Helgen har varit lugn och skön, vi har hunnit med allt vi ville och ändå inte behövt stressa ett dugg. Skönt! Igår åkte lilla familjen in till Västermalmsgallerian. Lite för att gå på Bönor & Blad samt Oil & Vinegar men även för att komma bort ifrån "Södra sidan av" och se lite annat. Besviken blev jag då O & V var stängt! och B & B inte hade några vackra handdrejade keramikmuggar längre. Bara en massa glassiga, fult målade, superstora saker. Usch, sånna gillar jag inte. Det ska vara rustikt på nåt vis och handdrejat. Som mina lila favoriter, ni vet de jag köpte på Skansen förrförra julmarknaden.
Vi blev inte långrandiga i gallerian. Inhandlade dock två pockets med 25% rabatt. Därefter besökte vi en asiatisk livsmedelbutik och det var lite spännande. Mycket var totalt oförståligt för mig. Vad ska man ha alla vätskor till? Olika soyor, såser, dipper, pastor osv. Jag hittade 3 olika sorters "kryddpåsar" som innehöll gul, grön och röd currypasta, ni vet sånna man blandar med kokosmjölk och sedan kan man ha grönsaker och kyckling, räkor eller nötkött i denna sås. Mums! Dessutom köpte jag två sorters dipsåser. En var en sweet chilisås med ananas och en var med ostronsås och vitlök och Kalle köpte sin favorit, torkad mango. Allt blir nog gott till nästa thaikäk som jag kokar ihop. Det händer ju lite nu och då. Ananasdippen passar säkert utmärkt till mina springrolls som jag brukar göra, för dem brukar jag ju ha vanlig sweet chilisås till. Här är en bild i repris för den som missat dessa läckerheter!
Efter besöket i asiatiska butiken (som förövrigt hade massor av frysta saker, kött, grönsaker, örter osv.) så gick vi till China Corner och åt lunch. Ellen fick prova kinamat (mammas Fyra små rätter) för första gången och älskade det! Det var tur det var mycket mat. Det räckte till oss båda. Höga på glutamat och socker gick vi sen en liten runda på Myrorna och spanade efter flodhästar och konst, vilket jag aldrig hittar där så jag förstår inte varför jag envisas fortsätta leta!? Kvällen bjöd på hasselbackspotatis (åratal sedan), fläskytterfile och kantarellsås samt en mumsig sallad med citrondressing och sedan jäste vi i soffan framför tv:n. Kalle och jag tittade på Sopranos när Ellen somnat och sedan slocknade även jag ganska tidigt. Kalle höll ut lite längre.
Idag var det min tur att få sova lite längre och jag drog mig ända till 8.20! Wow, inte illa i vår lilla familj nu för tiden, ska ni veta. Tänk er att jag tvingats bli morgonmänniska! För att inte tala om Kalle som är ännu värre sjusovare än jag men så där blir det ju med småbarn. Ellen vaknade 6.10 i lördags och idag vid 7.20 ungefär. Vi åkte till Port 73 och bytte två par byxor till en stl mindre åt Kalle samt köpte kuliga strumpor till honom och så shoppade jag två fina klänningar till Ellen på Lindex. En i rosa,blå och lilamixat tyg och en i jeanstyg med hängslen. Jättesöta båda två. Här är den i jeans.
Efter det lekte vi en lång stund i lekrummet de har där och vi åt även en sallad sen handlade vi lite på Coop innan vi åkte hem igen. Det blev en hel del shopping i helgen men inget var jättedyrt, så det känns ändå bra.
Nu har vi bara slappat ett tag, en brödlimpa är på gång och Kalle kör som vanligt tvätt. Jag har dammat i sovrummet och bytt lakan och ska snart hänga upp de vita gardinerna. Jag vill ha ljus och sol i mitt sovrum nu. Längtar grymt efter vår och värme, ljusa färger och lätta plagg! Sol, sol, sol. Det är vad vi alla behöver just nu! Mina föräldrar kommer upp och hälsar på oss över nästa helg. De kommer redan på torsdagkväll så nu är det inte länge kvar men jag kan knappt bärga mig. Det ska bli så roligt att träffa dem igen för nu var det länge sen. Vi har ju inte setts sen i julas och Ellen växer så mycket (kanske inte på längden så värst men mentalt och sådär) och jag vill ju att mamma och pappa ska få vara med om alla små underverk hon lär sig och hittar på!
I kväll ska vi dricka lite vitt vin och äta rökta räkor med aioli samt nybakat lantbröd och sallad. Mumsigt värre! Oj vad vi lyxar med shopping, god mat och skön pedikyr m.m. men tjaa, det tycker jag att jag och min familj är värda!
