I fredags var vi ut till Tullinge och hälsade på hos tant Eva. Ellen stortrivdes verkligen. Eva har många barnbarn och MASSOR av leksaker. Ojoj, Ellen var i sitt esse och visste inte vilken leksak som skulle lekas med. Alla på en gång, helst. Eva är så himla rar mot oss och Ellen är jättetrygg och väldigt glad i henne. Skönt att veta att hon och hennes man Tommy finns så nära. De kan passa Ellen i bland om vi behöver göra något som Ellen inte kan följa med på. Eva har redan passat henne ett par, tre gånger när jag varit hos läkaren eller så. Eva lekte jättemycket med Ellen, de spelade med olika instrument, sjöng och busade runt. Jag kände mig riktigt bortskämd och kunde bara titta på. Skönt! När åkte hem körde vi förbi lotten och drog upp potatis, palsternackor, lök och lite purjolök samt en massa mangold. 

Igår kom Jimmy, Jenni och lilla Julia på besök och vi bjöd på lunch. Det blev vår sparrispotatis med ugnsbakad vitlöks- och örtlax, mangoldsås, skärbönor och ugnsbakad tomat. Kul när man får användning för allt sitt odlade! Det blev riktigt gott med vitt vin till. Sen gjorde jag en enkel efterrätt på syrliga päron med citron och mynta på och till det hade vi romrussin-glass. Blev också jättegott. Lilla Julia har vuxit så det knakat och blivit så stor tjej. Bedårande söt är hon också. Jag ska (om jag får tillåtelse) lägga upp en bild på sötnosen vid tillfälle.

Ellen har ju som bekant också blivit en stor tjej och gåvagnen har liksom bytt funktion. Numera är det roligast att stå eller sitta i vagnen istället för att putta den framför sig.



Igårkväll var vi på 40-årsfest ute i Nacka och Ellen var med. Det var Kalles chef som fyllde år och hon tyckte det var helt okej att vi kom med. Det visade sig snabbt att vi var ända sambon och barnet som tagits med. Pinsamt! Nåväl, det var trevligt ändå och Ellen tyckte det var okej en stund också. Tråkigt med så lite uppmärksamhet trots det stora folkpådraget tror jag hon tyckte dock och efter ett tag började hon bli trött och grinig. Svårt för henne att röra sig fritt bland allt folk och så. Vi åkte hem tidigt och var hemma igen redan 23.00.

-Aj, alla knappar ska man inte trycka på! Det var Kalles sköna kommentar till Ellen i morse när vi låg och myste i sängen hela lilla familjen och Ellen plötsligt trycker sitt lilla pekfinger rakt in i bröstvårtan på sin pappa. Haha, det måste gjort ont men Ellen tyckte det var jätteroligt! Vi skrattade gott alla tre. (Ellen skrattade men jag tror inte hon förstod varför vi skrattade. Men skratta är ju roligt, så det spelar ingen roll åt vad.) Det är något hon har börjat med nu för bara några veckor sedan. Att skratta så där lite falskt, bara för att andra skrattar. Det är så gulligt för man förstår ju att det är för att hon vill känna sig delaktig i konversationen liksom.