Kalle har rensat i alla sin mammas fotoalbum under dagen och satt samman ett minnesalbum. Det var såklart en sorglig och jobbig process som han har dragit sig för att göra länge men nu fick han ork till det. Det är svårt att förstå hur det känns för honom, jag som har båda mina föräldrar kvar i livet. Självfallet måste det vara otroligt smärtsamt att se sin mamma på korten, speciellt de där hon är sjuk och medtagen. Samtidigt så fick han se glada och roliga foton också och det är ju lite lindrande mitt i allt det sorgliga.

Jag har bakat banankaka idag. Det var efter ett recept av Leila (ni vet; Leila bakar på TV4+) och den blev god fast jag glömde ha i valnötskärnor. Så här såg den ut när den blev klar.

 

Jag bakade även lite bullar med kanel, kardemumma och vanilj. De blev också hyfsat goda. Jag har inte bakat bullar sedan jag bodde på Lybecksvägen i Kalmar och det är en herrans massa år sedan! Så jag är rätt nöjd med att få ihop en bulldeg över huvud taget. Jag ringde och bjöd över Josefina och Deon på fika och hon gillade både bullarna och kakan, så hon fick med sig lite hem att ha till fika i kväll med sin man. Deon satt hos Kalle i hans knä ett tag och verkade trivas riktigt bra där. Ellen tittade förundrat på honom och sen tog hon tag i Deons hand och ville stoppa in den i sin mun. Då blev han lite ledsen och fick hoppa över till mammas trygga famn igen.

 



Jag tyckte för en gång skull att det var riktigt roligt att baka! Jag brukar inte tycka det annars utan mest känna att det är en nödvändigt ont att baka något själv i stället för att köpa färdigt, då det skall fikas. Grejen är att hembakat är ju så hemskt mycket godare än köpefika, så jag får nog fortsätta att baka framöver. Det får inte bli för ofta bara, för då lär man äta alldeles för mycket fikabröd!

Så här fluffiga och fina blev de färdiga bullarna. Det är inget pärlsocker på dem av den enkla anledning att jag inte tycker om pärlsocker och därför inte hade det hemma.