Men jag var och "treatade" mig själv igår. Tyckte jag var värd en liten upp-piffning och besökte därför Gildaskolan igår och gjorde en månadens manikyr samt klassisk pedikyr. Eftersom det är elever som utför behandlingarna så blir det inte så dyrt. Det blir heller inte superbra gjort men det duger gott för mig.
Jag valde en giftgrön cool färg till både fram- och baktassarna och fotmassagen som man får efter pedikyren kan jag meddela är alldeles för kort men ack så skön! Handmassagen däremot, den kunde jag varit utan.
Mina naglar är allt annat än långa och av bra kvalitet så här på vintern. Allt diskblaskande och sedan ut i isande kyla på det, gör naglarna tunna, sköra, torra och stenhårda. De spricker sönder lättare än maränger. Huden ska vi inte tala om. Fnösktorr, som det så ovackert heter. MEN jag får skylla mig själv för jag smörjer allt för sällan in mig. Är lite så där smålänskt snål och tycker inte att huden ska bli bortskämd. Dumnöt, det är ju precis det man ska göra. Olivolja om tassarna, morgon och kväll och jag kommer vara len som en barnrumpa (eller nåt). Skulle ju inte skada att använda en bodylotion till resten av kroppen heller. Inte för att jag inte har 100 flaskor med sånt! Nej, det är bara latmasken som kryper fram. Usch så kladdigt och jobbigt. Nej, jag tar det nästa dusch och så blir det aldrig gjort, trots att jag duschar varje dag. Vilket i sig förstärker torrheten.
Ellen är inte lika förtjust i att gå till dagis som för två veckor sedan utan det trilskas ganska ordentligt både med blöjbyte, frukostätning, påklädning och diverse innan man äntligen kommer iväg, lagom svettig och förbannad. Väl på dagis går det fint men hon ska numera gå med en bit och helst vinka två gånger. Förut har det bara sagt poff och ungen är borta. När man sen kommer och hämtar på eftermiddagen är det samma visa. Hon vill inte ta på sig termobyxor, skor och jacka och mössan åker av ett par gånger. Hon vill inte lämna sina fröknar, leksaker eller för den delen lekkamrater. Väl hemma vill hon inte äta mellanmål knappt och absolut inte äta middag. Blää för mammas mat! (Är grymt förvånad då ungen kunde äta en ur huset förut.) En halv flaska välling max och så slocknar hon som ett ljus kl 19.00. Ja, det är verkligen andra tider! Hon äter jättemycket på dagis, säger de och de har även fått stoppa henne någon gång då de tycker att hon äter för mycket!? Har aldrig varit med om att dagis stoppar barn som vill äta mera men jag är inte speciellt dagiskompetent. Hon verkar knappast undernärd så jag låter det bero ett tag till men hon är å andra sidan definitivt inte tjock så jag blir lite konfunderad över att hon inte får äta så mycket som hon själv vill. Hemma åt hon mycket men inte så jättemycket ändå, tycker jag. Jaja, vi får väl se vad det blir av allt det där.
Nu kom Jossan förbi och vi ska inviga nya kaffebryggaren. Ja, vi har dumpat våra fina bryggare som malde hela bönor och gjorde så gott kaffe, för den läcker som ett såll! Den förra slutade mala och den första vi hade läckte också vatten, så nu har vi tröttnat. 3 stycken räckte! Nu har vi en gammal hederlig igen och den låter jättemycket! Det går inte att göra smygkaffe att överraska med på sängkanten här inte!
Helgen har varit lugn och lilla familjen har ägnat sig åt diverse hushållssysslor. Mamman gjorde även en liten avstickare igår eftermiddag då hon tog en sen lunch och fika med vännen Hedvig på Söder. Mycket trevligt! Vi åt färsk pasta med kyckling, körsbärtomat, oliver och pesto samt kaffe och en bit morotskaka.
Idag väckte Ellen oss kl 07.00 och tyckte att vi skulle starta dagen tidigt. Sagt och gjort vi åt frukost och myste lite till morgon-tv och doften av bröd som gräddas i bakmaskinen. Kalle strök 189 stycken skjortor (grovt överdrivet) och jag låg sen på soffan halvdöd. Ellen var nog den ända som var pigg som en liten lärka trots rinnande nos. Vid 11-snåret begav vi oss ut i solen för att piggna till. Tog bilen till Tyresö och tvättade den i en tvätthall innan vi styrde kosan mot vattnet. Mellan Prästholmen och Badholmen ligger Strandbadet och där parkerade vi och tog en promenad. Det var lite för kallt och lite för molnigt men vi gick ut en liten bit på Erstaviken och kollade läget. Det var några som pimplade och ett par grabbar som höll på med en drake eller skärm av något slag. Vi blev aldrig riktigt kloka på vad de skulle ha skärmen till. Kanske som draghjälp av något slag?
