I huvudet på Rojsdotter

Jag har funderat lite på det där med att kunna flera språk och hur befriande det måste vara! För att inte tala om smart och nyttigt! Jag tror jag ska försöka introducera engelska för Ellen när hon är tre månader och Kalle får prata franska med henne så gott han nu kan ( han minns väl inte allt i från skoltiden men lite är ju bättre än inget!) och sen så hoppas jag att hon kommer att välja ytterligare ett eller ett par språk när hon väl går i skolan.

Jag önskar verkligen att mina föräldrar hade varit lite mer puschiga vad det gäller denna biten, då jag gick i skolan. Nu valde jag maskinskrivning och bild&form (för det var ju roligt och jag var bra på det) men om jag hade läst spanska och franska så hade jag haft mycket enklare att få jobb idag, det är jag helt övertygad om och resorna jag har gjort hade blivit både roligare och enklare om jag hade kunnat göra mig förstådd på spanska och franska. Nu känns det som det är försent att lära sig ett nytt språk men det är det ju egentligen inte alls. Det är bara en fråga om viljestyrka och motivation. Jag är inte så full av något av dem just nu, tyvärr.

Men blir inte barnet förvirrat av alla olika språk då, undrar ni?! Nej, forskningen visar att barn klarar upp till 4-5 språk och ju tidigare dessa introduceras för dem desto lättare har barnen för att lära sig dem! Sen får man ju vara uppmärksam på hur barnen verkar ta det. Om de inte alls är intresserade så ska man ju självklart inte tvinga dem att lära sig språk.