Ellen är sån "sköning" just nu, pratar och pratar.... ställer kloka, konstiga, rara, jobbiga och tjatiga frågor om och om igen och kommer ofta själv med underfundiga svar . Hon börjar bli så stor min lilla tjej! Och hon säger ofta själv att "jag är stor nu" när det är något som hon vill göra eller vill ha eller när hon bara har räknat ut att vi vuxna tycker att hon borde göra något eller kanske skulle vilja ha något. Exempelvis så sa hon plötsligt att hon ville ha lök (som hon alltid avskytt) för att hon är ju stor nu. Det är något som jag har sagt. -Jo bebisar kanske inte äter lök men du är ju stor nu, så du borde tycka om det. Haha! Sötnosen. Vill vara till lags liksom.
Men det är inte alltid, ska ni veta! Oj vilken vilja denna unga dam har. Stenben envis är hon lika ofta och får hon inte som hon vill och det genast så kan det bli både teater och krokodiltårar men även ren och skär ilska på riktigt. Många tycker också att hon blivit stor rent fysiskt och det kan jag verkligen hålla med om. Om inte annat så märker jag det på kläderna hon inte längre kan ha på längden. Men när Ingrid fick massor av barnkläder nu sist hittade jag ett par shorts som var stl 62 men som passade utmärkt nu. Kanske inte med strumpbyxor och klänning nerknölad i dem dock! :) (se bild ovan)
Ellen leker på parkleken vid Kalmar slott.
Idag när jag kom till dagis satt hon vid pysselbordet och klippte i ett papper. -Hej Ellen! .... kort tystnad.... -Hej mamma, jag klipper till dig. -Jag måste skriva också... och så tar hon en penna och ritar runda bluppar och cirklar. Allt är runt just nu. Sen lägger hon pennan på bordet och tar mig i handen. -Ska vi gå då mamma, du kan lägga den på min plats (säger hon om pappret) och börjar gå. För några veckor sedan vägrade hon nästan gå hem! Ute i tamburen tar hon sen själv ner jackan, trär på den och knäpper dragkedjan helt själv, sätter i fötterna i skorna och drar åt remmarna själv. För hon kan... hon är stor nu. Men när vi ska gå hem vill hon åka vagn. För hon "är så liten och bilarna kör fort".... Ibland vill hon vara bebis igen och bebisar i alla former är väldigt fascinerande och gulligt just nu. Hon älskar lilla Ingrid och Ture för att inte tala om grannen Elliott (se bild nedan).
Hon är så jäkla smart, väldigt snäll mot andra, hjälpsam och rättvis och lättsam mest hela tiden just nu och jag försöker verkligen att njuta och suga i mig varenda sekund för jag vet ju att det kan vända så fort! Vi fick höra så mycket fint och bra om henne av Gurra, hennes förskolelärare då vi var på vårt utvecklingssamtal! Man var stolt och glad när man gick därifrån.
Varje dag säger hon så fina saker, roliga grejer och kluriga funderingar och jag är arg på mig själv för att jag inte skrivit upp mer, för man glömmer så fort! Hon pratar mycket om sitt läkarbesök där hon fick dricka vätskeersättning med äppelsmak och när doktorn klämde på magen, lyssnade på hjärta och lungor samt tittade i hals, öron och ögon. Hon berättar om barnen på dagis, vad de gjort och när de slår sig eller är lediga (sånt är viktigt) samt vilken som är hennes kompisar och vilka som kramat henne. Hon diskuterar Alfred och Elliott, Ingrid och Ture med mig, att Elliott är liten bebis och inte vet att man inte får dra i håret men att Alfred som är stor vet det. Vi pratar mycket om godis och om lördagar, för då får man äta godis och minst 10 gånger om dagen frågar hon om det är lördag nu. Vi blev dessutom bjudna på gottigheter en annan dag, då det inte var lördag och då sa Kalle att det var "ett undantag" och att det ibland blir godis och goda bakverk även andra dagar, då det är fest eller om man bara vill fira eller så.... Ellen har flera gånger frågat om vi inte kan göra ett undantag, sen dess!
Allt hon berättar om som hänt en annan dag än idag, är igår (även om det var tre månader sen...) och hon har svårt att skilja på mitt och ditt, natt och dag rent tidsmässigt och idag och imorgon. Det blir jättegulliga diskussioner av det, ska ni veta och så böjer hon ord på ett helt unikt, härligt sätt, så som ju alla barn gör och det låter så roligt. Hennes snattrande och tjattrande är för det mesta en blandning av ren lycka och njutning och ett evigt tjatande så man får skavsår i öronen.
-Jag har klippit mig!... -Vem luckar?... (vad är det som luktar?) -Var är hängett?... (om hängaren på handduken). -Vem togade den?.... -Vaffödå?....(om ALLT!) - Han slogade sig, han gåååtää! (om någon som slagit sig och är ledsen.) -Kan jag ockå få de?....(nagellack, en macka, eller nåt annat som jag har för tillfället.)
På 4H-gården Skälby i Kalmar; -Mamma, det luckar bajs! Bajs mamma! Han har bajsat! Ussshhh det luckar! (och så ett par, tre bajs till....för bajs är väldigt kul att säga tydligen!)
Andra söta saker som ofta kommer ur hennes mun är -Mamma, vettu.... eller -Ähhmmm... och så tänker hon lite. -Kan jag få tlycka på den?.... -Jag vill titta på katten! eller -Jag vill mata månstenn! ( det är apparna på pappas Iphone) -Då får man säga STOPP! (hon berättar att när det är någon som gör något mot henne som hon inte vill på dagis, då ska man säga stopp) -Jag har ett äjj (ärr) där men det läk nu! (om sårskorpan på foten). -Jag får sova ändå. (när hon ska sova middag, är trött men inte riktigt vill lägga sig ändå.)
(Gungtime med bästisen Alfred.)
Hon säger govvlett för golvet, prapikka för paprika, gujjka för gurka, kååjeff för korv och sist men inte minst så sjunger hon alldeles bedårande och kan långa, långa texter. Exempelvis Idas sommarvisa och Skrubba lilla brummelman. Hennes bästis Alfred är inte lika förtjust i att sjunga men leker gör de jättefint, tillsammans. De är urgulliga mot varandra, saknar varandra fort, pratar jämt om varandra och vill alltid leka hemma hos den andra. Det är så skönt och lyckosamt att bo vägg i vägg med en sån fin kamrat! Och jag och Kalle trivs utmärkt med hans mor, far och bror också! Bra va!? :)
