I tisdags var Ellen så pass pigg att vi kunde ge oss iväg till den öppna förskolan som ligger i Hökarängen. Vi har bara varit där en gång förut så det var verkligen dags att besöka den nu, kände jag. Ellen hade jätteroligt med alla leksaker och speciellt olika plastdjur, en jättestor docka som skulle se ut som en kock och även en del klossar lektes det med. Fortfarande tycker jag att stället är "lite speciellt". Vad jag menar med det vet jag inte riktigt. Stället inger inte en riktigt bra känsla helt enkelt. Det är ganska slitet och ganska smutsigt. Lite murri-burrigt med skarp belysning i taket och så är det alltid skumt folk där. Denna gången var det två tjejer med ganska så små bebisar där. Den ena mamma skrek och gormade och svor hej vilt för att hennes vällingpulver som legat ute under vagnen hade försvunnit. Om det var kråkorna (vilket vi trodde) eller barnen som lekte ute på gården är ju svårt att säga men hon var övertygad om att det var något barn och detta gjorde henne helt skogstokig. Jag gillar inte när jag själv tappar kontrollen, skriker och svär men jag tappade hakan över denna kvinna. Hon bara stod och gapade till sin väninna och även till tjejen som jobbar på förskolan som självklart inte visste hur hon skulle hantera det hela. Till sist stormar mamman ut och försvinner- alla pustar ut.
Idag har Hedvig var på besök. Åh det är alltid lika härligt. Det finns så mycket att prata om och min mun formligen sprutar ut ord. Det är något med hennes om gör att jag inte kan hålla käften. Haha, tur hon är så tålmodig. Släng av mundiarré har jag väl i och för sig alltid. Mer eller mindre. Vi pratade om orkidéer, andra växter, mat och vikt, barn så klart och så lekte vi lite med Ellen. Ellen är väldigt fascinerad av Hedvig. Hon stod med huvudet på sne och log, stirrade länge och ingående, skrattade och gav Hedvig presenter. Med andra ord, Hedvig går hem. Väldigt bra ur barnvaktssynpunkt (bl a). Jag lagade morotssoppa till oss. Den gick hem, tror jag. Jag tyckte den blev ganska god faktiskt. Efter att Ellen fått sin middag fick hon fnatt och for fram som en virvelvind och rev ner allt hon kom åt. Tvätt på ställningen, tv-tidningen, vattenglas på bordet, haklappar och servetter, fjärrkontroller.... you name it! Om och om igen. Både jag och Kalle känner oss smått slutkörda och hoppas på en tidig nattning. Eller ja, att hon somnar nu vid 22, alltså.
I morgon kommer Eva förbi på lunch. Det ska bli så trevligt att träffas, det var ett tag sen sist. Kalle är också hemma och det var ju på Ellens födelsedagskalas som vi sågs sist, så vi ser fram emot besöket. Det blir lax och quinoa med lime och spenat till lunch i morgon. Det gillas, det vet jag. Nu ska jag slänga mig på soffan och glutta på något inspelat. Vi har hur mycket som helst att se. Man hinner inte så mycket nu för tiden. Om en timme vill man ju vara i bingen så man orkar gå upp med Ellen i morgon. Gonatt, gott folk. Åh, just ja. Nya byrån är nu fylld till brädden med junk.
Vilket märkligt väder! Solsken och bitande kyla ena dagen. Snöslask och halv storm andra dagen. Ellen stackarn är genomförkyld och även Kalle är snorig så det dröjer väl inte så länge förrän även jag drattar dit. I natt vaknade hon runt kl. 03.00 och grät och grät. Hon var täppt och snorig men inte varm. Hon ville absolut inte somna om så för kanske 3:e gången någonsin fick hon till sist ligga mellan mig och Kalle och sova. Hon blev hur pigg som helst och låg suckade och nynnade, slog handen mot gaveln så det tjångade i hela rummet. Efter ett tag gick Kalle upp och gjorde lite välling som hon glupskt hällde i sig men hon blev inte sömnigare. Vi prövade att lägga henne i sin säng igen men då började hon återigen storgråta!? Så hon fick ligga där mellan oss och hålla oss vakna i någon timme sen bar Kalle över henne till sin säng igen och äntligen somnade hon om. Mardrömmar?
