! En kräklapp kan bli en väldigt fin mössa! Så kommer pappa och fotar, just när man har som roligast! Hej hej, kameran!
I morse när Ellen hade käkat frulle fick hon ligga under gymmet en stund medan jag åt min frukost. Rätt var det var så låg hon på sidan och blurrade med sina leksaker. Inget konstigt med det, det brukar hon göra nuförtiden men vad hon inte brukar göra är att ta tag i täcket och trycka ifrån med foten mot gymmet (som flyttar sig lite) och vips ligga på mage! :) Jag blev löjligt glad över att hon lyckades och skickade ett sms till Kalle! När hon sen låg där på mage och fick massor av beröm och applåder av mamma så blev hon övertung och for runt på rygg igen. Stackars huvudet for ju först och täcket räckte inte till så hon hamnade på parketten.... aj aj, det var nog värt att gråta en skvätt för, såg det ut som hon tänkte när hon tittade på mig med förskräckt blick. Efter tre tårar och tröst ifrån mig var hon lika glad igen och fortsatte leka under gymmet. Jag satte mig brevid henne och det dröjde inte många minuter förrän hon gjorde om hela proceduren och låg där på mage igen. Kul att studera hur de går till väga. Man ser riktigt hur hjärnan arbetar och kroppen liksom inte riktigt vill lyda men till slut så lyckas hon vända sig och hon blir riktigt glad!
Hon gjorde om det även en tredje gång sen såg man att hon började tröttna på att gymma och dessutom började bli sömnig så det blev lite gos med en filt i famnen och sen sova i pappas säng. Där ligger hon nu och snusar. Antagligen drömmer hon om sin stora insats idag!
Detta kräkande...förstår inte varför hon ska kräkas så ofta, stackarn. Barnsjuksköterskan sa att så länge hon ökar i vikt så säger de inget om det.... vad hon nu menar med det!? Ellen verkar må finfint, ler och flinar direkt efter och det kommer upp helt "out of the blue" utan att hon visar tecken på att hon skulle må dåligt eller så. Jag antar att det är hennes magmun som inte är fullt utvecklad ännu. Det har jag hört lite om här o var men vet egentligen inget själv om vad det innebär. Får väl ta och kolla upp det lite mer ordentligt.
Natten blev lugn! Hon hade feber och var himla kinkig på kvällen men till slut somnade hon. Hon sov från ca 23.45 till 04.30 utan ett pip, sen var det bara nappgnäll ett par gånger efter det. Hon somnar om direkt men jag däremot ligger vaken länge efter varje gång, så jag känner mig lite sliten idag. Pga min hormonsjukdom så kräver jag ju lite mera sömn än vad "normala" personer gör. Speciellt nu på vintern.
Idag var Ellen och jag på BVC för det var dags för vägning och mätning igen och så skulle hon få sin första vaccination. Hon vägde 6.015 kg och var 62,5 cm lång, allt såg bra ut. Ellen satt i mitt knä då sköterskan skulle ge henne sprutorna. Det var två stycken och den andra gjorde tydligen mest ont, sa hon. Först gick några sekunder och Ellen reagerade inte men så plötsligt ryckte hon till och började gråta. Vid andra sprutan var hon jätteledsen och hon skrek högt och riktigt hjärtskärande. En alldeles speciell sorts gråt. Stackarn! Och jag blev också helt skärrad, fast jag visste att detta skulle hända så var jag nog inte riktigt beredd. Jag hade tänkt besöka biblioteket efteråt men vi gick direkt hem för hon var så ledsen. Hon slumrade i vagnen på vägen hem men när vi kommit hem började hon gråta igen och hon har varit ganska kinkig sen dess. Just nu har hon dock somnat och jag hoppas hon får sova en stund nu. Ännu så länge har hon ingen feber och jag hoppas hon slipper det. Det räcker gott med att ha ont, tycker jag. Men jag måste ändå säga att jag är tacksam för att bo i Sverige och även om min dotter har ont i ett par dagar så är hon lyckligt lottad som får dessa sprutor! Nu slipper hon en massa hemska sjukdomar och jag är glad över att vi har ett sånt bra sjukvårdssystem. Dessutom helt "gratis" (inga avgifter på plats i alla fall men vi betalar ju skatt)! Det är ju fantastiskt egentligen.
De senaste dagarna har Ellen ätit lite sämre och kräkts mycket mer men så igår åt hon med god aptit igen. Nästan glupskt rann mjölken ner men sen tog det stopp! Upp kom nästan alltsammans, lite pö om pö, igen. Stackarn! På kvällen vid sista målet, ville hon inte äta alls och hennes kräk började lukta riktigt illa... det har det inte gjort förut. Dessutom har hon varit mer grinig, skrikig och gråtit mycket mer än vad hon gjort de föregående veckorna. (I början var hon som ett kolikbarn och nu börjar det bli lika illa igen.) Hon visar tydligt att hon har ont i magen och det gör sååå ont i mamma-hjärtat när man inte kan trösta eller ta bort det onda. Vi slutade med sempers magdroppar för någon vecka sedan lite drygt men igår startade vi en ny flaska, för jag tror faktiskt att de där 5 dropparna gör nytta! Vi får väl se om hon blir bättre igen snart. En skrikande, ledsen Ellen vill vi ju inte ha och Ellen vill så klart inte ha ont i magen och kräkas så mycket som hon gör nu. Idag somnade hon kanske en 40 min efter sin frukost och sover ännu. Verkar lite varm och hängig rent allmänt, så jag låter henne sova. * är lite småorolig*
Ät din spenat var dag så får du starka ben! Så sa alltid min mormor men hon bjöd aldrig på någon spenat någonsin...?! Starka ben har jag dock!
Ellen bara älskar att stå upp när jag stödjer henne under armarna och är riktigt stark tycker jag. Även om hon är lite vinglig och svajar där hon står så är leendet stort och hon ser helnöjd ut. Jag tycker mest hon liknar en fyllebult och det får hon höra också, även om det är kärleksfullt sagt. När hon inte orkar stå längre så skjunker hon ihop som en liten boll och benen de hamnar lite hur som haver, jag skrattar lika gott varje gång!
Det är så härligt nu när man får lite mer kontakt och hon ger respons när man snackar med henne. Armarna far som propellrar på henne och hon "ooo-ar" och "agrrrr-ar" för fullt. Annars har det inte kommit igång med så mycket joller ännu. Det kommer nog komma mer och mer för varje dag nu.
Härom dagen skulle jag och Kalle ta foto på Ellen i sin fina pepparkaksdräkt. Kortet tänkte vi sen göra till julkort och skicka till släktingar med en liten julhälsning. Det var svårare än vad vi trodde att få henne att för det första le på kortet, för det andra att titta in i kameran när hon väl log och för det tredje att få henne att le, titta in i kameran och sitta still med armarna. Oj, oj vilken pärs! Det slutade med att Ellen helt tappade tålamodet och vi fick nöja oss med ett foto där hon ler och tittar åt sidan men där armen går att klippa bort! De korten där hon protesterade blev på något vis sötast! *finss*