Ellen gillar verkligen inte det starka ljussken som blir solen lyser på snön så därför tittar hon ner på kortet. När vi pulsat omkring ett tag gick vi och satte oss på bryggan där vi sen fikade kaffe och äggmacka. Mackorna var lite ljumma fortfarande och de var jättegoda. Ellen fullkomligt älskar äggmacka. Vi hade med oss filt att sitta på men det var ändå iskallt att sitta där och efter en snabb fika gick vi tillbaka till land och parkeringen för att åka hem. Nu sitter vi hemma och tinar, Kalle stryker lite till. Många skjortor blir det och Ellen roar sig med att kasta ut allt sitt lego på vardagsrumsgolvet. Suck! Vi får väl se om jag lyckas få henne att lägga tillbaka legot i hinken. Jag tror inte det men vi kan ju hoppas!
Sanna; Ja ibland är Kalle väldigt romantisk och vi blev dessutom tillsammans just på alla hjärtans dag för 10 år sedan. Han skickade mig blommor med bud (en vacker rosbukett) och ringde mig 00.02 och frågade om jag ville bli hans tjej... såklart man faller som en fura då!
Ellen satt i mitt knä hos frisören och självklart så svängde hon på huvudet lite då och då och ville ta sig en liten promenad mitt i men annars gick det fint och hon lekte med en kul grej som frissan hade. Dessutom är frisören otroligt bra med barn och väldigt tålmodig och Ellen är väldigt duktig och lugn där, så det funkar fint. Kanske inte blir superrakt överallt men det gör inte så värst mycket.
Idag har vi alltså varit och klippt oss. Tack och lov kom vi iväg trots att Ellen var förkyld och hostig. Hon har varit hemma ifrån dagis idag och kommer nog stanna hemma i morgon också för hon verkar ha ont i halsen dessutom. Vi är båda nöjda och Kalle tyckte vi var jättefina båda två. Han blev riktigt förvånad när han fick se mig för jag hade inte berättat hur jag skulle klippa mig och jag brukar ju bara klippa topparna.
Ellen äter mellis och har munnen full av macka.
Det blev en lite längre page med fint uppklippt nacke och lite framåtsluttande på sidan.
Titta jag har t o m sminkat mig lite också, dagen till ära. Känner mig väldigt fin i min nya frisyr.
Helgen har varit fantastisk på många sätt och jag tänker inte skriva så överdrivet mycket utan låter mestadels bilderna tala. Vi startade hos Ellens farfar, där vi åt en god lunch och sedan gick på en gnistrande, kall promenad i närområdet där de bor.
Farfar och Ellen läser Lilla monsterboken.
Älskar att åka pulka!
Den lilla sjön, gnistrande snö, solen som värmde och skidspåren var välbesökta.
Hälsade sen på goda vänner. Och nog hade nykomlingen bestämt sig för att dimpa ner och han var gudomligt len och väldigt söt! Bara 2 dagar gammal i famnen på stolta pappa. Ellen vågade knappt klappa.
Fullt hus med gäster och alla deras egna och andras barn. Det blev high life men härligt!
Ellen och Alfons sitter i de härliga barnfåtöljerna. Vi var bara tvugna att igår inhandla en själva på IKEA. Ellen älskar den och sitter i den så fort hon kan sitta still, vilket i och för sig inte är ofta.
Vidare till andra vänner i motsatt ända av stan och deras två busfrön lekte fint med Ellen hela kvällen.
Ellen & Moa städar upp efter middagen. Se och lär-metoden funkar finfint.
Efter en jättetrevlig dag och kväll åkte vi tillbaka till Ellens farfar och farmor. Där sov vi över och dagen efter hade Kalle en stor överraskning till mig. Ellen skulle stanna hos farfar och farmor medan vi åkte iväg och firade vår 10-årsdag på hemlig ort. För första gången skulle Ellen sova ensam, borta, utan mamma och pappa!
Hemliga orten visade sig vara Gimo och stället var Gimo Herrgård. Ett slottliknande hotell med urgamla anor.
Mycket historiskt, vackert och krusidulligt överdådigt. Där bodde vi i kunglig svit och bjöds på champange och frukt på rummet. Sen blev det thebuffé i salongen och på kvällen en sex rätters supé. Ja herregud, vad vi firade!
Rummet var jättefint och i badrummet fanns en jacuzzi som vi givetvis bubblade i!
Det kändes väldigt "kungligt" på något vis eftersom inredningen och hela stället hade den atmosfären.
