Man skulle kunna tro att om nu Ellen sover snällt natten igenom, så får väl jag också sova! Nej, inte då! Jag vaknar flera gånger varje natt. Antingen är jag kissnödig, för varm, eller så har jag drömt en mardröm. Det jobbigaste är att jag har så svårt att somna och senare somna om, för att jag grubblar så mycket. Mycket dumt! Och mycket onödigt, för inget blir bättre av att jag ligger där och funderar över vår planet och miljöförstöring, jul & nyår, bloggen, fattigdom, epedemier, plötslig spädbarnsdöd, min övervikt, nya och gamla vänner och inte minst min relation till Ellen och hur den kommer att utvecklas i framtiden. Vilken sort mamma kommer jag att vara? Kommer jag någonsin att nå en hyfsad vikt som jag kan känna mig bekväm i igen och denna gång få behålla den? Ska jag inte köpa lite fler julklappar ändå? Det kanske är snålt med bara två till Kalle? Man borde ju inte köpa några alls! Det är inte miljövänligt att konsumera! Varför kan inte de som är megarika bara ge bort allt sitt överflöd till de som verkligen behöver hjälp? Varför måste det alltid överdrivas då någon faktiskt gör en insats?! Som ex. kan vi ju belysa Extreme Home Makeover som jag tycker är ett jävla skitprogram (men jag blir alltid lika berörd när jag ser den utvalda familjen gråta av lycka för sitt nya fina hus, dock). Men vad faaan!! Måste man bygga ett 12-rumshem med 6 badrum bara för det!? Och måste de har alla lyxartiklar? Hade det inte varit bättre att bygga 2 eller 3 hus och på så sätt hjälpa 3 familjer ifrån deras missär?! Jag förstår inte....

Jag har nog ungefär tusen olika tankar som snurrar runt, runt i skalle på mig om nätterna och allt utom en bråkdel av dessa är sånt som bottnar i oro eller olika slags rädslor. Varför är jag så himla orolig och rädd för allting? Vad kan man göra åt det? Varför är det alltid på nätterna som man grubblar på allt det här? På dagarna ser man mycket mer nyktert på saker och ting. Nätterna känns helt annorlunda! Vanmakten är lika stor som sömnlösheten!