Veckan har varit ganska vardagligt lugn och jag har inte gjort något spännande direkt. Ellen övar frisk på sin gångteknik och far fram så länge man håller henne i händerna. Släppa ena handen går fint, hon traskar på, om än lite mer osäkert men släpper du den andra lilla näven så stannar hon tvärt och sätter sig på rumpan med en duns. Hon ställer sig upp själv och står där väger, tar ett litet kliv framåt men sätter sig sen igen. Undrar när hon kommer ta flera steg i taget? Spännande tider...

I går var jag ute och åt med min goda vän Hedvig, utan man och utan barn. Det kändes mäkta lyxigt. Vi var på ett indiskt ställe som kallas 3 indier och det var väl ett hyfsat fantasifullt namn. Det var inte inredningen och inte maten heller. Medelmåttig. Jag vill inte gå dit igen men jag vill gärna dinera med Hedvig igen! Tack och lov för det trevliga sällskapet och det helt drickbara vinet. Räkorna var sega och hårda, såsen ganska smaklös, tikkakryddan kändes för röd och "skrikig" men resten var helt okej och naanbrödet med inbakad ost var supergott, I´ll give them that. Nåväl, efter sedvanligt gnat och gnäll om diverse felaktigheter i våra respektive liv kom vi in på sköna minnen och roliga anekdoter. Det slutade med asflabb och vi hade jätteroligt, tycker jag. Det kändes dock tungt att jag faktiskt fortfarande kände sug efter cigaretter, trots att det är över 2 år sen jag slutade röka nu. Trist!

Lite salongsberusad begav jag mig hemåt igen och det var härligt att mötas av en strålande glad Ellen och Kalle i hallen. De satt och lekte med duplolegot. Sista timmarna på kvällen kändes lättsamma och mysiga. Idag är det samma gamla vardag men jag kan ändå känna mig lite mer upprymd än annars, tack vare en föräldrarledig kväll. (Även om den blev lite i kortaste laget pga trötthet från bådas håll. Hedvig måste upp i ottan för att komma till sitt jobb i tid och jag går ju upp med Ellen.) Jag förstår nu att jag måste ta mer egentid om jag ska må bra.

Idag har Kalle tagit ledigt från jobbet(!) för att delta i en svensexa och kommer nog hem sent i kväll och i morgon tidigt måste vi åka till Sollenkroka för att hinna med båten till Möja. Vi ska åka till Kalles pappas sambos föräldrarhem (numera sommarstuga-tillhåll) och jag hoppas på strålande sol, värme och god mat -några sista riktiga sommardagar. Vi hörs efter helgen.

Ciao!