Här sitter Kalle i salongen och väntar på att thebuffén. Hela stället var tyst, stillsamt och man kom på sig själv med att viska. Det var så lugnt och skönt och man kände sig väldigt omhändertagen och bortskämd. Härligt!
Herrgården var full av olika salonger/rum med vackra möbler, tjänstefolksdörrar, öppna spisar som det sprakade i från, otroliga ljuskronor och vackra målningar på väggarna samt massor av fin konst.
Vi åt den godaste mat jag någonsin ätit, tror jag. Det var sex rätter och massor av vin, champange och dessertvin så vi blev proppmätta och dästa till tusen men det var väldigt, väldigt mysigt och servicen var verkligen top of the line med en liten berättelse till varje måltid och förklaring av viner osv. Väldigt trevligt!
Eftersom det var en överraskning så hade jag inte riktigt rätt gaderob med mig men det var inte något som störde nämnvärt, faktiskt. Jag brukar vara lite känslig med sådant annars. Här är rätt nummer fem; Helstekt hjortfilé med smörstekta kantareller, svartvinbärssås och potatiskroketter. För den som vill veta hela menyn; maila mig.
Vi sov jättegott men jag vaknade mitt i natten av spöket som kom ner ifrån den urgamla trappan (Det fanns en dörr i badrummet och innanför den en slingrande trappa upp.) och slog upp vår badrumsdörr. Jag blev jätterädd först men Kalle gick upp och spärrade dörren och sen somnade vi om och sov gott resten av natten. På morgonen efter frukosten gick vi en kort promenad i omgivningarna. Det var 19 minusgrader ute och gnistrande vackert av rimfrost. Här är nog ännu vackrare på sommaren, så vi måste återkomma, bland annat av den anledningen.
Det hade varit ett gammal bruk. Det syntes på alla byggnaderna och gårdarna som låg här om kring.
Precis utanför våra grindar kunde man se upp till den Lilla Herrgården. Där kunde man också bo och där fanns även massor av olika aktiviteter. Vi besökte dock aldrig den byggnaden.
Man kunde även bada i uppvärmd badtunna och de hade en vacker sjö där man på sommaren kan ta sig ett dopp.
Det var verkligen en härlig upplevelse och jag blev riktigt nykär av att få ha en hel dag och natt ensam med min älskling. Det behövde vi verkligen! Jag känner att vi måste unna oss lite mer egen tid (åter igen) men det behöver absolut inte vara så här överdådigt bara man kommer ifrån och får vara lite ensamma och bara ägna sig åt varandra ett tag så räcker det ju gott. Men det här kan man ju inte låta bli att älska. Vilket ställe!
Roligt just nu är att rota i lådan med halsdukar och mössor och klä av och på sig dessa, helst 100 gånger. Det är också roligt att gå med mössan nerdragen över ansiktet så att man inte ser. Spännande, lite läskigt och roligt på samma gång! Det är ju även roande för mor och far som skrattar gott!
Roligt är också att sitta med pappa framför datorn tidigt på morgonen och klicka på playhouse Disney´s sida.
Ellen har börjat säga JAA! också. Speciellt när man frågar saker som; ska vi borsta tänderna?, vill du mat?, vill du ha vindruvor/banan?, ska vi bada? Det är ett glatt, utdraget jaa som kommer och det låter så härligt.
Favoritmundering är min lila halsduk och mössa, den åkte fram idag igen. Hon är nämligen hemma ifrån dagis idag. Det var ett sådant ruskigt väder att jag inte iddes gå utanför dörren idag.
Jahapp, torsdag, snart helg igen. Denna veckan har gått fort, mycket på agendan. Eller ja, en del i alla fall. I måndags var jag allmänt "yr" efter helgens äventyr med Kaka (Mitt smeknamn på Karin.) och hade lite svårt att komma in i vardagsrutinerna igen. Ellen kom något sen till dagis efter en ganska grinig och jobbig morgon. På eftermiddagen hämtade jag henne med rinnande näsa och ögon, inte förvånande. Hon hade ganska hög feber visade det sig och slocknade efter middagen och sov som en stock hela natten med några få "jag har tappat min napp-vaknanden" mitt på natten.
