det är vad vi lever, just nu. Ellen har världens jobbigaste humör just nu, jag har ständig huvudvärk (tror jag har haft två eller tre huvudvärksfria dagar på tre veckor eller nåt) och vädret är rent pisstrist på helgerna när man äntligen är ledig och kan var ute. Så jaaa, jag tycker livet är småtrist just nu, milt sagt. Man ska ju inte klaga men det gör jag ändå. Att ha en 2½-åring som blir arg som ett bi med EN GÅNG, PÅ ALLT, HELA TIDEN är sjukt jobbigt, speciellt när man har ont i huvudet samtidigt. Hon skriker som en vettvilling och gråter, sparkar, slåss och slänger sig på golvet och vrålar. Helt plötsligt har liksom allt gått över styr. Förut gick det att lirka lite med henne om hon var tjurig och lite småledsen men nu bara exploderar hon helt utan förvarning för så triviala saker som att en jackärm inte vill glida av armen eller att hon fått broccoli på fel sida av en rund tallrik. För att inte tala om de gånger hon inte får som hon vill!! Åh ge mig styrka! Vilket humör hon får då!

Det finns liksom inte belägg för hennes utbrott. I affären så slog hon helt plötsligt ner en stor hink med oliver som stod i fina rader helt utan förvarning. Den sprack givetvis så att vätskan rann ut över hela golvet. Visst, förr eller senare skulle väl en sån sak hända men kanske av misstag då, aldrig att hon skulle göra en sån sak med vilja. Jag är helt oförberedda på denna ombytta flicka. Hon har blivit utbytt eller nåt. Vart är min riktiga Ellen?! Det är bara att hoppas på att det blir bättre snart och att utbrotten avtar.

Ellen har varit sjuk i veckan så jag har fått vara hemma ett par dagar och Kalle en dag. Eftersom hon inte har fått leka och stoja med andra barn så är hon väl lite rastlös och uttråkad, febern till trots, kan jag tänka mig. Det händer ju inte för mycket hemma. Vi ser mest på tv, ritar och målar eller leker med lera. Vi har byggt ett antal torn med duplo också, det gillar hon extra mycket nu när hon fått ännu fler klossar. Hon har fortfarande några goda stunder, ska jag dock tillägga. I onsdagskväll då hon var febrig och hängig men ändå tillräckligt pigg för att vara uppe och sådär, fick hon följa med till frissan och hon lät sig snällt klippas. Nu har hon fått hela håret toppat och luggen är kort igen. Hon var JÄTTEDUKTIG under hela tiden vi var där, både hon och jag hann klippa oss innan nästa utbrott kom!