Ellen praktiserar gödselspridning på skötbordet ganska så ofta och i morse vid första bajsblöjan var det dags igen. Hon snurrar och kladdar med händerna, sätter sig upp och far runt som en tok och detta innan jag fått morgonkaffe och frukost! Ni kan säkert tänka er hur glad jag blev. Att hon tre sekunder senare, när jag satt ner henne på golvet, far in på toaletten och välter soptunnan (med vipplock) som tappar locket så allt innehåll far ut på golvet var bara en bonus. Suck.

Efter morgonkaffet håller hon på att riva ner vardagsrumsgardinerna, för hon har bestämt sig för att ha dem på huvudet och sliter med sig dem när hon kryper iväg. När jag för femtielfte gången lyft bort henne ifrån gitarren i hörnet orkar jag inte längre och hon får gitarr och guitarhero-gitarrer över sig och börjar störttjuta, så klart.... ibland vill JAG vara bebisen och slippa vara mamma/vakt för det är väldigt tröttande, tidigt på morgonen. Okej, egentligen jämt men det är ju så himla roligt, också.

Som när hon äter sin lunchgröt och somnar där i stolen. Det är ju varmt, tryggt och mysigt att äta gröt, så varför inte. Hon fortsätter att äta ändå! Eller när hon kommer med Mollyboken för 5:e gången och vill att man ska läsa och titta under flikarna vem som bor i hönshuset och hundkojan osv. Eller när hon far fram över golvet på sitt eget skjutifrån-krypande sätt med ena handen i en slät mobiltelefonkartong som fungerar som skatebord nästan. Hon får upp en farlig fart och det ser så himla roligt ut. Det tycker säkert hon också. Hon pekar på en massa saker och framför allt när det är en ny person som kommer in i rummet så pekar hon med pekfingret länge länge. Vi tror hon hälsar, typ.

     

Hon brummar och spelar på läppen när hon ser vissa leksaker, slänger slängkyssar och high five-ar när hon är på humör och så fort hon ser nappflaskan eller mat så skriker hon rakt ut tills hon får de, när hon är hungrig. Hennes favoritsysslor innefattar att gå runt, runt, runt vardagsrumsbordet och banka på glasskivan eller på den i stål, under till, så hårt det går. Ligger det något på bordet så ryker det direkt. Är det en svartvinbärsmarmelad-smörgås så klämmer hon hela näven i mackan innan hon klappar på allt som vill bli klappat och lite till. Undra om kläder går att få rena ifrån det? Hon vet hur man ser oskyldigast ut och hon vet exakt hur man ska se ut när man säger: Vadå? Vad har jag gjort nu? Oftast efter hon slitit av blad ifrån krukväxterna eller rivit sönder en bok/tidning. Hon gillar att plaska i badbaljan numera och hon älskar att busa i mammas och pappas säng, kasta sig mot kuddarna och rulla runt bland täckena. Gömma sig i dem och leka tittut.

När vi var i Orsa så stod hon plötsligt mitt på golvet och bara stod. Det tog ett par sekunder innan jag fattade att hon faktiskt inte höll sig i något! Det gick några sekunder till, sen insåg hon det själv och satte sig med en duns. Nu står hon då och då men aldrig när man har kameran i beredskap så jag lär nog inte kunna knäppa en bild på detta framsteg. Hon går även mer med gåvagnen nu, vilket är roligt. Kalle har lossat lite på hjulen så att det går lite fortare att ta sig fram. Det verkar hon tycka om nu. Förut var hon mest rädd. Det räcker med att jag håller med en hand för att hon ska ta sig fram gående så jag antar att det inte dröjer så värst lång tid till innan hon går själv men vem vet. Det är ju ingen brådska. Hon är redan ett heltidsjobb så att säga. Några av mina mamma-vänner säger att det blir ännu mer pass och spring när de sen kan gå så jag vet ju vad jag har att vänta mig. Jag ser ändå fram emot allt det där.