På tisdagen fick Kalle vabba för jag skulle ju på anställningsintervju på förmiddagen. Den gick för övrig bra (tycker jag) och tog ca 1½ timme. Det var en tjänst som växeltelefonist på Polismyndigheten, för den som är extra nyfiken. Jag blev pepprad med frågor av i huvudsak 2 personer men det satt med 4 stycken i rummet och alla verkade trevliga, så jag kände mig aldrig illa till mods. Om jag får jobbet så hör de av sig i början på mars. På eftermiddagen var jag sen till den fruktade gynekologen. Hatar verkligen att gå dit men det gick hur bra som helst den här gången och nu behöver jag bara komma på ett litet återbesök för att kolla att insättningen av spiralen (Ursäkta om jag blir _för_ privat nu men jag tycker inte det är konstigare med spiral än att man äter p-piller. Vilket förövrigt är livsfarligt, så det borde alla sluta med!!) blev bra och sen kan jag gå i frid i 5 år sen. Skönt! Man blir aldrig van vid att gå till doktorn, oavsett vilken man går till och oavsett hur ofta, eller hur!? Sen var jag ganska trött på kvällen. Både mentalt och fysiskt men mest mentalt efter all nervositet osv. som släppt.
Onsdagen med soligt och fint väder. Men jag stannade inomhus och städade (välbehövligt) hela lägenheten medan Ellen var på dagis. Hennes feber var som bortblåst och snorigheten var minimal. Den ungens återhämtning är formidabel! Sen sökte jag lite jobb och ringde en del samtal som legat och väntat. Nöjd med städresultatet hämtade jag hem Ellen som genast såg till att "återställa ordningen" när hon kom hem. Det vill säga riva ur varenda pinal ur de två snäpplocksbackarna (som vi köpte för att hon inte skulle kunna öppna dem själv!), riva ner alla plastdjur som mamma ställt fint på rad i hyllan och hälla ut en låda med matrester som jag ställt på köksbänken, på golvet i vardagsrummet. Tackskaruha skitunge! (Ni förstår väl att jag skriver det med glimten i ögat!?) Resten av eftermiddagen och kvällen slappade jag i soffan tittandes på inspelat med Plura eller framför datorn för jag mådde inte så bra i magen. (Har inte gjort det riktigt sen i helgen. Det kommer och går.)
Ellen roade sig med att ställa sig i vägen och dansa, busa och tjoa. Hann precis knäppa några bilder med mobilen när hon körde någon slags dans. Haha!
Hon tittade även lite på Playhouse Disney men det verkar inte roa henne nämnvärt och traskade sen runt i lägenheten aningens rastlös. Hon hann precis träffa papsen innan det var dags att gå och lägga sig. Kalle hade alltså jobbat över. Han ser inte mycket av Ellen, stackarn. Eller stackars båda!
Och idag är det torsdag med yrsnö och iskalla vindar. Vi ska få riktigt busväder har SMHI utlovat och jag tror det stämmer för jag ser knappt ut genom mitt fönster och SÅ skitiga är faktiskt inte mina rutor. Jag for iväg och storhandlade idag, imorgon ska vi också ha busväder sägs det, så jag passade på innan det började snöa. Maxi var relativt lugnt och jag strosade omkring i sakta mak. Skönt att shoppa så, tycker jag. Man hinner kolla på allt och behöver inte oroa sig för Ellen som gärna blir rastlös fort, såklart. Å andra sidan handlar man en del lite onödiga saker kanske. Notan slutade på 1200 kronor men jag vet inte hur mycket av det som hamnade i kassarna som faktiskt var onödigt. Passade även på att åka förbi Viktoria, min frisör och beställa klipptid till både mig och Ellen. Ska bli så skönt att bli av med mina slitna toppar. Mitt hår är totalrisigt och vintertrött till tusen nu. Jag tappar ofantliga mängder just nu och det är asjobbigt eftersom jag redan är så tunnhårig. Snyft!
I morgon händer nog inget speciellt. Jag kanske tar en fika med en kompis på dagen och till kvällen blir det fredagstacos och lite mys. Helgen vigs åt diverse besök hos vänner i Uppsala och det ser jag verkligen fram emot. Hoppas nu bara att alla får vara friska i helgen. Det går vinterkräksjukan på dagis! Dessutom kan även en nykomling bestämma sig för att dimpa ner i helgen, så vi får be Helena knipa tills i alla fall på söndag, då vårt besök hos just dem, är överstökat! Ellen ska få träffa massor av kompisar i helgen OCH farfar och farmor, så för hennes del blir det också roligt värre. Alla nöjda och glada med andra ord, tror jag! Hoppas nu bara att övernattningen hos farfar ska gå bra också men det gör den nog. Vi höres igen efter helgen!
Helgen har ju som sagt spenderats i Linköping. En mycket torrare och grusigare stad än Stockholm. Det var min första tanke då jag klev av tåget och försökte leta reda på Karin ibland alla resenärer. Visst fanns det fläckar med is även där men de hade absolut inte lika mycket snö och is som vi har i Stockholm. Skönt!