Trots det kyliga vädret var vi ändå en runda ner till ICA-affären igår för att hämta ut en paket ifrån Jotex (jag har beställt fina juliga gardiner med tillhörande löpare till köksbordet och 3 st. kökshanddukar) och efter det gick vi till lekparken för att Ellen skulle få gunga lite och springa av sig lite energi. Det vart uppskattat så klart. Vi la henne även i en såndär stor rund gunga som man kan ligga många i. Hon såg så fridfull ut där hon låg och tittade upp i himlen. Sen gungade hon gungbräda en stund med pappa innan vi alla var så nerkylda att fingrarna höll på att trilla av. På vägen hem sken solen sista strålar så fint på alla höstlöven men så idag när vi vaknade var allt vitt! Nu är det bara blött och kallt.
Kalle har köpt en ny dator. Jag orkar inte ens argumentera. Det duger så fint med laptopen tycker jag (han har dessutom en egen då han alltid har sin jobbdator med sig hem) men tydligen ville han ha en ny kompakt stationär och då får han väl det. Jag vill ha en ny hallbyrå och det tänker jag köpa nästa gång vi kommer till Ikea. En såndär lite högre variant med sex lådor och en spegel överst. Tycker den verkar praktisk och så är den smal vilket passar vår hall och inte heller så dyr. En vit tror jag det blir. Inte björk som på bilden alltså.
Jag kan ingenting om datorer men jag tror säkert att den där blir bra och datorer blir ju gamla och man behöver uppdatera sig lite nu och då. Det var 3½ år sedan vi köpte lappisen och vi har faktiskt vår gamla stationära kvar också. Den är ungefär lika gammal. Bara det att den tar för stor plats. Om du är intresserad av den så hör av dig!
Nu går Ellen omkring och skriker mamamamamamamamama i lägenheten och halvt om halvt gråter/skriker. Kalle värmer mat och hon har börjat göra sådär då. Som om hon inte kan vänta på uppvärming liksom. Så fort hon ser mat eller vällingflaskan så sätter hon igång. Hade hon inte sett något hade hon inte verkat ett dugg hungrig. Tur vi har rutiner för när hon äter. Hon är rolig hon. Ikväll blir det bara lugnt. Ska mysa lite i soffan med tända ljus och kurera mina båda sjuklingar. Förhoppningsvis är alla pigga nog att åka till Ikea en runda (igen) imorgon så även jag får nåt roligt att pyssla med. För det är ju så vansinnigt roligt att skruva ihop möbler! NOT! Men det är skönt att saker ha sin bestämda plats och som det är nu ligger allt möjligt överallt. Det gillar Ellen men inte vi.
Helgen har varit händelserik och rolig! I lördags eftermiddag var vi på Ikea och shoppade loss. Vi kom hem med bland annat nytt porslin, nya bestick, fina korgar och nytt lakan samt lite småsaker. Är riktigt nöjd faktiskt.
Idag har vi spenderat vår dag i stort sett utomhus. Först åkte vi till lotten och drog upp den allra sista purjon. Vi har frost nu, så det är lika bra att ta den innan frosten gör det. Sen åkte vi till skogs, letade som en tok efter lite svamp men vi fann inte mycket. Kanske ett 30-tal pyttesmå trattisar. Men vi var ute i skogen, solen sken, Ellen satt i ryggbäraren på Kalle och verkade gilla läget (i alla fall i början) ganska bra så vi hade det så härligt ändå, trots de få svamparna.
Om vi hade varit lite tidigare på säsongen hade vi nog funnit en del skulle jag tro. Vi såg nämligen en massa torkade svampar eller förfrusna små rackare, så helt tomt var det inte. Trattisarna var precis plockbara fortfarande. Så de vi hittade, de tog vi. Oavsett storlek. När Ellen tröttnade på ryggan var vi precis framme vid vägen igen och hon fick knata själv. Det är ju såklart alltid roligast.
Efter skogsäventyret (första svampplockningen för Ellens del) så åkte vi till Maxi och storhandlade och det tog ett bra tag. Ellen hade fått matsäck så henne gick det ingen större nöd på men jag och Kalle var vrålhungriga. Tur Macedonken finns precis utanför. Kalle köpte en burgare och jag drack min modifast.
