Idag gick Ellen sitt allra första luciatåg och hon var bedårande söt! Ja, det var de väl allihop men Ellen var verkligen urgullig. De var alla så duktiga och fast vi föräldrar vinkade och höll på så stod de kvar/satt kvar och sjöng så gott de kunde. Och oj vad de kunde, sen! Jätteduktiga! Vi har ju hört Ellen öva här hemma de senaste veckorna, så vi visste ju en del men det var verkligen över förväntan med tanke på deras ålder!



Ellen vart lite ledsen då de lämnade lokalen. Hon trodde att mamma och pappa som hon ju hade sett där långt bak i lokalens dunkel, hade försvunnit! Hon blev lite ledsen men det gick fort över och vi fikade lussekrans och tog lite kort. Man fick bara ta kort på sitt eget barn och bara efter själva föreställningen. Detta var alla på dagiset noga med att berätta och vi blev påminda 3 gånger innan själva föreställningen. ÄNDÅ var det några som satt och filmade och tog kort!? Jag blev faktiskt heligt förbannad. Man måste väl som vuxen människa både visa hänsyn, respekt och vara ett gott föredömme ändå! Jäkla människor. Dessutom hade en storvuxen karl mage att svara i sin mobiltelefon mitt under sången och sen stå och prata högt, vitt och brett i den i säkert 2-3 min innan han makligt la på. Vi hörde hans konversation bättre än sången. Jag kunde såklart inte knipa käft utan säger åt honom att gå ut om han tvunget måste tala i telefon, samtidigt som jag håller tummarna att min telefon inte ska börja ringa i väskan. Det gjorde den inte, tack och lov!



Trots att vi sagt till flera gånger att Ellen inte äter sötsaker eller dricker saft, så lockade en av fröknarna med just detta då hon vart lite ledsen. Återigen kokade jag men höll tand för tunga. Tog Ellen ur hennes famn och gick in till de andra. Där fick Ellen vatten och så fick hon smaka en liten bit lussebulle. Sen var hon mer än nöjd och vi begav oss hemåt.

Hemma väntade tråkiga nyheter. 3 nej tack-mejl. Åh, så jobbigt detta med LIA är! Alla jag sökt till har tackat nej eller inte ens svarat på mitt mejl. SUCK! Vad gör jag om jag inte hittar en praktikplats?! Jag försöker att inte deppa ihop och bli ledsen men det är svårt faktiskt. Jag vill ju ha en bra plats, en som helst leder till jobb också, såklart. Det verkar omöjligt men jag hoppas inte det. Jag får väl ta nya tag i morgon, skicka iväg några fler ansökningar och ringa lite fler samtal. Tungt efter all negativ respons men jag ger inte upp ännu!