Vilken märklig känsla att knata omkring i Linköping. Har absolut ingen anknytning dit och har bara besökt staden ett fåtal gånger under alla år jag bodde i Norrköping. Vilken märklig känsla att inhandla vin med Karin och sedan knata genom stan för att i andra ändan av den köpa thai takeaway och sedan gå i mörkret och prata och prata. (Hon bodde en bit utanför centrum men vi kom fram, lagom nedkylda.) Hon bor i en precis nybyggd lägenhet, jättefin! Vi hade så mycket att säga varandra, det var så roligt att äntligen träffas efter så lång tid. Orden tog aldrig slut och jag blev alldeles anfådd. Mundiarré, helt enkelt. Som vi skrattade, halva natten satt vi sen i soffan, åt gott, drack gott och mådde gott. Jag hade såklart lite svårt att sova. Dels för att jag låg i en annorlunda säng, ensam och så saknade jag min man och mitt barn lite granna. Men främst för att Karins köksfläkt då och då smattrade och slamrade till och dessutom ven det om den rätt friskt. Hennes köksklocka tickade också väldigt högt men den kunde vi ju ta ur batteriet på. Värre är det med fläkten. Den går ej att tysta. Hon är halvt galen på den själv men jag fick låna öronproppar och somnade till slut gott, vaknade några gånger men lyckades somna om igen.
På morgonen efter frukost började så eländet. Jag hade blivit magsjuk! Usch och fy. Både typiskt, pinsamt och fruktansvärt irriterande att jag (under min första lediga helg) ska gå och bli sjuk! Jag tog en imodium och vägrade tro att det var så farligt. Vi begav oss in till stan med regnet hängande över oss men magen ville inte bli lugn. Jäkla skit, vi som hade planer på både utgång och festande. Istället blev det flera toalettbesök, en snabbfika med Anders som hade vägarna förbi innan han skulle vidare och fira sin mors födelsedag och sedan hamnade vi åter i Karins soffa. Där satt vi sen i stort sätt resten av kvällen med stor närhet till toaletten. Vi hade jättetrevligt, spelade spel och pratade, åt lite försiktigt och lät bli vinet. Det blev en riktigt bra kväll ändå men visst hade det varit roligt med lite dans och stoj. Nåväl, en annan gång.
Idag tog en fin promenad förbi en å (?) på vägen ner till stan och fick nästan lite vårkänslor trots snålblåsten. Jag har aldrig tänkt på Linköping som någon mysig och trevlig stad direkt men just det promenadstråket kändes väldigt mysigt och påminde lite om Norrköpings strömmen-promenad.
Jag knäppte några kort och lät även Karin ta ett på mig där vid den smutsfärgade ån. Vågar dock inte lägga upp bilderna jag tog på henne, för det vet jag inte om hon skulle gilla. Ska kolla.
Vi gjorde stan lite grann och Karin köpte en söt top men jag höll mig i kragen och påminde mig själv flera gånger om hur jäkla fattig jag är just nu och att det är dyrt bara med lunch-, fika- och mellanmåls-shopping. Sen hamnade vi på ett café där vi fikade och bara hängde tills mitt tåg skulle gå hemåt igen. Helgen gick väldigt fort och det gjorde även tågresan dit och hem, vilket jag är glad och tacksam över, så att ta sig dit flera gånger avskräckte mig inte.
Ditresan blev ju dessutom inställd och jag fick byta (upp mig) till ett annat tåg. Det visade sig (först till min glädje) att jag fick en biljett till X2000-tåget istället. Dessutom i 1:a klass med gratis kaffe, chokladboll och frukt! Efter ett tag blev jag dock sjukt åksjuk och mådde illa halva vägen. Jag satt och läste vilket säkert spädde på min åksjuka. Så regionaltåget på vägen hem kändes gott för min oroliga mage. Det gick ändå lika fort, nästan i alla fall. Kalle och Ellen mötte mig vid spärrarna när jag klev av tunnelbanan hemma sen. Det var så underbart att se dem stå där och vänta. Ellen gav mig ett först tveksamt men sedan stort leende och ville tuta mig på näsan och klappa på mig. Hon var glad över att se mig igen, tack och lov. Hon var inte arg på mig för att jag övergett henne och Kalle en hel helg. Jag tror faktiskt att båda uppskattade att få vara lite själva, de också.