När vi kom hem hann vi precis packa upp och ge Ellen mat så kom hennes farmor och farfar på besök. Hunden var också med till Ellens förtjusning. Alltid kul att ha någon att rycka och dra lite i. Stackarn, han fick det inte lätt. Vi gick, efter lite kaffe och så, till lekparken där Deon och Jossan väntade. Där lekte kidsen en stund sen gick vi vidare till gungparken och gungade en stund men både Ellen och Deon var så trötta att vi gav upp efter ett tag. Nu har det ätits potatisgratäng och grillad kyckling (jag åt potatis- och purjolökssoppa) och snart ska vi däcka i soffan. Ellen somnade som en stock vid 20.30 ungefär men det satt långt inne. Hon blev så uppspelt av besök och lek med farfar. Förhoppningsvis så sover hon gott hela natten.
Vinden viner verkligen och våra element fungerar fortfarande inte i lägenheten så jag går och småhuttrar då och då. Jag som sällan brukar frysa i vanliga fall är frusen hela tiden och på natten sover jag med mina röd-orangerandiga strumpor som jag fick av mamma för flera år sen. De är mjuka och lurviga. Och varma!
Idag på eftermiddagen gick jag och Ellen som vanligt ut en liten runda. Vi gick till lekparken där Josefina och Deon bor och de var också där och lekte. Eller ja, lekte och lekte. Ellen är rädd för Deon så hon stod fastklamrat vid mitt ben en lång, lång stund innan hon ens vågade röra sig och Deon försökte ideligen sno till sig Ellens napp. Han har fått dille på andra barns nappar den token. Till slut vågade i alla fall Ellen släppa taget och hon satt en stund i sandlådan och sen tog jag en hög med löv och kastade upp i luften. Det var roligt och hon jagade löven en stund.
Det var riktigt kallt ute idag och vi var säkert där i lekparken en timme i alla fall. Ellen tittade på en katt som var ute och gick med sin matte och sen kom det en hund. Inga andra barn var ute. Lite märkligt kan jag tycka, för solen sken ju trots allt. Efter ett tag kom en vän till Jossan förbi med sin stora hund och Ellen blev glad och gick emot den trots att den hoppade och faktiskt skällde lite också. Det är en såndär som vissa kallar kamphund men han är hur snäll som helst enligt Jossan. Ellen blev inte nämnvärt rädd för den trots att den är mycket större än henne. Märkligt! Det ända som Ellen är rädd för, det är andra barn. Tror hon träffar för få barn helt enkelt.
Kalle mötte upp oss när vi gick hemåt och tog Ellen med sig till Farsta C för att köpa två ramar till ett par affischer som vi köpte i somras. Tänk att man inte får tummen ur att göra saker. Nu är de köpta i alla fall. Nu ska vi bara skära till dem så de passar i ramen och hänga upp dem också. Undra när det kommer att ske. Till jul kanske?
Vad händer annars då? Hmm, inte speciellt mycket. Dagarna är ganska tråkiga, jag erkänner. Därför är ju inte bloggen uppdaterad så ofta heller. Vi gör liksom ungefär samma sak varje dag, här hemma. Men snart är det helg. Då händer det nog något roligt. Om inte annat så har jag och Jossan bestämt att vi ska gå ut och plocka svamp på söndag. Det ser jag fram emot!
Idag har vi varit ute på lotten ett bra tag. För några veckor sedan (då vi var i Turkiet) hade föreningen höststädning och därför åkte vi nu på att göra rätt för oss. Självklart! Kalle tog hand om den biten och skrapade parkeringsgruset rent ifrån gräs och annat som växt upp under sommaren med ett hackjärn. Ett jäkla skitgöra men så där blir det när man inte är på plats då det gäller och det måste ju ändå göras.
Jag skördade! Åh, så härligt det var att sätta grepen i jorden igen efter så lång tid. Jag tog upp massor med jordärtskockor och ändå har jag massor, massor kvar. Sen drog jag upp lite purjo och grönkål också samt klippte massor med timjan och gräslök. Ellen tittade på och hjälpte till. Smutsig från topp till tå men lycklig över att få vara ute så länge, tror jag. När hon inte krälade i jorden hos mig, hängde hon hos pappa på grusparkeringen eller spatserade omkring lite ibland lotterna på egen tass. Det gör nog henne gott att få strosa på egen tass. Allt är mycket lättare med Ellen på lotten nu när hon kan gå dit hon själv vill och underhålla sig lite på egen hand.
