Det var nog alldeles för tidigt för Ellen att hoppa och skutta ikring i en hoppgunga men igår blev Kalle så sugen på att testa den. På med halkskyddsbeprydda strumporna vi fått av tant Eva i present och så i med Ellen i gungan. Hon reagerade med att sitta blick stilla.... Jahaaa..... hoppa då! Rör dig lite.... nej, helt stilla. Jag blev som vanligt full i skratt, det blir jag alltid när jag ser hur Ellen reagerar på olika saker. Hon reagerar sällan som man tror att hon ska. 

Till slut, när vi sänkt den lite extra så snurrade hon ett varv, rörde lite på sig och sen började hon att gnälla och till sist gråta. Det vart ingen hit med andra ord. Vi tog fort upp henne, ville inte att hon skulle få dåliga vibbar av den då vi fått höra av vänner med barn att de älskat sin hoppgunga. Vi får prova igen om några veckor. Det står att man ska börja när barnet är ca 4-5 månader och är stadig i nacken. Ellen är ju inte riktigt 4 månader ännu men väldigt stadig. Jag kan tänka mig att Deon (en av barnen i mammagruppen) skulle älska den. Han är väldigt sparkig och "skuttig" av sig. Jag ska be Josefina komma över med Deon någon dag nästa vecka så vi får testa. Hoppas, hoppas att han gillar den!



Veckan har präglats av trötthet och förkylning för min del och även Ellen har varit lite grinig och snorig men väldigt lite. Vi har också, pga vädrets karaktär stannat inne hela veckan och det känns i kroppen. Jag längtar ut, trots att jag fryser in i märgen och ständigt går med sjal kring axlarna och huttrar. Jag sover t o m med strumpor på mig! Jag som ALLTID är så varm av mig får plötsligt ha dubbla täcken. Trots detta och huvudvärk så har jag inte känt mig speciellt sjuk, egentligen..... mest hängig och trött. Nåväl, jag blir nog helt frisk snart. Nu är det helg dessutom och det i sig är ju en glädjespridare som piggar upp! Ikväll blir det dock inget särskilt. Kalle har just kommit hem, Ellen skriker i högan sky...det är ju kväll. Och till kvällen blir Ellen gnällen, som bekant. :)