Vänner. Jag har haft massor med vänner som kommit och gått genom åren. Det blir nog så när man dels har ett långt förhållande och sedan tar det slut. De vännerna jag hade då finns inte kvar i mitt liv. Dels när man flyttar så mycket som jag har gjort så tappar man några på vägen, liksom. Sen har jag vänner som jag knappt pratar med längre och som bor långt borta men som ändå är goda vänner jag gärna pratar med och träffar när tillfälle ges. En vän bor i Australien. Hon ska snart få sitt första barn och det glädjer jag mig åt. Jag har två stycken i Kalmar-trakten, där jag ju är uppvuxen. Vi ses inte ofta, pratar sällan med varandra men det är ändå som igår, när vi väl ses. Ola, en vän jag träffade när jag gick på folkhögskolan i Kalmar har en alldeles egen plats i mitt hjärta och kommer så alltid att ha. Han är alltid så glad, full av energi och är så snäll. Han älskar djur och natur (precis som mig) och har 2 större barn. Han förstår mig och tycker om mig, precis som jag är och det tycker jag är så viktigt! Den andra är Johanna, en gammal klasskamrat som jag alltid har haft sporadisk kontakt med sedan vi slutade skolan och vi har liksom följt varandra genom åren, om än väldigt ytligt. Det är alltid jätteroligt att träffa henne och hennes stoooooora familj. Man blir alltid glad av att höra alla hennes anekdoter och så har hon har alltid lite skvaller på lut, vilket alltid piggar upp. Hon är dessutom klok och stark, vilket ger mig inspiration. Jag har ju massor med bekanta ifrån stan såklart, jag är ju uppvuxen där men det är ingen som jag har någon direkt kontakt med. Det är ju mest på facebook i så fall. Släkten finns ju också där och på Öland. De betyder mycket men på ett annat vis.
2 vänner som jag levt tillsammans med under min tid i Uppsala bor numera i Skåneland och är två mycket upptagna herrar som bara jobbar, jobbar och jobbar. Vi hörs väldigt sällan, ses ännu sämre men de är som två busiga brorsor till mig och jag älskar dem jättemycket. Jag kommer alltid finnas där för dem och jag tror de säger det samma om mig. Niklas träffade jag faktiskt då han var uppe i Stockholm över en helg här nu i vintras. Patrik har jag inte träffat på flera år men vi pratas vid på telefon ibland. I vår har jag lovat att komma och hälsa på dem och visa upp Ellen också. Jag tror jag åker ner den helgen det är trädgårdsmässan. Slå två flugor i en smäll.
Från Norrköping har ju både jag och Kalle flera vänner som vi umgicks en hel del med. Många har flytt landet, en del har flyttat hit till Stockholm och är sånna som fortfarande ingår i kompiskretsen (ingen nämd av dem, ingen glömd) men vissa har helt slutat att höra av sig. Man märker fort för vilka man är viktig! Vi träffar en del av dem när vi åker förbi stan men mycket mer är det inte, längre. Vilket jag personligen tycker är synd men man kan ju inte tvinga sig på folk heller och sen Ellen kom till världen är man tydligen mindre attraktiv som vän men vi umgås gärna med "barnlösa" också, bara så att ni vet! De bästa skatterna från Norrköping är ju annars såklart Hedvig (som ju också bor i Stockholm numera, tack och lov) min lilla darling som jag mer än gärna umgås med så ofta det bara går och så vackra Karin som jag ju snart ska få träffa igen. Åh, så roligt. Det enda som inte är bra med Karin och då menar jag verkligen det enda, det är att hon inte bor i Stockholm! Anders, Mats och Mutte är tre glada grabbar som jag verkligen har haft många roliga fester ihop med och som jag kan sakna väldigt mycket! Festarkompisar ifrån Norrköping överlag är några som jag ibland kan känna att det vore roligt att ta upp kontakten med men det funkar inte riktigt nu när man inte festar längre. Det ligger ju också närmast i tiden. Kanske har jag inte riktigt glömt mitt Norrköping ännu!?
Uppsalavänner har jag inga kvar av de gamla. Det är ändå bara två av dem som jag saknar ibland. Den ena är Elisabeth som jag verkligen tappat bort. Hon finns ingenstans men henne skulle jag gärna vilja få veta lite om. Vad gör hon idag? Och så är det Camilla som jag umgick nästan dagligen med när jag bodde i Uppsala. Utan jag har bara fått nya (men nu är ju de gamla i gemet) genom att jag blev tillsammans med Kalle. Många generösa, glada och sköna människor i alla åldrar som vi har mycket skoj tillsammans med. Nästnästa helg ska vi träffa minst 4 av dem och så alla deras barn, såklart. Det ska bli kul! Det är dessutom extra roligt när ens vänner har barn i samma eller närliggande ålder som Ellen. Återigen. Två flugor i en smäll!
