I lördags var det halv storm ute men vi trotsade det halvtrista vädret och gick tillsammans med Josefina, Deon och Devin bort till parkleken där hästarna finns. Vi tittade även på katt, kanin och get. Deon var jätteduktig och gick hela vägen. Ellen var småtjurig mest hela tiden och ville bli buren. Deon gick till och med och hämtade henne ett par gånger och höll henne i handen så de skulle gå tillsammans. Då gick hon, en liten bit åtminstone. De var så himla söta ihop. Som ett litet kärlekspar.



På vägen såg vi tydliga vårtecken! Första blåsipporna i blom och massor av vitsippor var på gång. Likaså massvis med tussilago i södersluttningarna.



Jossan bjöd på kaffe och vi satte oss i parkleken och snackade lite. Devin sov så sött hela tiden. Ellen lekte lite och gungade också med sin älskade pappa. För det är verkligen pappa för hela slanten just nu! Pappa ska bära, pappa ska mata, pappa ska komma och ska klä på och pappa ska bära på axlarna. Jag är inte vatten värd, det ska ni veta gott folk. Fast jag tycker det är rätt gulligt måste jag erkänna och skönt att de två får umgås lite också.

Efter promenaden och fikan med Jossan åkte vi till Vällingby för att hämta ut ett bredbandsbolaget-paket som annars hade skickats tillbaka snart. När Kalle beställde grejer till nya stället skickades det till den adressen, fast vi inte har flyttat dit ännu. Vi tog oss även en titt på vår kommande trädgård. Nu var snön borta och det visade sig en jättestor träaltan och en slingrig stensatt gång. Ingen gräsmatta alls och massor av byttor, krukor och smårabatter. Jag har mycket att pyssla med och ändra på i vår och sommar! Runt omkring där vi snart ska bo finnns mycket cykelvägar och de har planterat massvis med krokus längs med dessa vägar. Jättefint, tycker jag!



Ser ni hur den slingrar sig bortåt!? Vi promenerade från centrum till vårt hus och det tog inte mer än 10 min, max. Perfekt! Vi längtar båda två väldigt mycket nu och Ellen skulle säkert också göra det om hon hade förstått vad det innebär att flytta. Hon kommer ju få mycket större ytor att leka på och bättre lekplatser ute också, tror jag. 

Idag har vi varit ute i solen och bara lekt lite här hemma vid lägenheten. Vi ville att Ellen skulle ha sina solbrillor idag men hon var väl sådär intresserad. Vi fick ett fint kort på henne men sen åkte de av igen, illa kvickt.



Vi köpte en cykelsits till Ellen på Blocket. Mannen som sålde den hade ändå vägarna förbi så han kom hit med den, installerade den och alltihop. Jättesnällt, tycker jag. Den var lite stor och klumpig på min lilla cykel men de är ju säkrare än de där man sätter på pakethållaren i tunn plast och sen så var knäppet till säkerhetsbältet jättesvårt att knäppa upp. Vi får se om jag lyckas med det överhuvudtaget eller om jag får be om hjälp när jag kommit fram till dagis. Risken är att jag tar i och drar så hårt att när det väl lossnar så ger jag Ellen en smocka. Det vore ju inte så bra, nej. Men det ska bli himla skönt att kunna ta cykeln till dagis. Att gå fram och tillbaka 4 gånger (som det ju annars blir) är rätt jobbigt i längden. Cykla känns mer okej. Sen är det ju roligt annars också. Nu kan man ge sig iväg på lite längre utflykter utan att behöva ta med sig bilen. Om man inte vill ha vagnen med också, förstås.

Å, ja just ja. Igårkväll var ju Elina och Stoffe här på middag också. De är ett så superhärligt par-så kaxiga och stöddiga mot varandra fast med glimten i ögat att man inte kan annat än att skratta gott och ofta, ihop med dem. Jag och Stoffe är jättelika och tycker lika i det mesta. Elina och Kalle är också ganska så lika och tycker lika. Sånt där är ju lite komiskt. Vi hade många intressanta diskussioner under kvällens lopp. Jag bjöd på bacon-, broccoli- och St:Agur-paj med sallad till och så åt vi ingefärspäron (som jag kokat tidigare på dagen) med vaniljglass till efterrätt. Mycket uppskattat! Sånt gör mig glad.