När jag hade skördat körde jag lite ogräsrensning och så klippte jag ner lite gammalt och dött och så där. Plockade även in ställningar och tog ned stödpinnar som gjort sitt jobb för säsongen. Man hinner aldrig så mycket som man vill men en stor skottkärra full tömde vi, jag och Ellen, på komposten. Ellen fick åka överst på lasset och det tyckte hon var jätteroligt. Jag var lite smått orolig att hon skulle tappa balansen och falla av men det gick finfint och hon till och med gungade lite extra för att det skulle vingla lite skojsigt på färden.
Ellens nya skor var visserligen bruna redan före trippen till lotten men nu är det supersmutsiga. Jag impregnerade dem direkt när vi kom hem igår efter vi hade köpt dem, så förhoppningsvis är det bara att borsta av dem när jorden har torkat. Annars är det väl inte hela världen med lite fläckar men det är ju synd på nya skor.
Vi packade ner vattenslangen och stolarna, bordet fick komma med hem för det fick inte plats i verktygslådan på lotten. Så nu är vi lite mer höst/vinterrustade. Skönt att ha lite gjort men det är en del saker kvar att göra. Som att arbeta jorden, rensa det sista ogräset och så skörda det sista, förstås. Men det får vänta ett tag till för ännu är det liv på lotten och det blommar och växer ännu. Titta bara på grannens solrosor och rävsvansar. Visst är det vackra!?
Vår lott prunkar i olika toner av lila, för lotten är ju full av höstaster. Nu glömde jag ta kort på just dem denna gången men jag får väl återkomma med bilder på det vid annat tillfälle. Men här är i alla fall bilder på de jordärtskockor som står kvar och så en bild på skörden som blev idag.
Ser ni sopporna framför er? Mustiga höstgrytor kanske? Jag är lite hungrig, det är väl därför som jag ser soppor och grytor framför mig kanske men så gillar jag ju att laga mat också.
Annars har det varit en ganska så lugn helg. Igår var vi i Farsta centrum på förmiddagen. Handlade skor, sånnadär kontakter att sätta i vägguttagen så att inte Ellen kan pilla där. Petskydd, heter det ju! Och så bytte både jag och Kalle batterier i våra klockor och vi var runt i massor av olika butiker i jakt på skor, halskrage eller halsduk samt hängslen till Ellen. Vi hittade en halskrage och köpte nya skor (även om det inte blev gummistövlar som vi tänkt för det fanns inte så små storlekar) samt 2 stycken soffkuddar i grönt mjukt tyg. Några hängslen blev det dock inte. De jag hittade var så fula och antagligen för stora för Ellen. På eftermiddagen och kvällen så tvättade Kalle och jag lekte med Ellen sen slappade vi framför tv:n och spelade även betapet. Kul!
Fredagsmys? Nja, här ska städas och fejas och något gott att äta så här på fredagskvällen blir det ju inte heller eftersom jag bara dricker modifast, vatten och kaffe numera. Men snart är första veckan över! Bara en vecka kvar då ju. Det går ganska bra men jag är jäkligt hungrig.
Ellen och jag gick ut lite på förmiddagen. Det gäller att passa på mellan regnskurarna. Vi gick bort till lekplatsen bara tvärs över gatan och uppför den. Den är nyanlagd och lite småtråkig men Ellen har inte riktigt fattat vitsen med lekplatser ännu ändå, så den duger fint. Vi gungade först och sen lekte vi med sanden. (Ellen åt sanden och kottarna, jag byggde sandtorn.) Sen tittade vi på en vaktmästare som fyllde på mer sand i sandlådan. När vi tröttnat på det promenerade vi hemåt igen.
Hösten har verkligen kommit på allvar. Jag älskar färgerna, kan tycka att blåsten är ganska mysig och gillar att kura under en filt med tända ljus och allt det där (som man sällan hinner/gör ändå) men det mörker som nu sakta kommer ta över hela vår tillvaro är verkligen ingenting jag tycker om! Fy fasen så deprimerande. Tur man har lite spännande att se fram emot i höst och vinter annars hade jag dött av tristess.