Sist men inte minst så har vi då hemikring. Stockholm är ju numera mitt hem och vi blir nog kvar här trots att det är dyrt som tusan att finna en shysst bostad och trots att det är svårt att få finnas till i andras almanacka. Här är det sällan spontanfikan som går hem. Nej, alla här jobbar massor, umgås med tusentals och har hundratals hobbys. Att få till en träff med en stockholmare är fasen inte lätt men det går om man är lite envis och när man väl träffas så har man ju alltid trevligt och roligt! Jag kan känna att jag har en del riktigt nära vänner även här ifrån men faktiskt så blir nyvunna vänner mer på ett ytligt plan. Det är som om det kommer med åldern. De där vännerna man skaffade som tonåring eller lite äldre, de är det något visst med, de blir så där djupa, ärliga, innanför skinnet-vänner. Vänner man skaffar idag skaffar man av andra orsaker kanske? Vi umgås på ett annat sätt, ses mer sällan och pratar om så mycket oviktigt. Kanske känner jag annorlunda om 10 år. Då har kanske mina nya vänner hunnit bli mina äldsta och de som känner mig bäst?! Här vill jag återigen inte nämna några namn, för gud förbjude, jag kan ju glömma någon!
Har just lämnat Ellen på dagis och halkat hemåt igen. Jäklars vad halt det är ute nu. Tre gånger på vägen dit höll jag på att dratta på ändan. Tur jag hade vagnen att hålla mig i. På vägen hem gick jag jätteförsiktigt. I eftermiddag när jag ska hämta henne tar jag mina dubbskor, även om det är långa partier som inte är isiga eller hala så är det ändå skönare med dem. Jag blir mer stadig och trygg. Det är bara så jobbigt att de låter så. Synd att det inte går att fälla in de små piggarna. Ellen var inte lika solskensglad i dag när vi gick till dagis men ett litet leende för mobilkameran fick jag i alla fall.
Det går som på räls, kan man säga. Ellen stortrivs på dagis, är inte alls intresserad av mig när jag kommer och hämtar utan konstaterar mest lite lojt att; jaha där kommer du igen. Visst, det är inga direkta protester vid påklädning eller att hoppa ner i vagnen heller utan som vanligt så finner sig Ellen i allt och bara gillar läget. Gud vilken lättsam unge jag har just nu! Jag är så tacksam och glad för att allt går så bra och är så enkelt med hela dagisproceduren.
Att vara hemma på kvällen sen är väl sådär kul då, enligt Ellen. Det händer ju inte så mycket, man är ganska trött och lite hungrig men får ändå vänta på middagen och så har man ingen att leka med. Så ungefär tror jag hon känner. Själv känner jag att kvällarna blir lite stressiga. Man ska fixa mellanmål, bada Ellen (iaf några kvällar i veckan), plocka i ordning, laga mat och fixa lite med tvätt och nya kläder inför i morgon och så ska det borstas tänder och nattas osv. Det är jätteskönt att Ellen kan somna redan runt 19-tiden numera men eftersom vi går upp mycket tidigare så är jag själv ganska trött på kvällarna också. Det blir inte så mycket gjort efter att hon lagt sig. Man fixar lite med disken och gör matlådor osv. och kanske tittar man lite på tv:n eller sätter sig en stund vid datorn (denna evigt igångsatta maskin) och fastnar där. Jag vill verkligen vara mer social egentligen men varken Kalle eller jag har någon ork till det just nu. Det blir kanske lite enklare när rutinerna sitter och det är lite varmare och ljusare ute!? Igår missade jag mitt baspass på Friskis. Middagslagningen drog ut på tiden och plötsligt vart det för sent. Kalle kom ändå hem redan klockan 18 igår. Vi fick åtminstone äta middag tillsammans och Kalle hann leka lite med Ellen innan hon skulle lägga sig!
I helgen blir det riktigt spännande för min del. Jag ska ta tåget till Linköping och hälsa på Karin som äntligen flyttat till lite mer tillgängliga trakter. Det ska bli så himla roligt att träffas igen. Vi har inte setts på snart ett år! Det blir bara jag som åker. Kalle ska alltså ha premiär. En hel helg ensam med Ellen. Och jag har också premiär. En hel helg utan Ellen!! Hua, det känns jättemärkligt, verkligen. Jag tror det ska gå bra men lite abstinens kommer jag säkert att få. Jag får döva den med lite gott rödvin och tjejsnack. Jag känner verkligen att det är dags nu att jag gör något bara för mig själv och får komma iväg en liten längre stund. Längsta är ju annars över dagen då mamma och jag var på delfinshow. Det ultimata hade nog varit att bara vara borta från lördag till söndag men det blir för kort stund för en så lång resa, så nu blir det fredag-söndag. Det kommer säkert gå bra. I värsta fall får jag väl åka hem tidigare om det skulle bli alldeles katastrof. Jag ser, hur eller hur, väldigt mycket fram emot att få träffa Karin igen OCH att få lite egentid också. Sen är det bra för pappa-barn-bandet också. Det stärks ju av att de får vara på tu man hand utan att jag är där och röjer och ändrar och bestämmer något.
