Ellen och farfar har varit här hemma medan jag och Kalle åkte på en liten weekend-tripp till Norrköping, för att shoppa lite, träffa vänner och bara ha det mysigt. Vi hade i sista stund bokat ett rum på Södra hotellet, som ligger på Södra promenaden i stan. Det var helt okej, helt och rent men väldigt omodernt och ganska så slitet. Lite charmigt ändå på nåt sätt och sängarna var jättesköna. Vi skulle ju bara sova där ändå och frukosten som ingick i priset var jättebra. Så vi är nöjda.




Vi startade vår dag med att besöka Sköna skon, som jag tycker är den bästa skoaffären som finns! Jättetrevlig och serviceminded personal, många olika slags skor, bra skor med hög kvalitet! Jag hittade två par på 15 minuter och det mina vänner, är rekord! Ni som känner mig vet vilka problemfötterna jag har men sen jag gick ner i vikt så har den mindre betydelse och något lite smalare har kanske även fötterna blivit. Kalle hittade också ett par rejäla vinterkängor men dem köpte han på Ecco. Här är bilder på dem. Först svarta i skinn och sen beigegrå i syntet.

 

Lite högre klack på den gråa och något tunnare fodrad.

 

Sen letade jag även efter en skön mössa som matchar min orangerostiga halsduk och fann till sist en beige stickad sak som jag tyckte var hyfsad så det fick bli den så länge. Men någon vinterjacka hittade jag inte! Tyvärr. Får fortsätta min jackjakt i Stockholm. Här borde utbudet också vara större, kan man tycka. Men jag måste säga att Norrköping har bra shopping och det är så skönt för här hittar jag allt och överallt. Mycket bekvämt!

På kvällen besökte vi Saliga munken. Vi slöt upp med Anders och Mats från 17.30 ungefär och sen droppade folk in lite då och då under kvällens gång. Vi både åt och drack där hela kvällen. Jag tog hängmörad biff med kantarellsås och Kalle åt bergstunga som tydligen var himmelsk. Min mat var super och jag drack gott rödvin hela kvällen. Det är inte ofta vi kör en krogrunda nu för tiden så vi unnade oss och Saliga munken har väldigt humana priser! Efter några timmar kom även Evert, Tord & Mia och innan dess hade Jesper joinat. Karin var sist att göra entré och det var en rolig överraskning då hon egentligen skulle ha tillbringat helgen i Stockholm. Jätteskojigt att alla ni kom! Vi blurrade hela kvällen sen, tills det var dags att gå och knyta sig, eller gå vidare. Vi gick till hotellet.
Jag tror att alla hade väldigt trevligt faktiskt och hoppas detta kan bli lite av en tradition framöver. Synd att vi blev lite trötta där kring 24.30 men vi är gamla nu och har tappat stinget lite vad det gäller utgång, jag och Kalle.

Här sitter jag och Mats sitter och kuckilurar, med Munkens kök i bakrunden. Mysigt ställe, måste jag säga.



Kalle & Z i skumrasket. Bilder på mobilen utan luma blir inte så bra. Men som ni ser är stämningen på topp!



Dagen efter träffade vi Mutte som inte kunde vara med på lördagskvällen. Vi tog en latte (med liten och dyr biscotti till det) på Lindahls konditori. Kul att tjattra med honom ett par timmar. Han hängde även med runt på en liten shoppingrunda sen. Tack för att du stod ut när jag provade jackor Mutte! Ja, du med Kalle!



Vi mötte upp Mats igen och åt en lunch innan vi satte oss i bilen och for hemåt igen. Tyvärr hann vi inte med att gå runt strömmen som jag hade tänkt mig men det går väl fler tåg och strömmen lär fortsätta rinna genom stan tills dess.

Ellen hade haft det kanon med farfar och allt hade gått fint. Hon hade vaknat en gång och varit lite ledsen på natten men snabbt somnat om igen.



Det var Hässelbyloppet i går så det hade kutat förbi massor av folk som de hade tittat på. Sen hade MammaMu-dvd´n gått varm såklart, det hade lästs böcker och byggts torn. En händelserik och mycket trevlig helg för oss båda skulle jag tro! Idag har Ellen äntligen fått gå tillbaka till dagis igen, efter att ha varit hemma en hel vecka. Hon sa klart och tydligt flera gånger att hon inte ville gå till dagis och det gör faktiskt ont i magen när man lämnar henne på morgonen. Men jag tror ändå att hon har det bra och tycker att det mesta är ganska så roligt där, trots allt. Fast vad vet man egentligen. Man kan bara lita på att personalen säger som det är och det tror jag nog men trist är det såklart, när hon inte vill gå dit.