Ellen upptäckte vattenpölarna direkt. Vilken tur att jag tog på termobyxan idag. (Invigning.) Däremot är varken vantar eller skor vattentäta. Ska försöka få tag i fodrade gummistövlar eller liknande till henne. Jättekul så klart även om både fötter och händer blev iskalla av det kyliga vattnet. Men det var det värt då hon blev så glad.
Nu har busfrö ätit lunch och finge hon bestämma helt själv skulle hon leva på frukt. Det pekas och gnys mot fruktfatet på köksbordet hela måltiden igenom och salig blir barnet när skålen med fruktbitar av olika slag till sist äntligen ställs framför henne. Det är svårt att förklara för en ettåring att man bör äta både lasagne OCH frukt för att må bra. Det är ännu svårare att få henne att förstå att frukten faktiskt kommer att komma efter maten. Nåväl, jag fick i henne båda delar till sist. Nu har jag duschat, städat toaletten och handfatet och ska snart ladda upp denna bloggen och sedan gå och sätta på lite kaffe. Sen ska jag fortsätta röja i köket och när Eva kommer sätter jag igång med städningen på allvar. Ellens rum och hallen är redan dammsugad också, så jag kommer nog hinna med en hel del idag.
I söndags firade vi så Ellen lite mer ordentligt. På hennes riktiga födelsedag var vi ju i Turkiet och mina föräldrar hade redan åkt hem men de hade tidigare gett Ellen fina böcker, klossar, plyschdress m.m. i present och då firade vi bara med ballonger och bad i poolen. I söndags kom farfar och hunden Tyson på besök. Farmor var i Afrika. Flera av våra vänner tittade förbi på tårta, chokladbollar och bulle och vi tittade på bilder ifrån Turkiet, firade Ellen med massor av fina presenter och hade jättetrevligt tillsammans.
Ellen hade födelsedagsstassen på sig som hon fått av mig o Kalle. Hon var jättesöt i den men den var lite för stor ännu. Det gör inget. Då kan hon vara fin fler gånger.
Efter att gästerna hade gått hem satte vi igång med tvätten från semestern och Stoffe och Elina höll oss sällskap ett tag på kvällen också, då de kom lite senare än andra gäster. Det var så roligt att de hade valt exakt samma present till Ellen som jag och Kalle gjort. De hade också köpt den (av Ellen) populära bultbrädan som föreställer en sköldpadda. De hade kvittot kvar som tur var och skulle byta den mot något annat. Här ser ni Ellen springa ifrån farfar med bultbrädan i högsta hugg.
Hon fick massor av andra fina presenter också och jag vill passa på att tacka alla som kom och firade vår lilla sötnos i söndags. Tack tack och tack snälla för alla presenterna!
I måndags började så allvaret. Kalles pappalediga måndagar är över och jag startade en 2 veckorskur med modifast (alena) och humöret/tålamodet är därav inte på topp, milt sagt. Hoppas på att gå ner några kg på detta sätt. Igår var jag så och tog ut min dumma spiral. Det var ingen behaglig händelse men nu är det i alla fall gjort och jag hoppas att minipiller ska passa mig bättre men det får vi se framöver. Ellen verkar tycka hösten är lite läskig med blåsten och kylan och själv har jag inte heller riktigt fattat hur kallt det faktiskt är. Vi får börja använda våra höst- och vinterkläder nu.
På fredag kommer Eva hit och passar/leker lite med Ellen så att jag kan få städa i lugn och ro. Man hinner inte så mycket under de timmar hon sover, för då ska man ju göra så mycket annat också som att kolla mail, facebook, blogga, äta, kolla inspelade favoritprogrammet osv. Sen är det dessutom skönt att få vara i fred när man ska dammsuga, damma och putsa fönster. Man har att göra nästan jämt men rackarns vilket slappt och bekvämt liv man lever som mammaledig. Jag ska baske mig inte klaga!
Jäklar vad tiden går fort! Många gånger har jag suckat och tyckt att tiden kryper fram och att den står still men när man nu blickar tillbaka på året som har gått så har det gått fantastiskt fort sen Ellen kom till världen.
