Big news och vardag...
Kategori: Allmänt
Nuså, äntligen får jag tummen ur och tid till att sätta mig och blogga lite. Det är however inte enbart tidsbristen som gjort att jag inte skrivit på ett tag. Det är också lusten.... den har inte infunnit sig riktigt. Kanske är det för att jag gått med en hemlighet ett tag nu och denna hemlighet tar upp ganska mycket av min tid, vilket gör att jag inte riktigt har kunnat koncentrera mig på så mycket annat än kursen, Ellen, Kalle och så då den stora hemligheten och detta har lett till att jag inte haft så mycket ideer på vad jag ska skriva om, om jag inte får skriva om hemligheten. Därav bristen på inlägg. Men nu har jag alltså bestämt mig för att berätta hemligheten här på bloggen och nu när man plötsligt ska säga det så känns det väldigt krystat plötsligt men okej.... först en fin höstbild och sen släpper jag "bomben".
Kalle och jag väntar barn! Vi kommer att (om allt går väl) i april någon gång få ett nytt litet mirakel att ta hand om och vi är såklart väldigt spända och lyckliga över detta och Ellen förstår lite mer för varje dag som går (även om vi inte pratat så väldigt ingående ännu med henne) att hon ska få en lillebror eller lillasyster till våren. Än så länge är hon mest engagerad i om jag mår illa eller inte, om jag har ont i magen idag eller inte (jag har ganska mycket magproblem just nu och detta påverkar såklart mig och mitt mående/humör) och om jag behöver vila lite eller inte. Hon är väldigt rar och omtänktsam då och då men ibland inte alls förstående! T ex om jag inte vill bära på henne eller när hon vill ligga trampa på mig och magen.... vilket jag inte alls gillar. Jag längtar tills illamåendet och tröttheten ska gå över helt! Det har redan blivit bättre men att åka tunnelbana t ex, är fortfarande en mardröm! Hua så åksjuk jag blir av alla dofter, folk, värmen och ja...farten antar jag. Det är såklart knasigt att känna sig sjuk, samtidigt som man är med om något så fantastiskt en gång till. Det trodde vi ju inte att vi skulle få. Vi hade ju bara tänkt en Ellen....men så började suget komma då många av våra vänner skaffade nr 2 och nr 3, så då sa vi att aaahh vad fasen vi kör... synd att vi inte kom fram till det beslutet innan vi sålde vagn, gjorde oss av med alla kläder, bebisleksaker och barnvagn etc. Nåja, det är ju en förnöjsam hobby för min del att leta efter detta en gång till, så så värst ledsen är jag inte.
Lite annat då?! Jaa, Turkietresan avklarad och vardagen på rutin igen. Ellen cyklar och cyklar, hon kunde helt plötsligt en dag denna förmåga, efter att i månader av väntan (från vår sida) och vägran ifrån hennes sida bara sonika cykla iväg en dag. Tack Anna vår granne för peppning och pushning i rätt ögonblick. Det där med att man kan saker, bara för att man fyllt år, gick hem! :)
Våra härliga norrlandsvänner ifrån semestern är så himla rara och skickar oss hemmastickade, fantastiska dockkläder till Ellens docka Anna och jättefina raggisar som blir perfekta till Ellens nyinköpta höstkängor!
Visst är de coola!? Tusen tack ännu en gång Gunnel!
Ellen var i söndags och klippte sig och fick fina lila slingor i håret. Detta har jag tyvärr ingen bild på. Håret ser dock likadant ut som innan bara en dm kortare ungefär. Kalle fick en fin vinterjacka av mig i födelsedagspresent och jag fick fönstershoppa! Jackan har jag heller ingen bild på för Kalle ville inte ställa upp på bild. Men den är blå av lite sådär dunjackemodell men lite tunnare och med lurvig pälskant på luvan. Han fick den redan nu då jag tycker det är synd att vänta på något han redan nu behöver och har användning för.
Snart är det dags för mig att börja praktisera men jag har i dagsläget inte nån aning om vart eller ens inom vad jag ska praktisera. Jag har sakta men säkert kommit fram till att jag kanske trots allt inte är klippt och skuren för att arbeta stillasittande, inomhus bakom en dator HELA dagar i alla fall.... längre än så har jag inte kommit. Det är liksom blankt.... idag föddes en liiiiten tanke om plåtslagare och svetsare. Det var Kalle (som mest på skämt tror jag) som kläckte idéen om att jag borde bli nåt inom detta då det är brist på dessa på arbetsmarknaden i dagsläget och dessutom är det mest killar som jobbar med att svetsa osv. Jag skrattade mest då där vi satt på tunnelbanan i morse men på kursen sen när jag diskuterade detta med några kurskamrater så insåg jag att det kanske inte är en helt idiotisk tanke. Jag gillar att jobba med killar, jag gillar att jobba med händerna, är inte rädd för att hugga i och är händig och ganska stark. Kanske att det skulle vara kul!? Jag tittade sen på AF´sida under utbildningar där Arbetsförmedlingen betalar utbildningen och tro det eller ej men just i Vällingby finns det en plåtslagare- och svetsarutbildning! Ha! Slump? Mening?.... jag mejlade i allafall min handläggare om utbildningen så får vi se vad han säger. Smågalet va!?
Oj tiden rinner iväg. Jag måste hinna betala lite räkningar och annat smått och gott så jag får avveckla nu. På återskrivande.
Tjing!
