Ja, då var hösten kommen...
Kategori: Allmänt
Det känns i alla fall så. Det är kallt och blåsigt med omväxlande regn och sol. Några regnbågar har vi sett de senaste veckorna och vissa växter och träd har börjat få gula blad. Jag ska erkänna.... jag längtar lite till den riktiga hösten faller in. Jag tycker ju om hösten. Inte regnet kanske men det där friska vindarna, när det ilar lite i kinderna och man får borra ner hakan i någon härlig sjal eller halsduk. Jag älskar färgerna i naturen, dofterna av fuktig jord och jag älskar skörden från lotterna. Nu har mina rödbetor växt till sig, palsternackorna behöver några veckor till men morötterna kan jag också ta upp nu. Sen är det ju härligt med tända ljus, varma koppar av kaffe eller the, mysigt häng på nåt nice café... ja, listan kan göras lång. MEN först ska vi hinna med lite extra värme och sol, för snart bär det av till Turkiet. Det ska bli härligt! Spännande att åka med två barn och få klara sig utan morföräldrarna också, dessutom, då de inte reser vid samma tidpunkt som oss detta år. Det är både roligt och tråkigt på samma gång. Det är tryggt att ha mamma och pappa med sig och roligt med deras sällskap. Samtidigt kan det vara bra för oss att åka utan saftynet denna gång, kanske lära känna lite nytt folk, utforska på egen hand och bara vara vår lilla familj, liksom. Jag tror nog det kommer gå bra.
Idag har Ellen varit på kalas. Hos en flicka från dagis som hon brukade leka med rätt mycket förut men som nu har flyttat och därför bytt dagis. Synd, men kul att hon blev bjuden på hennes kalas i alla fall, så de fick träffas en sista gång. Tror nämligen inte att de kommer träffas nåt nu efter detta. Men man vet aldrig!
Det är lite trist det där med lekkamrater och Stockholm. Många flyttar ganska ofta, tycker jag. Då försvinner oftast den kompisen även om flytten inte nödvändigtvis är så långt bort. Det räcker med att byta dagis eller stadsdel så är de borta! Trist. Och typiskt Stockholm, känner jag. Ellen har ju själv flyttat och bytt dagis två gånger. Hon träffar ingen från varken Hökarängen eller sina gamla dagis. Synd! Det är för krångligt att ta sig till varandra tycker man och därför slutar man umgås om det inte är så att man kommit varandra väldigt nära, då kan det hålla i sig kanske men än så länge har inte det skett. De ända vänner Ellen har, som flyttat här i från är Jakob och Axel och de flyttade som tur var bara några km.
Det har varit väldigt mycket vardagspussel den senaste tiden och helgerna har mest gått åt till att sova ikapp, städa, handla och bara vara. Vi har med andra ord inte gjort så mycket. Vi har dock haft en jättetrevlig dag med Eva och Tommy! Vi träffades på Zeta (trädgårdshandeln i närheten av Kungens kurva) och åt lunch. Meningen var att jag skulle bjuda dem då de ju fyllt år, Eva t o m jämnt och så ville jag att de skulle välja ut ett persikoträd. Ibland blir det inte som man tänkt sig. När vi skulle betala så visade det sig att kortläsaren var ur funktion och jag hade inte ett öre på fickan. Tur i oturen så hade Tommy kontanter och fick snällt pynta för både lunchen och trädet men vi hittade ett jättefint träd som hette "frost" och när Kalle senare på dagen sammanstrålade med oss så hade han skaffat fram kontanter och tjaa, dagen var väl typ räddad ändå. Så typiskt...och lite trist. Vi hängde med dem hem och Ellen lekte hela eftermiddagen med Eva i lekstugan. Hon är den perfekta barnvakten. Verkar aldrig tröttna! Underbart! Sen fick vi god middag i sällskap med två vänner till Eva och Tommy. Kusinen Roland (tror jag han hette) och Margareta. Två pratglada västkustare. Vilken härlig dialekt. Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man hör göteborgska. Tyvärr glömde jag fotografera den dagen. Också typiskt! Men här kommer avslutningsvis lite bilder från de senaste veckorna.
En dubbel regnbåge över Grimstaskolan
En "plötsligt händer det" bild, när Edvin vänder till mage
Daglilja från rabatten på framsidan
Gladiolus från dito
En hyfsat vanlig vardagsbild. Edvin somnar med tummen i mun, under gymmet
Edvins nyfunna fascination för handdukar av alla slag. In i munnen ska de...Sutta!
Jag lyckades färdigställa ett projekt! Men nu börjar jag fundera på små detaljer och måste nog erkänna att jag kanske inte är färdig trots allt. Idén fick nytillskott....
Edvins "vad menar du nu-min"
Vi får se om det blir en rapport i från Turkiet kanske.... annars ses vi lite längre fram.