Kalle sa i går att han fick flaschbacks från då vi tog hem det lilla, lilla knytet och skulle åka bilen hem första gången med Ellen i baksätet i sitt lilla babyskydd. Man oroade sig för att hon skulle frysa, kvävas, att man skulle krocka och gud vet vad. Det var mörkt och kallt och det kändes som att man hade varit på BB i flera veckor fast det bara var 4 dagar. (Låg inne lite länge för att vi gjorde det akuta kejsarsnittet, ju.) I år är det inte lika kyligt ute och höstens alla färger har inte riktigt kommit lika långt som då men visst minns man ändå. Hur vi koppmatade henne med pyttepytteportioner i början, hur man pumpade bröstmjölk dag och natt och försökte få henne att amma. Hur de första kläderna var och första badet.
När hon grät på nätterna.... Första natten hon sov i eget rum och man fick sova ut ordentligt, för Ellen sov ju så mycket bättre ensam också. Efter 6 veckor började hon sova hela nätterna igenom. Vi har haft sådan gudomlig tur och fått världens snällaste barn. Det får vi jämt höra och vi kan bara hålla med om att den där lilla grodan som vi hade i min mage, hon blev en riktigt sötnosgroda när hon kom ut och hur snäll som helst! Nästan jämt.
Nu går vår stora tös, nästa springer. Hon säger; titta, 1,2,3, ojojoj och bara ett oj, bhuuu och bwwww (vad nu det betyder), mamma, pappa, babba och lite andra söta småljud. Hon går uppför i trappor utan hjälp, hon dricker själv och äter själv (ser ut som jag vet inte vad efteråt men men) och hon kan ju en massa andra saker också.
Som hon har lärt sig under detta året. Det är ju otroligt vad mycket de får lära sig och information de får processa detta första år! Hon är verkligen superduktig vår tjej och jag älskar henne mest av allt i hela världen och jag är mäkta stolt över henne och över hennes pappa som verkligen är världens bästa pappa till Ellen!
Fullt frisk, full av liv och full av bus och äventyr. Inte stilla en sekund och mycket nyfiken på världen omkring sig. Jag tror vi kommer få en "handfull" i denna lilla tjej och även om tålamod och humör tryter ibland så kommer jag att älska varje sekund som jag får tillsammans med henne.
Först bilder från vår balkong. Poolen, barnpoolen med en liten del av trädgården samt den fina plattan där Ellen kutade runt om kvällarna med scenen där alla kvällsshower och barnunderhållningen var.
Havet var kristallklart med runda vackra stenar. Lite svårt att ta sig i utan badskor men härligt, varmt och de vackra bergen i bakrunden gjorde ju inte saken sämre direkt.
Trädgården var full av bl a granatäpple, palmer och vackra hibiskusbuskar i olika färger.
Ellen älskade att traska i trädgården och pilla på alla växter, plocka fröskidor och kottar m.m. från gången. Solhatten är lånad av mamma. Bäst var de hattar som satt löst och ledigt. De fick stanna kvar på huvudet!
Ellen och morfar busar i lobbybaren. Mormor och Ellen på mina föräldrars balkong. Kalle och jag på pappas 60-årsrestaurangbesök samt mina föräldrar på dito.
Hotellvy ifrån beach-baren. Där hängde vi ofta på eftermiddagarna och tog en kaffe och lite snacks eller en kall öl och iste innan vi gick upp på rummet en stund innan kvällsmiddagen.
Ellen fick äntligen pilla på datorn för sin pappa. Hon surfade ordentligt, kan man säga. Sicken busfis hon är!
Leka i sandlådan på stranden och plaska med vatten. Vilken lycka!
Från pappa och Kalles utflykt när de åkte linbana upp längs berget. Fina vyer! Tyvärr inga bilder ifrån spa´t när mor och jag badade turkiskt bad med bastu och ånga, massage och allt det där. Där fick man inte fota! Men några bilder ifrån Delfinariet kommer här.
Vitvalarna Ajax och Hektor, Valrossen Sally (som var bäst!) och delfinerna hmm ja, vad hette de!?
Framsidan på vårt hotell, den fina statyn och entrén.
Det får räcka för nu är jag urtrött på att ladda upp bilder. En i taget!? Suck, finns det inget enklare sätt?
