Jag tycker det borde vara förbjudet att behöva jobba på sin födelsedag. Seriöst, jag tycker det. Om man inte vill jobba när man fyller år, så ska man få slippa. Men eftersom detta förbud inte existerar ännu så jobbade Kalle hela långa dagen. Mamma, Ellen och jag dammsög och städade här hemma. När Ellen sov och jag vilade på soffan, åkte världens snällaste mamma till affären för några få inköp. Hon handlade även en vacker bukett med blommor och ett kort (jag hade "beställt" rosor) som var i typiskt Kalle-stil. När Kalle sen kom hem (tidigare än vanligt) åts det avokado och smögenröra-smörgås och öppnades presenter. Han fick en fräsig skjorta utav mamma och pappa. Av mig fick han den där tråkiga men braiga presenten som han sagt att vi behöver; strykjärnet som fått bäst i test och som ska vara så otroligt bra. Vi får väl se. Ikväll är det några nytvättade plagg som ska få inviga järnet.



Och eftersom vi gillar mat i alla former i vår familj, en närbild på mackskrället.



Senare på kvällen tittade Eva och Tommy förbi och det fikades the, kaffe, mandeltårta och frukt/bärsallad. Ellen mumsade i sig all frukt men blåbären var största favoriten. Ett i taget med stor lust och njutning.



När skålen var tom höll hon den över ansiktet som för att få i sig sista droppen och när jag kommenterade detta med; "-din tokfia, det är ju slut" så fick man en av Ellens härligt, trotsiga miner som säger ungefär; "-det fanns faktiskt några småsmuler kvar, så tokfia kan du va själv!"



Eva, Tommy och Kalle skrattade gott och mamma som är mer som mig, praktiskt lagd, gick och hämtade en våt trasa att torka bort blåbärsfläckarna med.



Kvällen blev lugn men väldigt trevlig. Vi pratade och skrattade och Ellen roade oss kungligt med diverse bus och påhitt. Hon blev slutkörd redan 20.30 och tandborstningen var inte alls lika rolig som förut. Det blev välling och pyjamas, sen bums i säng redan kl. 21.00. Hon somnade direkt. I natt vaknade hon och var jätteledsen. Det var ett tag sen sist men tydligen hade hon fått för mycket intryck eller något för hon hade drömt, tror jag. Det gick dock fort att trösta och blöjan behövdes inte bytas. Ner i bingen igen och sov två min senare. Det gjorde dock inte jag. Klockan var ca 03.50 när hon vaknade. 04.55 låg jag fortfarande vaken. Fy vad jobbig det är att inte kunna somna om. I morse gick vi sen upp hyfsat tidigt och Kalle körde mamma till flygplatsen. Själv stannade jag hemma med Ellen. En vecka går alldeles för fort när mamma är här. Nu ses vi inte förrän till jul, igen. Trist som tusan att bo så långt ifrån varandra. Ellen hinner ju glömma bort sina morföräldrar! Mamma o pappa missar massor med rolig utveckling och jag saknar dem. Funderar ibland, men bara ibland på att flytta lite närmare Kalmar. Frågan är vart det finns ett bra hus, två bra jobb och ett bra dagis samt massor av goa vänner?!